Valptankar & ett missöde.

​Den här helgen har varit så lugn och skön, verkligen vad jag behövde. Jag har städat och plockat lite, pluggat massor och idag var Pappa, Felicia och William här en sväng. Vi tog en lång skön promenad och åt sedan lite köttbullar, potatis och brunsås. Jag och Oscar har börjat kolla runt på lite hundvalpar. Vi skulle så gärna vilja ha en nu när vi bor på landet, har jättebra vidder här omkring och jag kommer vara hemma och plugga i ca 1,5 år framöver. Jag köpte ju Akira nästan vid den här tiden förra året och många undrar varför jag inte har henne kvar. Pga att jag och min dåvarande partner gick isär så hade jag inte direkt något hem. Hon fick åka med mig fram och tillbaka till Dalarna, ibland hos mamma, ibland hos pappa och ibland hos vänner. Jag tyckte så synd om henne. Jag märkte direkt att hon trivdes jättebra hemma hos Pappa som har en stor gård på landet där hon får springa lös och upptäcka och busa hela dagarna. Så efter några ordentliga tankeställare frågade jag helt enkelt Pappa om han ville ta över henne. Min Pappa älskar hundar och är så himla duktig med dem, vi har haft en hel del hundar under min uppväxt och våran senaste gick bort 2010 vilket tog oss alla hårt men speciellt Pappa. Pappa sken verkligen upp när Akira var där, han lekte, tog långa promenader, hon fick sova brevid honom i sängen osv. Efter att Akira hade bott där 1 vecka på prov ringde Pappa mig och sa att han självklart ville ha henne. Jag satt precis då och letade efter numret till kenneln där jag köpte Akira för att förklara läget och fråga om de hade möjlighet att ta emot henne. Det var inte så att hon inte mådde bra av att vara hos mig men då jag inte hade någon fast punkt tyckte jag synd om henne som fick åka runt överallt och växa upp utan ett stabilt hem. Jag är så glad att Pappa tog emot henne för hon stortrivs verkligen där, hon är en så lycklig och glad liten filur. Efter att det beslutet var taget flyttade jag till en lägenhet inne i gullmarsplan i Stockholm, typ mitt i smeten om ni frågar mig. Akira hade verkligen inte trivs där. Hade jag däremot vetat att jag några månader senare skulle bo i ett stort hus på landet och ha all tid i världen hade jag såklart tänkt om. Vissa frågar mig varför jag inte tar tillbaka henne, men kom igen, hur elakt och egoistiskt vore inte det? När hon äntligen fått ett fast hem, en trygg punkt tillsammans med människor hon älskar så ska jag rycka upp henne en gång till? Nej aldrig i livet. Det vill varken hon eller jag. Jag får dessutom träffa henne ca 1 gång i veckan iallafall.

Nu är iallafall tanken att i sommar eller höst kanske kika på en valp, just nu lutar det mot en Rottweiler men jag är så svag för schäfrar också. Dessutom älskar jag blandisar. Har faktiskt hittat en vovve som vi ringt på idag men vi får nog hålla oss till längre fram.  <

Nu har jag precis skrivit klart min uppgift till skolan som ska vara inne imorgon, så jävla skönt att jag hann klart även fast jag trodde att det var kört. En självförtroende boost minsann, jag kan så jäkla mycket mer än vad jag tror!
God natt från en supertrött men glad tjej.


 

// Jeekis

Gillar

Kommentarer