Jag övervann demonerna i mitt huvud

Fick en fråga tidigare i veckan från en läsare här på bloggen som jag nu efter många tankar och funderingar tänkte försöka svara på. Det slog mig också att jag aldrig riktigt publicerat ett inlägg som handlar specifikt om känslan i huvudet och hur jag mår till vardagen efter denna förändring. Nu ska jag försöka besvara denna frågan på bästa möjliga sätt.

Denna resan med min viktnedgång startade i Oktober 2014. Helt plötslig vaknade jag en dag med ett beslut och ett mål i huvudet om att slutföra Kayla Itsines BBG (bikini body guide in 12 weeks). Detta var ett mål som jag då inte visste skulle komma att förändra mitt liv. Jag började med att träna min cardio i ca 4 månader och fotade mig varje Måndag i veckan. Detta är det som fått mig att se min förändring själv och det som fått mig att fortsätta. När jag kunde se skillnaden på bilderna från starten i Oktober och fyra månader senare tändes något inom mig. Jag fick ett hopp, en glöd och ett driv inom mig starkare än någonsin. Jag visste nu att jag denna gången skulle klara att slutföra 12 veckor (misslyckades de tre första gångerna som jag försökte).

Redan här hade självkänslan inom mig börjats att byggas upp och jag började äntligen för första gången i mitt liv att tro på mig själv. Jag kände nu att detta är möjligt. I och med detta så tog jag och övervann demonerna i min hjärna som under första veckorna körat i huvudet att ge upp, du kan inte detta, du behöver inte, och så vidare. Att lyckas överkomma dessa negativa tankar är för mig idag den största vinsten och dessa existerar inte längre i huvudet.

Väl när jag klarat 12 veckor med BBG blev jag ännu större inom mig. Lågan som tänts efter min start i Oktober var nu en flammande eld med lågor stora som Eiffeltornet. Jag visste nu vad jag var kapabel till och jag hade lärt mig att bara man bestämmer sig så går det. Det var här den största förändringen inom mig skedde. Det som innan varit mitt mål var nu klart och jag hade vunnit över mig själv och demonerna i huvudet. Automatiskt stod jag där, i mitt hemmagym, måndagen därpå och hade påbörjat dag ett vecka ett för andra gången! Idag sitter jag här och ska nu avsluta vecka 10 för tredje gången! Detta betyder alltså att de 12 veckor som var mitt mål idag har förvandlats till 35 veckor!

Men vad är då skillnaden inom mig? Jag har egentligen under hela mitt liv varit en tjej som inte gör mycket väsen av sig utåt. Jag har varit osäker på mig själv och varit rädd för att göra fel eller bli dömd av andra. Jag har under hela mitt liv tytt mig mot en nära vän, var sällan fler än en som jag stod riktigt nära, vilket i sin tur ledde till osäkerhet. Jag har alltid sett ner på mig själv inom allt jag gör och ansett att alla andra i min omgivning gör allt så mycket bättre än mig. Detta gällde i skolan, inom pingisen och framförallt inom fotbollen. Jag önskar att jag kunde nyttja mina tankar och känslor jag har idag till när jag spelade fotboll och ville bli ''stor'' inom det. Då kanske jag hade lyckats, det hade bara handalt om så lite som att tro på sig själv. Lyckades också få B på matte b (blev knappt godkänd i matta A under gymnasietiden) bara för att jag bestämde mig för att klara det för att kunna söka högskola. Jag trodde på mig själv och att jag skulle klara det.

Sedan Oktober 2014 har jag vuxit så otroligt mycket i mig själv. Jag har gjort saker som jag aldrig tidigare kunnat föreställa mig. Jag har visat mig på bilder i bara underkläder (något som jag innan inte tålde att se) och jag vill visa mig utåt och hjälpa människor med att utveckla sig själv både psykiskt och fysiskt. Jag har fått drömmar inom mig som inte tidigare funnits där. Och allt utifrån att jag börjat tro på mig själv och lärt mig se att jag precis allt, bara jag bestämmer mig för det. Att beskriva hur jag känner och mår i kroppen idag är otroligt svårt för mig, då hela jag är förändrad till det positiva. Jag tror, hoppas och vet att folk som ser mig och vetat vem jag var inan får en chock eller ser en otrolig skillnad på mig på alla sätt. Även om ingen skulle göra det så är det inget som jag längre bryr mig om. Jag är den jag är och jag är nu stolt över det. Jag bryr mig inte längre om vad folk tycker och tänker om mig då det är jag som skall tycka om mig och vara nöjd huvudsakligen.

Detta har lett till att jag handlat kläder jag aldrig någonsin haft tidigare, köpt magtröjor och klänningar så jag har överflöd i garderoben! Att prova kläder och kunna köpa de storlekar man tidigare velat är helt fantastiskt. Att också kunna bära tighta kläder utan att det ''blubbar'' över kring jeans kanten eller att kärlekshandtagen väller över är den bästa känslan jag någonsin känt. Att få känna sig snygg i klänning eller låga jeans och tight tröja, ja de säger väl allt? haha.

Denna självkänslan som brinner inom mig nu utgör helt klart andra förväntningar på min vardag än tidigare. Energin som inte alltid funnits där till att träna eller kliva upp tidigt på morgonen finns där dagligen. Hur trött jag än må va när jag kommer hem från jobbet, skolan eller efter en pluggdag hemma så kommer alltid energin tillbaka när jag skall träna. Dagarna i sig är mer positiva än innan och sovrutinerna är mer regelbundna än då jag inte tränade alls under två år (när jag lade av med fotbollen). Den extra energin som finns inom mig spelar självklart in stor del av hur jag mår psykiskt också, då jag orkar mer än innan. Hela denna förändring har varit så stor för mig både kroppsmässigt och i mitt huvud.
Den största vinsten av allt är att jag övervann demonerna i mitt huvud som hela tiden sade att jag inte kunde.

Gillar