Graviditet

Nu börjar det ju min andra förlossning närma sig och både jag och Markus pratar mycket om hur Andrés förlossning gick till.
Så jag tänkte faktiskt skriva förlossning berättelsen här då det ändå var 2 år sedan det skedde.

André var beräknad den 16 oktober 2016 men ville så klart inte titta ut då utan stannade inne 2 veckor och 2 dagar till.
Allt började en söndag den 30 oktober 2016 då vi var och firade min farbrors fru.
Vi pratade och hade det jätte trevligt och efteråt följde min bror med hem till oss då jag skulle hjälpa han med en halloween utstyrsel till kommande helg. Efter han åkt hem på kvällen vid ca 21.30 så gick Markus och la sig.
Jag själv la mig i sängen och kollade på serier en stund innan även jag somnade.

Jag hann dock inte sova särskilt länge innan jag vaknar av första värken, klockan var då strax efter 12 på natten.
Tänkte inte så mycket på vad det kunde vara utan la mig och sova igen.
På måndag morgonen gick vi upp och fixade oss ordning och förberedde oss då vi hade tid på förlossning för kontroll och prata om eventuell igång sättning. Dock trodde vi att vi skulle ha igång sättning då så vi packade med oss allt. Kände oss lite dumma när vi väl kom fram sedan. Haha..

Väl inne på förlossningen så har jag börjat få mer värkar och vi visste att det nog snart kommer starta igång rejält.
Läkaren skulle ta kurvan men André ville inte ligga still i magen den lille kickboxaren så han bad oss åka iväg en sväng och komma tillbaka om en timma för att ta ny kurva. Klockan var då 14.00 och vi passade på att hälsa på min morfar som bor hyfsat nära sjukhuset.
En fika där och massa prat sen begav vi oss tillbaka. Dock kom jag på när vi åkte ifrån min morfar att det smartaste valet var kanske inte att äta chokladkakor när man skulle få lilleman att lugna ned sig i magen. Aja man är ju efterklok oftast...
Klockan 15.00 tog dom då kurvan igen och sen beslutade läkaren för att göra en hinnsvepning för att förhoppningsvis skynda på allt lite mer.

Efter detta skulle vi hem men med dom värkarna jag hade och spänningen vi båda kände inför förlossningen så ville ingen av oss laga mat hemma. Då beslöt vi oss för att stanna på Max på vägen hem för att äta.
2 bord bort från oss sitter det en mamma med sin dotter, de som alla andra där inne stirrade ut oss ganska väl eftersom jag sitter där med min mat och grabbar tag i bordet varje gång en värk kom och inte försiktigt inte utan så pass hårt att bordet börja gunga.
Dottern kommer jag ihåg frågar sin mamma vad det var för fel på mig varpå hon svarar att jag ska få en bebis.
Kan nog föreställa mig vad alla tänkte när de ser en höggravid kvinna med värkar på max som så lugnt de går äter middag. Dom måste ju undrat varför jag inte var på förlossningen.

När vi väl kom hem igen så var klockan runt 6 tiden på eftermiddagen.
Jag ställde mig i duschen och Markus spolade varmt vatten på min rygg för att försöka underlätta för mig, dock hjälpte det inte mycket så vi gav upp ganska fort.
Jag la mig sedan på soffan i hopp om att lyckas vila lite men också de utan resultat.
Vi bodde då i ett hus där vardagsrummet, hallen och köket typ satt ihop med valv i mellan. Märkte då att jag tog värkarna lättare när jag rörde på mig så jag började gå runt runt runt.
Först vardagsrummet, sen köket, hall och vardagsrum igen. Gick runt så i ca 1h utan att stanna och det gick bara fortare och fortare. Våra två katter vi hade blev skapligt förvirrade efter en stund och bara stirra på mig från sina hörn där de ej var i vägen.

Tillslut kände jag att jag inte klarade mer själv och ringde förlossning som sa att jag kunde komma in. Vi tog aldrig tid på värkarna för vi var nog för distraherade och jag som sagt kunde inte stå still i samma rum tillräckligt länge för att ta tid på värken.. Medans jag satt ute och tog luft så packade Markus det sista i förlossnings väskan så som tandborste, tandkräm mm. Därefter hoppade vi in i bilen och begav oss mot förlossningen. Klockan var då 21.20 på Måndags kvällen.

På vägen innan så tar jag värkarna riktigt bra genom att andas och slappna av vilket Markus påpekar varpå jag svarar "Ja detta är ju hur lätt som helst, inga problem alls ju, jag kommer klara detta galant". Oh så jag ångrade de orden en stund senare...

Del nummer 2 kommer imorgon.

Jenka

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229