Känslan om att vara otillräcklig

Känslan om att vara otillräcklig som hela tiden kryper sig fram. Jag försöker hela tiden göra allt som jag ska göra men ser bara de saker som jag inte hinner med. Från en början visste jag inte ens va som föregick i kroppen och undrade hela tiden över vad det kunde vara. Tillslut kom jag på det, stress.

Har under en längre tid försökt vara en bra person och levt upp till de krav och uppgifter som ställs på mig och på de saker som jag förväntas göra. Jag har hela tiden velat göra gott för alla men tillslut var det inte så lätt att göra det längre. Stressen har krupit fram och jag känner hela tiden att jag inte hinner med de sakar som jag vill och ska göra och ännu mindre känner jag mig tillräcklig.

Hela dagarna ser jag saker spelas upp i mitt huvud på saker som jag borde ha gjort i stället för att se de saker som jag faktiskt hunnit med. Något som skapar en ännu värre stress inom mig. Jag upplever hela tiden att jag inte hinner med allt jag vill och ska göra. Att göra listan prickas aldrig av utan fylls istället på och jag mår därav dåligt för de saker som jag inte hunnit med.

Jag försöker hela tiden spela glad utåt för att inte visa att något står fel till. Jag ska vara den tjej jag alltid varit och egentligen är som försöker göra allt för alla och som alltid är där med sitt leende och positiva synen om att allt går. Men innerst inne säger allt i mitt huvud tvärt emot. Jag har därmed börjat ta åt mig av vanliga skämt och små åsikter börjar helt plötsligt ta upp en stor del av mitt tänkande. Vad tycker folk om mig? Vad skulle dom tänka/tro och säga om dom visste det som faktiskt föregår inom mig, bakom mitt framkrystade leende?

Sociala medier har numera fått mig att reagera negativt och ständigt se mitt misslyckande i det som jag vill göra. Vad är det andra gör som får sitt liv att vara så mycket bättre än mitt? Vad behöver jag ändra hos mig för att bli framgångsrik? Har jag rätt utseende? Tycker folk illa om mig? Alla dessa tankar som sätts igång varje gång jag numera öppnar Instagram får mig genast att se mitt misslyckande och se saker som jag måste göra för att bli en influenser inom mitt område. Saker som jag aldrig hinner med och saker som får mig att känna mig otillräcklig.

Vissa dagar är bättre och vissa är sämre. De sämre dagarna tar jag åt mig av allt som sägs runt om mig. Jag är frånvarande och stressad inom mig och tankarna om vad jag inte hinner med och vad jag utsätter andra för gällande arbete för min frånvaro går inte att rubba. Under dessa dagar har jag en kort stubin och får sedan ett dåligt samvete för hur jag reagerar och beter mig mot andra. Går och lägger mig i hopp om att vakna med en bättre dag vilket oftast inte är så enkelt. Kampen mot tankarna och huvudets funderingar som hela tiden rörs om och fylls på får mig att ligga vaken och inte alls få någon ro i kroppen.

Huvudspökena är tillbaka, de som jag en gång vann över i min träning har nu hittat en ny sida att ta över i mitt huvud. Känslan av otillräcklighet är tyngre att bära än något jag tidigare tvingats bära.

Gillar