Den där känslan sociala medier tog ifrån mig

Som jag har väntat och längtar efter den där känslan. Den där känslan av ro och frihet, glädje och lugn. Alla som är kreativa och vet hur det är att bära den frustration som hela tiden måste komma ut i form av olika uttryck vet säkert också hur jobbigt det är när man förlorar förmågan att skapa. Man känner frustrationen liksom innan men ingenting kommer ut. Ingenting blir till någonting. Istället bär man som ett ok på sina axlar.

För flera år sedan, när sociala medier tog ordentlig fart, riktades hela mitt intresse mot det. Jag fängslades. Inspirerades. Istället för att enbart använda Pinterest och Deviantart som inspirationskällor dök där nu upp människor som var vad jag ville vara. Som levde vad jag ville leva. Som levererade. Gjorde saker. Skapade. Men istället för att ge mig energi och nya idéer till att frambringa något eget försvann mitt inre väsen. För var dag som gick krympte mitt kreativa jag. Allt dopamin fick jag levererat. Varför sitta i timtal, dagar, kanske veckor och göra något själv när jag kunde trycka på en knapp och få det serverat till mig var jag än befann mig. Frustrationen växte medan jag gjorde ingenting.

Det börjar dock hitta tillbaka. Det som så länge varit borta. Skrivandet, tecknandet, spelandet, handarbetet. Pysslandet som alltid gett mig sådan ro i själen. Som alltid varit jag. Det är skönt att kunna längta efter något när jag är borta. Att när jag är ensam hemma inte bara sitta med en mobil eller vid en dator utan faktiskt sitta i skenet av ett ljus med en penna i handen och tystnaden omkring mig. Det är fint.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229