Vi lämnade våran trygga hemstad Sandviken & började rulla ner emot Skavsta kl 03.00 natten. Innan det hade vi givetvis laddat upp med energidryck för att hålla oss vakna (säg inget till våralärare). Att vi nu befann oss en buss som var väg mot flyget som skulle ta oss till Polen var helt ofattbart. Vi hade enda sedan sjuan slitit med att plocka skräp, sälja allt i från kakor till kläder och våran lärare hade skrivit 20 tals brev för att söka bidrag.

Nu satt vi alltså I bussen väg till Polen & det vi hade samlat till, Auschwitz/Birkenau.

För er som inte vet vad Auschwitz/Birkenau är var det under andravärldskriget ett koncentrations & arbetsläger ungefär en timme ifrån staden Krakow. Dit skickade Nazisterna alla judar och ubermensch (vilket direkt översatt till svenska är undermänniskor) till för att jobba eller bara . Det var alltså alla de människor som Hitler påstod inte var arier. Auschwitz var koncentrationslägret och dit tog man alla de oskyldiga människorna som inom kort skulle . Auschwitz två som även var kallat Birkenau var arbetslägret, dit tog man människor som skulle bygga krematorier och baracker till de blev utarbetade att de inte orkade mer. Det är lite fakta om Auschwitz, om ni vill läsa mer om det kan ni in dessa länkar.

Vi hade alltså förberett oss mentalt i tre år, trodde vi. Nu I efterhand tror vi ingen kan bli mentalt förbered Auschwitz riktigt. Vi kanske hade hanterat det mindre bra ifall vi inte hade gjort som vi gjorde men vi skulle nog reagera samma sätt, hur vi än hade gjort.

Det jobbiga med Auschwitz var inte att se allt utan att känna allt. Vi kommer aldrig kunna känna samma känsla som alla de människor som var inlåsta, brutalt torterade både fysiskt och psykiskt och det enda de säkert visste var att de skulle . Det är inte den känslan vi menar när vi säger att vi kände allt. Det vi kände var förtvivlan, skam, ångest och besvikelse på samma gång. Förtvivlan över att världen för mindre än 100 år sedan faktiskt såg ut som den gjorde. Skam över att vi är en del av de människor som har det bra, men fortsätter att klaga. Ångest över att vi tagit allt förgivet och besvikelse över mänskligheten.

Dagen innan vi besökte Auschwitz såg vi något som ger oss en obehagskänsla och rädsla för framtid.

Vi hade fått fritid Krakows gator i old town, vi gick runt bland stånden, köpte churros och bara kände känslan av att vara i Polen. Det började dra i hop sig för samling och vi rörde oss mot platsen som det var sagt. När vi kommer fram ser vi att en polisbil sakta rullar emot oss. Röster som vi uppfattar som arga komma närmare och människor som flockas. Vi inser ganska snabbt att det är en demonstration men eftersom att deras planscher var skrivna polska lika som deras ord förstod vi inte vad det var de framförde. Nu i efterhand skäms jag över att vi stått och kollat ett nazisttåg. Det skrämmer oss att antisemitismen fortfarande existerar, trodde att vi hade kommit längre i utvecklingen till en värld utan raser.

Det var först Auschwitz som vi verkligen förstod vad det innebar att man idag låter Nazister hålla demonstrationer, hör ni hur sjukt det låter?

Vi studerade en del om Auschwitz och förintelsen innan vi åkte vilket gjorde att vi hade koll och känsla för vad som hade skett, trodde vi. Ingen människa kan förstå något om Auschwitz innan de varit där. Det betyder alltså att alla som har chansen borde åka dit. Det bästa hade ju varit om Auschwitz var gratis, det hade gjort att varenda människa med vett hade gjort något för att rädda det dyrbara vi har I våra händer, världens mänsklighet.

Likes

Comments

Som rubriken säger, hej och välkomna till vår ny uppstartade blogg. Vi hoppas att ni kommer uppskatta vårat skrivande och det vi kommer att dela med oss av. Vi är två tjejer som är 15 år men ska inom kort fylla 16. Man skulle kunna beskriva oss som ganska jobbiga och hyperaktiva människor tillsammans eller med andra ord så har vi bara extra roligt när vi är med varandra. Men med det är vi även två glädjespridare. Vi har tidigare haft en blogg men den har vi inte uppdaterat sedan sjuan och vi genomgår nu sista terminen på grundskolan. Sedan vår förra blogg kan man se tydliga spår på att mycket har sket och förändrats. Det är en del av vad vi kommer att dela med oss av. Det är mycket som har hänt och vi har utvecklats som människor, lärt oss nya saker och tagit oss igenom en jobbig men ack så rolig högstadieperiod. Våra först inlägg kommer att handla mycket skolan, gymnasieval, misstag och skolresan till Polen.

Vi hoppas att ni ska följa vår resa via bloggen och finna det intressant :)))) // Sug och svälj trevlig helg önskar Ebba och Jennie​

Likes

Comments