Jag är ingen löpare...

Jag är ingen löpare och har aldrig varit. Jag har alltid haft svårt att finna glädjen i en löptur och att få kroppen som huvudet att tycka att det är roligt. Allt känns oftast så tungt och tråkigt, vilket leder till att jag under hela mitt liv gruvat mig för att springa därav har jag aldrig lärt mig springa. Jag säger lära för det är en konst att kunna det. Att kunna andas rätt, va avslappnad, blicka framåt, tänka positivt och låta fötterna rulla.

Nu på senare tid har något börjat hända. Jag tog ett beslut om att jag också ska kunna springa. Jag vill också kunna springa 5 km eller 1 mil och känna att det är roligt, att det är lätt och avslappnande. Första gångerna gick inte alls bra. Ställde för höga krav på mig själv och fick håll direkt. Varvade dock löpning med power walks, vilket resulterade i att jag tog mig runt.

I April i år tog jag tag i det hela och bestämde mig på riktigt att det är kul att springa och att för att jag kan springa. Jag knöt på mig löparskorna och tog mig ut 4,5 km. Allt gick faktiskt helt okej och det var inte alls lika tungt som jag minns det. 29.53 min senare var jag runt.

Den 22 juni tog jag mig en löptur trots att jag inte all kände för det, Regnet hade fallit hela dagen och kroppen var allmänt slö. väl ute på vägen rullade allt på bra. Jag hade bra hållning, hittade andningen när det gick tungt och allt kändes roligt. Trots att hållet kom sista 300 metrarna pga spänning i kroppen så jag fick sakta ner till ett gå tempo så tog jag mig runt. 25:15 så var jag runt. Inte bästa tiden jag haft men nära nog!

Utan att ha tränat löpning något mycket utan bara tagit en tur när jag känt för det, dvs inte ens en gång i veckan, så har något hänt. Jag har fått den glädjen jag trodde var omöjlig att få. Jag har ju till och med tagit mig runt 8,5 km! hur hände det?? Något som jag aldrig kunnat drömma om för ett år sedan ens, och allra minst när jag vägde som mest.

Från april 2016 till Juni 2016 har jag alltså utan vidare konditionsträning av löpning, kanske 1 gång varannan vecka gått från att springa 4,5 km på 29:53 till 24:50 vilket för mig är en stor vinst. En vinst som gör att jag orkar och vill ge mer och mer för varje dag som går.

Jag har nu på bara några månader övervunnit mina demoner i huvudet återigen, denna gången i löpning och det känns fantastiskt. Det känns hur man växer som människa och att man blir starkare och starkare varje gång. Nu är det inte psykiskt längre, nu blir det fysiskt. Med detta vill jag säga till alla er som inte heller tror att in kan springa för jag vet att ni kan det. Jag själv trodde det var omöjligt men se, här är jag idag! Pressa dig inte genom något, ta det som det kommer och låt de ta tid. Varje gång du tränar räknas och är bättre än det du inte gör. Kommer man inte runt löpandes så har man i alla fall försökt och varje försök kommer tillslut att resultera i ett fullbordat försök! Ta tag i det som du vill och bestäm dig för att klara det, ge det året ut så lovar jag att du kommer kunna springa mer än du tidigare trott!

Gillar