Fôrr e möe

Nu har den här fröken varit besvärlig mot mig de senaste två dagarna, hon har aldrig varit såhär omöjlig förut, jag fattar inte vad det är men det är väl mest troligt nåt slags utvecklingsteg kanske. Hon ska verkligen inte sova på dagarna, blåvägrar! Hon är trött som ett gammalt kadaver men när vi lägger oss för att vila så börjar hon på att retas med mig, sätter sig upp i sängen och styggflinar, eftersom hon är mycket väl medveten om att hon ska vila, börjar leka tittut med täcket, ska ner på golvet osv och säger jag till henne så bara styggflinar hon ännu mer och skiter fullkomligt i mig hur irriterad och bestämd jag än låter. Jäkla onge. 😂

Igår gav jag upp att natta henne inne efter ganska lång stunds kivande, klädde på och stoppade ner henne i vagnen och gick ut och gungade och guppade och tryckte ner sittande unge i vagnen, satte på mössa, gungade, satte på vantar, tryckte ner unge i liggläge, gungade, satte på vantar och mössa för 5578:e gången och tryckte ner unge, tog en promenad, historien upprepade sig, styggflinet var med även denna dag. Gick in till mamma och pappa efter en hektisk promenad där jag hade behövt vara bläckfisk för att kunna hålla i vagnen, stoppa in napp, lägga ner unge, ha på mössa och vantar var 30:e sekund, och efter det kunde hon äntligen somna som en stock när vi kom hem.

Idag samma visa, jag försökte läsa en bok men det är svårt att hänga med i handlingen eller ens hinna se bokstäverna när det bläddras 5 sidor åt gången i olika riktningar, jag försökte låtsassova och vara urtråkig vilket medförde att jag fick en bokpärm i nyllet och en människa som promenerade med knäna över strupen på mig.

Jag kapitulerade än en gång och klädde på oss och tog med stjärtlappen och utövade bergsbestigning efter pulkan som blåst nästan ner till kohagen på grund av herr Urd och gick bort till mamma och pappa för att åka i slänten där. Hon tyckte det var skitskoj att åka stjärtlapp! Sen fick hon testa att sitta själv på den och jag gick bakom och höll i henne, det var ännu bättre och efter det fick då inte jag sitta på den nåt mer 😂 Pappa drog iväg på skotern en snabbis för att köra upp spår och DET var nåt alldeles extra må ni tro, oj vad hon tittade och pekade och frågade efter honom när han försvann in i skogen. Hon trodde nog han skulle försvinna, för den glädjen och hejandet han kom tillbaka 😂😍

Efter det provade vi att vila igen, men icke, det ska bara vara bus. Tillslut vek hon i alla fall ner sig en aning och kom krypandes och ville ligga på mig och titta på bilder och filmklipp på mobilen, 10 minuter senare blev hon slutligen besegrad av Farbror Blund. Sen var det näst intill omöjligt att väcka henne, huvva så gärna hon velat sova vidare. ❤

Spännande att provsitta morfars skoter 😍

Jag fann en bra sida häromdagen där det stod en del bra saker som gör att det kan vara lättare att förstå dehär minimänniskorna, tex:

  • Barnet håller på att växa ifrån det totala beroendet av den närmaste vårdgivaren (förmodligen är det därför det är mig hon visar mest sånt här mot då jag varit hemma med henne längst) och blir mer och mer en egen individ som tar egna beslut. Det är också en tid av stor vilja. Den starka viljan förbyts dock lätt i frustration (ibland kombinerat med aggressivitet) över att inte kunna vissa saker, och samtidigt inse just att man inte kan fast man vill så mycket.
  • Viljestyrka är något man som förälder gärna uppmuntrar, så länge den går att styra över vill säga. När barnet visar sin viljestyrka när det t.ex. INTE vill åka vagn genom att spänna kroppen i båge och skrika som det blev slaget, är det ibland svårt att tycka om viljestyrkan i sitt barn. Men faktum är att barnet behöver få känna sig delaktig och få förtroendet att fatta egna beslut.
  • En sak som man kan tänka på när ens barn beter sig "oönskat" är att det ännu är för litet för att kunna välja ett beteende av ren illvilja. Just nu uttrycker de bara vad de känner, vill och behöver. Dessutom har de ännu inga medel att uttrycka sina känslor, eftersom de inte har något språk annat än kroppsspråket (som dock kan vara nog så talande). Självklart är det mycket frustrerande att inte kunna berätta hur något känns eller vad man vill - att alltid vara föremål för folks gissningar.
  • Barnet har som ettåring insett att det inte är ett med föräldern och med denna nyvunna frihet visar barnet att det inte vill ha styrning från mamma eller pappa jämt. T.ex "rymmer" din ettåring gärna när det släpps löst. Det springer långt bort från, dels för att testa vart gränserna går men också för att få känna på sin nyvunna frihet. Samtidigt kommer stunder då barnet helt vill ha din styrning, gärna blir matad och beter sig mer spädbarnsaktigt.
  • Steget från spädbarnsåldern innebär också att barnet kommer i kontakt med sina känslor. Dessa känslor kan ibland vara skrämmande. Ett raseriutbrott kan vara jobbigt för dig, men nästan outhärdligt för ditt barn. Låt bli att försöka få barnets uppmärksamhet genom att skrika tillbaka åt för det fungerar sällan utan gör det ofta värre. Prova istället att kramas, prata mjukt och förklara att det är ok att bli arg och att det är bra att visa sina känslor. Man kan också visa att man förstår vad det var som utlöste raseriet (vilket inte alltid är enkelt).
  • Livet med en viljestark person som lätt blir frustrerad kan ju tyckas ganska besvärligt (även om man vet att barnet inte väljer att bete sig elakt eller besvärligt), en del av lösningen till en roligare och mindre konfliktfylld vardag är att göra dina önskemål eller befallningar till en lek eller utmaning för ditt barn. Du kan välja att utmana ditt barn genom att slå vad om att "jag hinner nog skala potatisen innan du hinner plocka upp alla leksakerna och lägga dem i lådan" istället för att be eller efter ett tags lirkande befalla ditt barn att "genast plocka upp alla leksaker som ligger och skräpar överallt!".
  • Du undviker på detta sätt liknande situationer som annars skapar dålig stämning mellan er. Barnet känner att det får bestämma, göra sina egna val. Det känner sig aldrig tvingat att göra något och detta kan leda till att det känner sig mer delaktig. Barnet kommer gå ur detta utvecklingsstadium med en känsla av att du i grunden är kärleksfull och tycker att du står på dess sida och kommer det även fortsättningsvis vara villigt att göra dig till viljes/göra dig glad. Är det för mycket "nej" och befallningar följt av bestraffningar som barnet inte förstår sig på känner barnet att det inte spelar någon roll hur det beter sig, du kommer förmodligen vara arg ändå. Det vågar kanske inte heller visa dig sin kärlek eftersom den inte verkar vara besvarad. Så de stunder du känner, eller får höra, att du är för snäll, skämmer bort eller är alltför eftergiven i dina krav på ditt barn - tänk framåt! Ett småbarn som trivs med sig själv och sin tillvaro är lätthanterligt och kommer förmodligen även vara så i framtiden när det lär sig mer om vad som är rätt och fel och aktivt kan välja att bete sig på ett visst sätt.


Lilla fisisoppas ❤😍 mammas allt ❤ det är inte lätt att vara liten. ❤

  • 1 620 visningar

Gillar

Kommentarer

Pippilula
Pippilula,
Det är inte lätt att vara liten men det är banne mig inte lätt att vara stor och försöka hjälpa, lära och pusha en liten heller 😂❤
nouw.com/pippilula
Jenniegrinde
Jenniegrinde,
Haha nej herregud 😂 jag längtar tills hon börjar prata så hon i alla fall kan uttrycka sig på det viset och inte bara genom ljud och utbrott när det är nåt som är fel.
nouw.com/jenniegrinde
Pippilula
Pippilula,
Ja det blir lättare när de kan försöka förklara. Men det är svårt ändå ibland 😑 typ inatt när P kom och grät och försöker förklara att han har ont i örat och gråter och hulkar. Man fattar ju nada ändå 😂 haha
nouw.com/pippilula
Sanna,
Huffa, I feel you. Lilleman har varit HEMSK ett tag nu. Och även om man vet att han inte är medvetet jävlig så är det fruktansvärt svårt att inte få ett nervöst sammanbrott på honom. Och det tar ju sån ENERGI. 😭😭😭
sannasiljestrom.blogg.se