Jösses vad tiden går fort nu! När man jobbar heltid och har en liten blivande tvååring så hinner man knappt tänka efter hur man mår men jag mår bra. Magen är på stadiga 88/89 cm men antar SF-mått är det som förändras mer varje vecka än något annat.

Känner små sparkar och lyssnar lite då o då på hjärtat som tickar på fint. På måndag ska jag till min barnmorska för att prata lite om mina cellförändringar jag haft men även om mina jobbiga blödningar. Är inte ens orolig längre utan jag är mest frustrerad över att min kropp aldrig kan få kännas 100%.

Igår var jag och min gravida bestie på gymmet och idag har jag jordens träningsverk. Tur vi ska sitta still o tjocka till oss medan vi glor på fifthy shades filmen 💕

Vilken vecka är du i?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vecka 18 idag! Jag tycker det får så fort i veckorna nu verkligen så man hinner knappt reflektera över att man är gravid. Men påmind blir man rätt snabbt när man ska göra något som brukar gå smidigt så får man kämpa lite för en mage putar ut. Magen tenderar att explodera på kvällarna verkligen, förstår inte hur den kan bli så mycket större då.

Annars mår jag bra! Så himla skönt verkligen. Har känt lite små rörelser men nu väntar jag på dom där starka sparkarna men dröjer nog. Med Theo kände jag dom vecka 20/21 och riktigt starka någon vecka efteråt sen rullade på och mina revben blev något slags bollplank...

När kände ni era barns sparkar första gången, dom där lite starkare?

Likes

Comments

Ämnet gör mig vettskrämd men just i denna graviditet har det hänt mig flera gånger och jag blir alltså livrädd såklart. Efter Theos födsel gjorde jag en mindre operation mot cellförändringar på livmoderhalstappen. Dom försvann tyvärr inte och för en månad sedan så fick jag göra ett ultraljud samt att dom tog bort lite av livmoderhalstappen för att testa igen.

Inte hört ett ljud vilket borde vara bra, men så i söndags morse kom det brun blod i samband med morgonkisset. Fick panik igen och det är lätt att säga att man inte ska tro det värsta men det gör man. Inom mig visste jag någonstans att det var helt ofarligt för det gjorde inte ont eller så samt att jag kan fått lite brunaktigt blod vid andra tillfällen. Ringde iallafall 1177 då och idag kvinnohälsa som även hon sa att det inte var farligt men i och med min utredning med cellförändringar fick jag ett bokat besök om 2 veckor ca för att mest följa upp allt och kolla hjärtljud.

Bebisen mår bra vad jag känner iallafall, just i denna stund känner jag av den 😇 vissa tider rör den sig mer verkligen.

Annars fortsätter min huvudvärk och jag blir tokig, inatt sov jag skit då lilleman vägrade sova själv och gnydde hela tiden och efter det sov jag med hans fötter i nyllet o småsparkar här o var. Det fina småbarnslivet 😅

Likes

Comments

Så kom vecka 17 igår och nu har magen verkligen växt, vet inte vad som hände men mäter nu 87 cm och jag kan känna bebisen stundtals. Mår bra nu känner jag även om jag ibland slås av huvudvärk, illamående och trötthet. Dagarna rullar på och jag växer för varje dag verkligen!

Hörde på nyheterna att man absolut inte ska använda ultraljudsmonitor men precis som leverantören skrivit ska man inte lyssna mer än några minuter max och kan man inte hålla sig till det, ja då kanske man ska skita i det. Jag har lyssnat 2 ggr hittills och gör de ca varannan vecka i ca 4 min varje gång. Gjorde det med Theo i magen med så det tänker jag faktiskt fortlöpa med. Förstår hur de resoneras men sålänge man gör det i en "normal" utsträckning är det inget jag ser som ett problem. Hur tänker ni?

Jag börjar fundera en hel del på vad det är för en tjej/kille i magen. Känslan säger att det är en kille tror jag, men jag känner mig rätt snurrig på den biten. Längtar massor till 6 mars för då får vi se krabaten igen. Vi kommer göra något "reveal" suprise denna gången, har inte ägnat massa ta kar kring det men har ni tips får ni gärna skriva dom.

Trevlig helg 💕

Likes

Comments

Okej! Jag behöver era tips!

Vi ska börja träna på kisseriet och nr 2 på potta och jag insåg snabbt att det var en djungel som man måste läsa på om innan man faktiskt börjar. Har läst lite på olika forum och även någon 3-dagars rutin.

Vad är era erfarenheter? Spelar det någon roll om man har potta eller sittring?

Theo har börjat visa lite intresse samt att jag tycker mig veta när han börjar bli bajsnödig vissa gånger. Han går och gömmer sig, tänker att det är en liten hint om att han vet vad han gör i blöjan 🙉

Hit me!

Likes

Comments

Igår gick jag in i vecka 16 och jag kan med handen på hjärtat säga att jag återigen faktiskt känner mig som mig själv. Nada illamående. Finnarna håller sig till ryggen och inte i ansiktet. Jag äter normalt.

FINT!

Känner mig inte så gravid förutom att det faktum att magen växer lite smått och brösten har exploderat men det är så det ska vara.

Kan dock få extremt ont i huvudet om jag väntar för länge med att äta om jag är hungrig?

Om några veckor (?!) känner jag förhoppningsvis starka sparkar och det är väl då jag kan ta in mer att jag har en bebis i magen, eller så var det med Theo iallafall. 6 mars har vi rutin ultraljud och då hoppas vi få veta om det är en tjej eller kille med.

84 cm runt magen, ingen aning vad jag gått upp hittills.

Likes

Comments

Usch vad panik jag fick i förmiddags! På två sekunder högg det till i nedre delen av magen och på höger sida av ryggen. Vred mig i smärtor och trodde givetvis att det var något med bebisen så började storgråta. Richard lugnade mig så gott han kunde för han förstod vad jag tänkte givetvis.

Blev illamående för de gjorde så jävla ont så vi åkte in till akuten och fick barnvakt på 2 min tack vare min bästa vän som bor i närheten samt mina svärföräldrar ❤️

Väl på akuten fick vi snabbt hjälp och dom kunde se via urinprovet att det var blod i urinen och att det var njursten troligtvis. Stenarna hade troligtvis vandrar ner i urinblåsan eller något och därför gjorde det så ont men att det nu gick åt rätt håll. Sen fick jag lämna blodprover och sen var det bara vänta...

Även dom visade att jag hade förhöjt värde av vita blodkroppar, vilket jag haft vid tidigare njurstensfall.

Så skönt när vi fick åka hem och jag kände att jag redan mådde bättre! Nu har vi ätit och ska bara koppla av.

Likes

Comments

Efter två dagar med vab var Theo på banan igen och var så himla glad när vi väl kom fram till föris och lika glad när jag hämtade han.

Satte på han sin T-shirt med storebror texten idag så fick gratulationer när jag hämtade lilleman hehe! Dom hade blivit så chockade haha...

Men alltså när ska illamåendet försvinna? Jag blir så åksjuk av någon anledning. Jobbar med tanken om att inte kräkas typ hela tiden när jag kör så det känns som det är en psykisk grej lite. Jag mår dock SÅ mycket bättre nu, det går åt rätt håll (peppar peppar) jag är inte lika trött som förut heller. På fredag går jag in i vecka 15!

Mätte kulan förut när den var som mest spänd, 84 cm. Fortfarande mycket mindre än när jag väntade Theo... hur det nu är möjligt

Med Theo i magen vecka 16 tror jag det var

Likes

Comments

2 dagar efter att jag plussat skickar min bästa vän ett sms "erkänn du plussat?"

Jag blev helt ställd

Kunde verkligen inte ljuga och svarade typ "ja hur tusan kunde du veta det 😂" hon kände det på sig tydligen. Hon är galen.

Det absolut roligaste är dock att den lilla jäkeln var gravid själv och höll det hemligt men hon har berättat hur lycklig hon blev när hon visste att vi var det samtidigt. Jag mådde som sagt piss och klagade naturligtvis hej vilt medan hon (utan min vetskap) mådde precis lika dåligt.

Julen kom och hon blev sjuk så vi kunde inte ses förens dagen innan nyår på hennes mans nya restauranginvigning. Jag märkte direkt att det var något fuffens med henne. Hon såg annorlunda ut och drack frivilligt alkoholfritt när jag vet att hon skulle älskat ett glas rött vin.

Innan vi skulle gå hem fick jag ett kuvert som jag skulle öppna hemma, men jag behövde inte ens öppna det för jag visste där och då exakt vad det skulle stå i brevet.

Jag kom utanför restaurangen och slet upp kuvertet för att få världens bästa nyhet bekräftat ❤️ två bästisar som skulle bli tjocka ihop, heeeeelt magiskt!

Likes

Comments

Ni som faktiskt fortsatt följa min vardag på instagram (@jenborgstrom) har sett att jag nu är gravid med nummer 2. Bloggen har jag tidigare haft för att kunna dokumentera saker med Theo och nu kommer jag återigen skriva inlägg om hur jag mår och hur det rullar på.

Jag kan hittills säga att jag fått äta upp allt jag sagt om hur underbart det är att vara gravid. Jag mådde så bra första gången förutom typ 2 veckor i början men nu är det andra bullar 😂

Sedan ca 2 veckor tillbaka har jag inte bara mått illa utan kräkningarna har kommit utan någon förvarning alls och det är HEMSKT. Den värsta historien må utan tvekan vara när jag satt på bussen mot Landvetter häromdagen och jag kände hur jag var påväg att få upp hela frukosten. Fy fan. Det var pinsamt. Ingen märkte något mer än att mina parfymerade wipes som jag råkat få med mig luktade så mycket att busschauffören ropade ut och sa att den som sprutade parfym genast kunde sluta.

Så kan det gå.

Magen är mindre än sist faktiskt och jag vägde 56 kg vid inskrivningen för ca 12 dagar sedan. Förutom det är väl allt bra hittills och bebisen mår perfekt!

Likes

Comments