Nu känns det inte så bra

Ahmen vafan, jag blir så trött. Nämnde i tidigare inlägg att november känns jobbigt överlag och det gör det verkligen, minst sagt. Min tanke var att låta det stanna så, att november känns jobbigt men att man tar sig igenom kriser. Jag kände inte för att älta allt om pappa och mina tankar på bloggen mer. Sen gick jag till psykologen, blev helt naken och efteråt kändes det som 7 svåra år. Oftast blir jag trött efter våra möten men idag kände jag mig nästintill misshandlad inombords. Fick panik och ville bara till min säng och gömma mig. Somnade vid 17 och vaknade vid 21… Hade nästan kunnat somna om med en gång men hade bara ätit en gång under dagen och jag har lovat mig själv att sköta allt som har med mat att göra. Att vara ledsen och energilös är ju ingen kombination att rekommendera. Jag hade hoppats på att få positiv feedback från min psykolog idag men icke.


’’Kanske om 2 veckor Jennifer, vi får se..’’


Är så trött på att vara trött, förstår ni mig? Jag vill bara hämta en sopkvast och borsta rent allt runt om mig, ta nya tag och att allt blir som vanligt. Om det ändå hade varit så enkelt. Därmed kände jag att det är så viktigt att prata om det som inte är så bra. Varför ska jag sluta skriva om pappa eller hur jag mår? Varför vill jag publicera bilder på min nya frisyr och soliga sommarlovsbilder som bygger en bild av mig som inte är sann? Menar inte att några av mina tidigare inlägg inte är sanna men för er läsare ser mitt liv väldigt enkelt ut. Ena dagen solar jag, andra dagen är jag i Göteborg och shoppar, tredje dagen klipper jag mig osv. Det ser ju ut som att jag har världens enklaste liv. Ibland är det världens enklaste liv. Jag har en trygg familj, världens finaste Smilla och fantastiska vänner. Men oftast, det ni inte ser, är jag ledsen, orolig, prestationsångest, otrolig besvikelse och har svårt för att sova. Vet inte om jag tidigare berättat hela sanningen för er, förmodligen inte, men successivt har jag fått avsluta allt jag hållit på med…jobb, träning och plugg. Jag hade en magkänsla direkt efter USA att jobbet kommer ta sönder mig. Samtidigt som jag ville jobba och hjälpa till med allt som stod i min makt. Jag övervägde situationen och kände att jag behövde en ny gnista för att få tillbaka livsglädjen. Så jag började plugga, bara några få kurser för att öka meritpoäng samt förbättra min matte. Om jag säger såhär, det gick åt helvete. Förstår nu i efterhand att det är svårt att ta till sig nya saker om man är trasig men just då var jag så besviken på mig själv. Tillslut hade jag sagt nej till jobb och plugg samt befann mig i en bubbla. Som jag skrev i första inlägget efter 25 dagars paus från bloggen går jag nu terapi och försöker ta mig igenom allt mellan himmel och jord. Det är skitjobbigt men så viktigt. Jag förstår att min framtid påverkas av de val jag gör just nu. Om jag flyr från det nu kommer det tillbaka men om jag tar itu med det kommer jag bli hel igen. Jag vill egentligen inte alls ta itu med någonting. Det finns bara en sak som jag vill göra just nu och det är åka härifrån, helst imorgon. Men min psykolog och familj säger att jag måste lugna mig lite, ge det några veckor till. De har säkert rätt. Jag stressar gärna iväg och sen får panik. Typiskt mig. I ärlighetens namn är jag rätt trött på allt just nu. Fast samtidigt tacksam.


Jag är tacksam över veckan med Jaqueline som gav mig jättemycket energi, min fina lillasyster. Jag är tacksam att jag kan ta itu med mina bekymmer istället för att sopa dem under mattan. Jag är tacksam för att min familj håller min rygg och supportar mig genom tuffa tider. Och i ärlighetens namn, någonstans djupt inne, så är jag tacksam för livet.


För var dag som går blir ni fler och fler som besöker min blogg, vilket jag är jättetacksam för. Jag älskar att blogga, inspirera, kommunicera med andra samt få fin respons. Det gör mig så glad. Men snälla ni, glöm aldrig att det alltid finns två sidor. Jämför er aldrig med det ni ser på instagram, bloggar, snapchat, you name it. Ta hand om varandra och ta ingen för givet.

Gillar

Kommentarer

Tobias Nyberg
,
Fantastiskt kloka du. Detta var ett så otroligt viktigt inlägg. Att du öppnar dig och visar det som inte syns utåt. Det är viktigt för många men framförallt gör det mycket för att man själv ska få må bra en dag. Ett superviktigt beslut.
Jag har en gammal klok vän som sa något så bra: "Min insida jämför sig alltid med din utsida. Inte konstigt att jag alltid förlorar."
Ta hand om dig, familjen och Smills men låt framförallt de även få ta hand om dig! Kram ❤️