Vardag

Igår hade jag ett möte på gynmottagningen klockan 9.00. Jag hade med mig min kusin Maria som stöd då jag nu skulle få svar på hur det var med bebis i magen.

När vi kommer dit så sätter vi oss ned och pratar en kort stund innan jag ska ta av mig byxor osv för att lägga mig i gyn stolen. När jag drar ned mina trosor så ser jag blod i trosorna och känner då att jag vet hur detta möte kommer sluta.

Det visade sig att jag fått missfall i ca vecka 7. Alltså så har jag bärt på mitt döde barn i ca 4 veckor och kroppen ännu inte gjort sig av med fostret. Fick massa olika tabletter med mig hem som medicinsk hjälp för att bli av med fostret samt att påskynda processen.
Allt gick bra ändå, kände mig inte upprörd eller ledsen.

Klockan 14.00 skulle jag börja med att ta 6 tabletter och så hade jag morfin tablett med mig hem om jag skulle få så ont att jag behövde det.
Kände inget speciellt under de 2-6 timmarna det tar.
Vart yr och lite utmattad bara samt kände enorm hunger fastän jag nyligen åt mat.

Vid 19.45 går jag på toaletten och känner då hur något glider ur mig. När jag reser mig upp och tittar ned i toaletten så ser jag det som då ska vara mitt barn, min bebis eller som de flesta säger... Foster. Då brast det för mig och Macke var tvungen att komma in i badrummet och hålla om mig.
Jag kunde inte förmå mig till att spola då min bebis låg där i och skulle spolas bort som att det vore något skräp. Efter en stund fick Macke trycka på knappen och vi gick ut i vardagsrummet och satte oss i soffan och bara höll om varandra.

Inga smärtor, inga konstigheter... Allt gick så lätt.
Det ska inte vara så lätt att förlora sitt barn. Något som skulle bringa så enorm lycka och som sedan bara försvinner utan ens minsta lilla fysiska smärta.

Idag försöker jag blicka framåt och inte tänka på det så mycket.
Jag mår bra och det är ingen fara med oss här hemma. Vi kommer fortsätta med våra liv men det är klart det tar på en.

Så det var våran alla hjärtans dag...

Jenka

Gillar

Kommentarer

JosefineMedE
,
Låt det ta den tid det tar och låt dig själv känna precis det du känner. Lider med er. nouw.com/josefinemede
Jenka
,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229