Vardag, Graviditet

Nu kommer fortsättningen på inlägget om Andrés förlossning.
Första inlägget kan ni hitta
HÄR!

Nu var vi som sagt på väg in till förlossningen med mycket förväntan och längtan.
När vi kom fram så parkerade vi bilen och rörde oss sedan mot ingång för förlossningen. Eftersom det var på kvällen så var dörren låst och vi fick ringa upp till förlossningen. Äntligen fick jag ringa upp dit och säga "Hej jag ringde in tidigare då jag har värkar och det nog är dags nu"

När vi kom in på förlossningen så fick vi först komma till ett undersökningsrum för att göra de första undersökningen men också för att dom höll på och städa ordning det rummet jag skulle vara i.
Efter det kom vi in i vårat rum, inte så mycket att skriva om då det är de vanliga. Ett badrum, säng och en hård trästol.
Hoppas de fixat det lite bekvämare tills nästa förlossning nu då Markus fick sådan ryggvärk av den där träliga trä stolen.

Här efter är det lite rörigt för mig med mycket minnes luckor så ni får ursäkta om det verkar lite rörigt.
När jag kom in så var jag öppen 5cm så hade ändå kämpat på bra hemma. Dock var vi inte vid mållinjen än...
Natten var väl hyfsat lugn, fick epidural men innan det hade jag så ont och jag blir väldigt varm när jag känner mig stressad och har ont vilket kan orsaka panik attack hos mig vilket i detta fall det gjorde.
Tror jag totalt under tiden vi var på förlossningen hade en 7 panikattacker vilket sluta med att dom fick springa efter morfin till mig för att jag skulle få som lugnande.

Men när de skulle sätta i epiduralen så var jag helt skakig i benen och kunde omöjligt hålla dom stil så jag fick be sköterskan att hålla fast mina ben vilket hon då gjorde med mycket ansträngning. Det gjorde jäkligt ont att sätta i epiduralen men ett par minuter efter det så släppte allt. Det var helt magiskt. Jag kunde känna värkarna genom att det drog ihop sig i magen men jag kände ingen smärta.

När morgonen kom och det vart ett nytt team med barnmorsker som började jobba så började det rejält för mig.
Jag hade fått värkförstärkande dropp som jag fick panik på när dom höjde och jag kommer svagt ihåg att jag bönade och bad om att de skulle sänka.

Själva kryst delen var en jätte stressig och jobbig stund för mig då det för det första var 2 team med barnmorsker och sköterskor samt en läkare med en läkar student. Massor med folk i ett litet rum och alla försökte säga åt mig vad jag skulle göra vilket gjorde helt kaos i mitt huvud.

Jag hade ingen kraft i kroppen att trycka ut min lille plutt så dom testade olika metoder som att jag skulle trycka benen mot deras händer, dra i ett lakan som det i andra änden hängde en läkar student.
Då var jag rädd. Han sa till mig innan att nu får du dra för jag lägger all m in vikt åt mitt håll och släpper du så åker jag in i väggen.
Ville ju så klart inte släppa så han skadades men fick panik efter en stund för jag orkade inte hålla längre så i panik skrek jag "släpp nu annars släpper jag".

Till slut så tog dom till sugklocka. 3 försök med sug klocka men den lossnade bara, då kom det in en akutläkare på grund av att Andrés värden sänktes otroligt mycket. Denna akut läkaren i sin tur försökte också säga åt mig vad jag skulle göra vilket gjorde mig förbannad så jag skriker ut "Håll K*ften, du har ju precis kommit", varpå de andra i rummet börja skratta.

Det stod ett akut team utanför mitt rum, redo att ta mig för urakutsnitt men då bedömde läkaren att vi försöker en sista gång med sugklockan först men då med en annan sugklocka.
Turen var då med mig och min älskade son kom äntligen ut.

Född: Tisdagen den 1 November 2016 klockan 10.51
Vikt: 4250g
Längd: 52cm
Huvudomfång: 38cm

Så fort han kom upp på min mage så kissade han den lille busen, där efter fick han komma till sin pappa medans de sydde mig då jag spruckit. Kommer ej ihåg hur många stygn jag fick sy men kände absolut ingenting då jag antingen var så bedövad eller bara helt uppe i synen av min fantastiska sambo som satt där på en stol med våran nyfödda son tätt mot överkroppen.

De tog sedan iväg André för att göra lite kontroller och under tiden fick Markus hjälpa mig in i duschen för att duscha av mig.
När jag kommer ut ur duschen så upptäcker jag att jag för första gången på ca 4 månader kan vrida mig så pass mycket att jag kan se min rumpa. Helt plötsligt i hysteri utropar jag "Va i helsike min rumpa ser ut som att den blivit attackerad av en tiger, varför har du inte sagt något" varpå Markus svarar " Just av den här anledning" och syftade på min reaktion.

André föddes med feber och vi fick stanna på BB i 3 dagar eftersom han togs med sugklocka. Allt gick fantastiskt bra och han var och är så fin våran underbara lille prins.
Jag dock fick komma tillbaka till BB ca 1 vecka senare på grund av infektion ovanför livmodern.

Jenka

Gillar

Kommentarer

johnssons
,
Kul läsning!<3nouw.com/johnssons
Jenka
,
Härligt att höra 😃 <3nouw.com/jenka
johnssons
,
Hoppas du får en toppen bra onsdag kära du!<3nouw.com/johnssons
Jenka
,
Tack detsamma 😊nouw.com/jenka
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229