Jag ser alla misslyckanden

Vill tillbaka till den lyckliga och glada personen som jag en gång var. Jag vill kunna känna mig stolt över det jag gör och känna känslan av att lyckas och duga precis som det är.

Just nu ser jag det negativa i alla saker jag gör. Jag ser alla misslyckanden och allt som jag inte hinner med. Jag har tappat hoppet om att bli den jag drömmer om och känner inte längre att jag förtjänar att bli den människan. Dessa tankar snurrar dagligen runt om i huvudet och är så extremt svåra att trycka undan. Dessa tankar är också något som fått mig att komma till den gräns som jag idag nått.

Jag har under en sån lång tid byggt upp en barriär inuti mig själv. En barriär mellan mitt yttre och mitt inre som blivit så pass stark att jag inte ens kunnat se igenom den eller känna det som jag borde känna. Jag har så länge trott att jag är glad och lycklig och kan böra hela världen på min axlar med känslan av att alltid kunna vara alla till lags. Men så har det uppenbarligen inte varit, även fast jag själv trott det. Jag har alltid varit glad, skrattat och visa mina positiva sidor om att allt går att lösa. Men insidan av mig har inte trott på det en sekund. Den har under en längre tid ropat på hjälp. Men barriären inom mig har varit för stark att jag själv inte kunnat känna dessa känslor. Eller har jag känt dom men inte velat acceptera och tro på den? Och jag kan än idag lova, fast jag sett mina problem. Att om du frågar hur jag mår, kommer mitt svara vara bra med ett leende på läpparna. Det är bara en lögn, men vad ska jag säga? Ska jag visa att jag som 24 åring sjunkit så lågt och inte kan ta hand om min hälsa och svara att jag mår skit? Nej så kan jag inte göra. Jag har alltid varit och ska alltid vara tjejen som alltid mår bra och som alltid ler, så är det bara!

Idag sitter jag här och mår dåligt över precis allt jag gör. Jag kan inte slappna av. Jag försöker hitta glädjen tillbaka i de saker jag en gång gillade, men det är inte lätt, när allt känns som ett misslyckande och glädjen inte längre finns där. Allt som jag kunde bära på mina axlar, allt jag kunde lösa och fixa är idag något som gräver ner mig djupare och djupare. Jag har börjat tappa bort mig själv och vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka till den glada, skrattande och positiva tjejen som trodde på att allt är möjligt i denna värld.

Jag vet att det finns fler där ute som känner eller har upplevt det som jag nu gör. Och för er som inte har gjort det, jag är glad för eran skull! Se till att ni inte hamnar här! Se till att tillåta er att stanna upp hela tiden och känna efter hur ni mår. Man måste inte låta livet gå i 300% där man skall vara all till lags och hinna göra allt på en och samma gång. För är det så livet ska vara? Nej det är det inte. Man ska hinna njuta av livet och må bra varje dag, något som jag inte längre kan göra. För att jag stängde av mina känslor och mitt välmående. Jag tillät mig inte att känna som mitt inre faktiskt gjorde. Jag ville inte acceptera att jag inte orkade med min livsstil, för det skulle vara pinsamt för mig själv och därmed ett misslyckande i sig. 

Gillar