Satte tiden i vrångstrupen

Jag satt vid datorn i tisdags kväll och pysslade på med allt möjligt, började skriva lite recensioner, kom på att jag fortfarande inte gjort klart bebisboken så jag kan skicka in den för framkallning eller vad det kan tänkas heta när man skriver böcker online och får dem hemskickade inbundna, funderade på att de där två åren man har på sig att göra den snart har gått(!!!), antecknade lite om dagen i Linnéas dagbok, kollade vilket datum det var och insåg plötsligt att även den här månaden går mot sitt slut.

Det var den 25:e, idag har snart ytterligare två dagar gått, jag insåg där och då att det är precis TRE veckor kvar tills inskolningen börjar! TRE VECKOR! Det är ju ingenting! Jag höll på börja gråta ochans på natten grät jag när den lilla kroppen kom och la sig bredvid mig på min arm och somnade om, då brast det. Hur är det möjligt att tiden gått så fort?! Hur är det möjligt att jag snart ska måsta lämna ifrån mig min lilla fantastiska tjej för att gå på jobbet och vara ifrån henne hela dagarna?! Nu känns det verkligare än nånsin och det känns inte alls kul, jag får nästan panik. Jag vill inte vara ifrån henne! Och jag VET att det är nyttigt för henne och jag VET att hon kommer att stortrivas när hon kommit in i det. Jag missunnar henne inte det alls, jag vet hur mycket hon tycker om andra barn och ser hur hon lyser upp varje gång. Men det förändrar ändå inte hur jobbigt jag tycker det känns att förlora så mycket tid med henne.

Hon är den mest fantastiska, underbara, roliga, glada, tokiga, fina, förståndiga, bestämda, mysiga och smarta lilla människa jag vet. Det finns inget bättre än att få tillbringa livet med henne och se hennes små och stora framsteg varje dag, höra henne säga ett nytt ord, se henne härma andras gester och ta efter när hon själv kommunicerar, hur hon älskar musik och att dansa. När hon kommer och vill kramas och mysa och kryper upp och tar tag i öronen på en och gnussar. När hon kommer smygande på natten och vill ligga nära och när hon vaknar på morgonen och kommer med lilltrynet för att ge en pip med den där lilla näsan. ❤ Som kastar sig raklång på golvet eller står framåtböjd och slår med småhänderna i luften och skriker när hon inte får som hon vill. Som blir svartsjuk och helt förstörd om pappa skulle få för sig att ge mamma en kram.

Jag fattar på allvar inte hur "alla andra" kan lämna sina ungar på förskolan/skolan utan att bli gravt deprimerade. 😉 Och de som lämnar dem där längre än nödvändigt för att få lugn och ro eller de som låter barnen vara där då de själva är lediga osv. Ofattbart Men det lär väl börja med ett gäng VAB-perioder misstänker jag, så att även jag får lite startsträcka, jag behöver nog minst det fyrdubbla mot vad Linnéa behöver, om jag ens blir färdiginskolad på att lämna henne på förskolan/skolan nånsin... 😜

Några minuter gammal 😍 Och nu har det gått 1 år och 5 månader. 😭

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer

Pippilula
Pippilula,
Men?! Var tog min kommentar vägen😢
Ja du, jag tror aldrig man vänjer sig helt. Julia kom hem i måndags o undrade om hon kunde åka m en kompis o hennes pappan till deras stuga och fira jul och nyår. Jag bröt ihop. Grät som om jag blivit tokig😳 Jag får panik! Tiden går så fort!
Förstår heller inte folk som utan problem låter barnen vara på dagis/förskola trots att de själva är hemma. Borde man inte vilja vara med barnen?
nouw.com/pippilula
Jenniegrinde
Jenniegrinde,
Åh nej, sånt får ALDRIG hända här! 😋 Huvva vad deppad jag skulle bli om LInnéa skulle komma hem och säga att hon vill fira jul nån annanstans än med sin mamma. 😟 Förstår att du bröt ihop. <3
Jo man tycker ju det, märkligt att skaffa barn och sen ta varje chans att vara ifrån dem.
nouw.com/jenniegrinde
Pippilula
Pippilula,
Haha nä jag vill inte att hon ska fira jul nån annan stans. Men hon är snart 18 år och måste ju få välja själv 😫 Ständigt nya saker att behöva klippa navelsträng från 😂
Ja visst är det konstigt?! Känner ju faktiskt de som gör prick så....
nouw.com/pippilula