Vem fan bryr sig?

Jag är en sådan person som bryr mig så mycket om allting. Tänker, oroar mig, funderar. Men så ibland är det som att gränsen nås. Som att jag blir trött på att engagera mig när det egentligen inte finns någon mening med någonting. Vem fan bryr sig om människorna om hundra år har utrotat sig själva? Jag känner inte dem. Ligger sedan länge död och begraven helt utan vetskap. Mina barn och barnbarn likaså. Vad spelar det för roll vad vi lär oss under livets gång? Vi ska alla dö och förlora all den kunskap vi fått. Och varför är det så viktigt att brottslingar döms? De dör och ruttnar, precis som goda människor gör. Och de som fallit offer kommer försvinna och glömma vad de en gång blev utsatta för. Allting börjat om. Det kommer alltid finnas ondska, hat, mord, maktmissbruk och pengagirighet. Vi kommer aldrig kunna bekämpa detta. Och varför ser jag det som viktigt att leva ett hälsosamt liv när det, oavsett vad jag gör, kommer ta slut? Och varför ska jag kämpa med att glädja andra när deras lycka inte varar för evigt?

Sedan återgår jag till mitt oroande. Till att bry mig om precis allting. Hur det ska gå på nästa tenta, om couscous är nyttigare än ris, vad som kommer bli av människorna och jorden, om de ekologiska äpplena är bättre än de närodlade, om hur det ska gå för mig i framtiden, om någon kommer komma på min begravning. Kanske glädjer det mig lite trots allt att jag fick min vän att skratta idag och att jag fick ett leende från tanten på ICA. Det är svårt att vara människa. Vi har förbannelsen att förstå att ingenting har en egentlig betydelse och samtidigt välsignelsen att trots det kunna skapa mening i en värld där ingen spelad huvudrollen och alla är utbytbara.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229