Kärlek, trygghet och tillit.

Hej gänget.
Söndag kväll och en härlig helg ligger bakom oss. Jag ligger nerbäddad i sängen bredvid Amelia som sover gott. Det finns verkligen ingenting som ger mig sådan ro som att ligga bredvid henne när hon sover, pussa på hennes små ögonlock, lyssna på hennes lugna andetag och bara snusa in mig i hennes nacke. Min älskade Amelia, hela mitt livs mening i en sån liten människa. Det är verkligen helt obeskrivligt hur mycket man kan älska sitt barn, jag trodde att jag hade känt hur det känns att innerligt älska någon men detta är på en helt annan nivå. Det finns ingenting som går före Amelia, ingenting. Jag har märkt själv sedan jag blev Mamma att det är väldigt lätt att tappa bort sig själv, att bara vara mamma och glömma bort den människa man faktiskt också är. Jag älskar att vara mamma, jag gillar min mammaroll och känner mig trygg i den. Jag är absolut ingen super-mamma men jag gör verkligen så gott jag kan, lär Amelia det jag tycker är viktigt och ger henne en STOR portion kärlek. Jag tror det är de viktigaste ändå, kärlek trygghet och tillit, så kommer nog resten ganska naturligt. Det jag menar är att jag älskar att vara Mamma och känner mig trygg med det, men det är viktigt att också bara få vara Angelica ibland. Jag tycker också att många runt om en ser en mer som en mamma än individ ibland, eller så kanske jag inte är lika viktig nu när jag fått barn? Förstå mig rätt nu, jag misstycker rakt inte att folk undrar hur de är med Amelia, vill hitta på saker med henne, vill prata med henne i telefonen osv. Bland det bästa som finns är att se hur mycket mina kära älskar henne! Men jag kan inte låta bli ibland att känna mig lite glömd. Vissa frågar i princip aldrig hur jag mår, om vi ska göra något själva eller bara prata om något annat än familjelivet. Jag vet att det inte är något ont i dem jag har nära, de har jag sållat ut för länge sen. Men ibland önskar jag att man faktiskt kunde se mig OCH Amelia, och inte bara Amelia. Precis på det sättet som många säger att det är lätt att glömma bort sig partner när man får barn och att det är viktigt att göra saker och se varann som inte bara föräldrar, utan även som partners. Det är precis så jag menar. Usch vad det låter egoistiskt och otacksamt men jag tror att många mammor kanske kan förstå vad jag menar?

-

Den här helgen har verkligen gått såå fort. I Lördags var min kompis Hanna och hennes familj här! Så mysigt. Vi grillade, käkade, barnen lekte och hade det trevligt. Det är så roligt för hennes dotter My är bara 4 månader yngre än Amelia och nu är det andra gången som dom träffas. Amelia tog direkt My's hand och skulle visa henne hennes kanin, haha. När dom hade åkt hem så var jag så jäkla trött och tömd på energi. Klockan 19 kunde jag knappt hålla ögonen öppna längre. Det blir alltid sådär när jag utsätter mig för någonting som egentligen är skitjobbigt för mig, att träffa nya människor t.ex. Det är ju jättekul och jag behöver det, men ändå är det en sån himla ångest före och sedan blir jag totalt hjärntrött efteråt. Men så värt det!
Oscar somnade i soffan så jag tog med mig Amelia upp i sovrummet och vi slocknade lika fort som vi la oss.
Idag, Söndag, vaknade Amelia 07 och då hade jag skrapat ihop 3h sömn pga mardrömmar så jag bad Oscar om sovmorgon. När jag sedan vaknade vid 10 så var mina svärföräldrar nästan framme hos oss så det var bara att hoppa upp ur sängen. Dom var bara här en snabbis denna gången då dom skulle hämta båten som vi haft här och så fick jag paket! Så himla fint av dom. Dom har verkligen blivit som min egen familj, så viktiga för mig!
Nu på eftermiddagen har vi kollat på Pippi, vikt tvätt, käkat soppa och byggt med klossar. Det var min helg i stora drag. Hoppas att ni haft en fin helg och att ni orkat läsa igenom detta bibel-långa inlägg, haha. Nu ska jag lyssna på en ljudbok eller podd och försöka sova. Vi hörs!

// Jeekis

Gillar

Kommentarer