Sociala medier och dess påverkan

Sociala medier och dess påverkan. Ja det är något man nästan aldrig kommer ifrån. Det man själv kan göra är att bestämma sig själv för pass stor del av ens liv som sociala medier ska påverka. Samtidigt som man själv kan vara med och bidra till synen på sociala medier.

Jag har alltid drömt om att bli en stor influencer. Någon som bidrar med inspiration och lever det där perfekta och glatta livet som alla andra drömmer om. Den personen som går på event, middagar och hänger runt med kompisgäng på festivaler och liknande hela tiden. En person som kan tjäna sjuka mängder pengar på att skriva om sitt liv.

Idag är jag dock frågande till huruvida jag vill vara en influencer eller inte. En del av mig är besviken för att jag inte lyckats med det som jag ville samtidigt som en del av mig är glad för det. Självklart drömmer jag än idag om att bli en stor influencer. MEN jag vill inte bli den influencern som jag från en början drömde om. Jag vill bli en verklig sådan som faktisk kan influera ''vanliga'' människor. Misstolka mig rätt. Jag vill alltså kunna vara en person som influerar andra människor, tjänar pengar på sociala medier och dylikt MEN genom att visa upp min vardag på ett annat sätt än vad man vanligen gör idag. För ska jag vara helt ärlig lever jag just nu med en sådan stress i mig själv över hur bra andra människor verkar ha det att mitt liv inte ens känns värdigt?

Stressen inom mig som bara växer och gör att jag trycks längre och längre ner. Jag ser mängder av personer i mitt flöde som på varje bild utstrålar det där perfekta livet. De går på festivaler, tar massage, dricker vin på en tisdag, hänger med massor av vänner, åker båt i skärgården, spenderar den där perfekta midsommaren, reser jorden runt. Ja you name it! Just nu gör dessa inlägg en sådan extrem påverkan på mig själv att allt jag gör helt plötsligt inte alls känns bra nog. Inget man gör, tränar, reser eller liknande blir liksom tillräckligt utan man strävar bara efter mer. Och frågan är för vem? Och det sjuka är att på sociala medier får man upplevelsen om att hela deras liv är top notch. Allt är perfekt och inget fel. Allt är glitter och glamour och allt är glädje. Något som gör mig både avundsjuk och provocerad.

Jag känner idag att jag själv skulle vara i behov av en influnecer som faktiskt visar upp den ärliga bilden av ett liv. För till och med jag, oavsett hur påverkad jag blir av inlägg, förstår att personerna inte lever dessa liv 24 timmar om dygnet. Bilderna visar självklart små delar i deras liv och bilderna är ofta noga utvalda. Men jag tycker att det är fel att det ska behöva vara så. Vilken bild sänder vi egentligen ut till vuxna, ungdomar och framförallt barn? Vilken syn skapar vi på det liv som man borde leva för att vara tillräcklig och för att passa in? Och i vilken grad kommer prestationsångesten fram hos barn, ungdomar och vuxna?

För mig egna del, och säkert många fler, behöver detta tas ner på jorden. Det behövs människor i sociala medier som inte bara visar upp det där perfekta drömlivet, för det är så sjukt få människor som lever det. Och även dessa har hemska dagar i sitt liv. Vi behöver människor som kan visa upp bilder som gestaltar ett helt vanligt ''svenne-liv'' för att visa att dessa liv också är acceptabla att leva. Vi måste kunna visa upp att det svenska samhället innehar flera olika levnadssätt och att alla dessa är bra nog att leva. Jag tycker att sociala medier behöver inhämta nya inspirationer som inte alls är lika högpresterande. Inspirationer om ''vanliga'' liv som inte alltid ser sådär perfekta ut. Jag själv skulle just nu behöva fler människor som visar upp den där 90% tiden i sina bilder istället för sina 10%. Människor som är ärliga med känslor och det liv dom lever. Bilder som inte är helt perfekta och händelser som är lite felande. Jag själv känner mig vissa dagar lurad samtidigt som jag är avundsjuk. Känslor som är svåra att beskriva. Lurad för att livet kanske inte alls är det som bilden visar, men avundsjuk för att personen lever det där perfekta bilden som bilden visar. Dessa två känslor skapar en stress, påverkan och prestationsångest på mig själv. Något som resulterar i att jag nedvärderar mig själv och det liv jag lever. Jag menar, i jämförelse med dessa influencers vem bryr sig en som en tjej som precis tagit examen efter 4 år av högskolestudier och i augsuti börjar jobba som lärare? Nej i sociala medier blir inte detta vare sig synligt eller något som är bra nog. Men i det verkliga livet kan jag själv tycka att det är en bragd att faktiskt ha klarat av detta. Men lika snabbt ångrar jag mig och anser att det inte alls är bra eftersom de andras liv är så mycket flashigare. Så frågan är, vilken syn ska vi sända ut till de kommande generationerna? Ska en typ av influencers uppmärksammans eller kan vi försöka uppmärksamma andra bragder också innefattande universitetsexamen, ''vanliga'' jobb och dylikt? Allt för att inte kraven på oss människor ska ta oss ner till den där absolut mörkaste bottnen av oss.

Ja nu blev det ett långt inlägg. Skulle kunna skriva massor om detta, just för att jag är så extremt påverkad som det är just nu. Och tyvärr vet jag inte riktigt om poängen kom fram. Men jag hoppas att någon på något sätt kan förstå mina känslor och tankar!

Gillar