Känns som det inte finns nån tid till att blogga nu för tiden. Just nu så jobbar jag nästan varje dag, är med barnen, familjen och vänner. Hinner knappt att träna då jag väljer att ta vara på tiden med familjen. Det är ingen som är sjuk eller nåt dylikt men sen min pappa fick bort så kändes det som jag inte fick tillräckligt med tid med honom. Så jag vill lägga all min tid med min familj. Måste dock komma igång mer med träningen, tränar kanske 2-3 gånger på en månad, men jag lägger så mycket energi och 16.000 steg på jobbet så det känns så lönlöst att man tränar varje dag. Men har såklart köpt nya träningskläder så nån sorts motivation kanske man får. Vi är dock ute och går rätt så ofta, så träning får man.

Lincoln har hunnit bli 1 1/2år, stark vilja, envis och väldigt fantasifull liten människa. Han pratar jätte bra, kan säga mamma, pappa, mormor, farmor, Hasse, Lasse, vovve, olika ljud på djur, boll, akta dig, älskar dig och mycket mer. Man kan ha en konversation med honom, han säger ja och nej och visar klart och tydligt vad han vill och inte vill.
Livia blir 4 i november och även hon utvecklas till en väldigt fin, genuin människa. Älskar frost och allt som har med prinsessor att göra.

Godmorgon, natten har varit lugn, vilket den alltid (nästan) bruka va. Båda barnen somnar i varsin säng vid åtta och sover fram tills nu eller till senare.
Livia somnade igår på soffan efter ha lekt mycket med Sabinas barn, där det sprang och lektes väldigt mycket. Så paniken i mig ”nej, hon behöver kissa!”, kröp i mig, så jag satte henne på toaletten innan jag bar in henne och inte ens då vaknade hon, och hon sover fortfarande. Trött tjej.
Lincoln vaknade vid sex.
Vill bara att Livia ska vakna så vi kan starta dagen, men samtidigt så vill jag att hon ska sova ordentligt. Annars blir dagen så lång för henne.
Får klura ut vad det ska lagas för mat idag, då vi har en kräsen unge som inte tycker om något för tillfälligt. Livia, hon är väldigt mat kräsen. Hon äter knappt nåt, trots fasta rutiner och bra mat. Och det gör mig så frustrerad när det petas i maten, säger att det är äckligt och går ifrån matbordet. Vad gör man åt detta? Jag har läst, googlat och hatt mig men vi gör som vi alltid brukar göra och det har liksom aldrig varit något problem, tills nu. Frukost och mellis (x2) går alltid bra, lunch går bra 7/10 gånger, middag går bra 2/10 gånger, kvällsmat går bra 8/10 gånger. Och ni vet, jag har försökt med all mat, hemmalagat, inte hemmalagat, snabbmat, långkok osv. Ibland går det och ibland inte. Brukar fråga henne vad hon vill ha, så hon får lov att va med också att laga det, vilket hon älskar men sen att äta det verkar inte va så himla kul. Nån mer som har lite problem med aptiten? Kan de bero på trotsen?

Hej på er! Jag har äntligen semester, är inne på min tredje dag, vilket är förbannad gött men samtidig fruktansvärt jobbigt. Jag trodde helt ärligt att Jonas ljög för mig (då han va hemma förra veckan med barnen) - att det är jätte jobbigt att va med dom. Inte som personer, det är våra barn herregud utan att barnen är på två skilda nivåer av utveckling. Livia har fyra års trots, utan tvekan. Det är mycket - JO! JAG VILL! JAG SKA HA! NEJ, JAG SKA INTE ÄTA MAT, osv osv. Ni med barn förstår sääääkert vad jag menar. Lincoln, han är en frustrerade tickande bomb, som utlöses 711 gånger per dag, jag skojar inte. Han vill så mycket, vad? Ja det vet jag inte. Jag frågar, jag pekar & jag visar varenda dag på vad han står och öööööhaaa på. Men knappt nåt svar, stackars kille. Tålamodet hos mig är på noll redan strax efter frukosten. Vi träffar andra, vi är ute och leker osv, miljö ombyte, myser, pysslar, leker, dansar, sjunger, ja allt dedära man kan göra. Så det har varit tre icke så mycket semester ”firandet” för min del, för att va förälder är ett helt tids jobb, semester får man när dom blir 18. Men det är skönt, att va med dom, det finns stunder och kommer fler stunder, har semester nästa vecka med. Inga andra planer då? - Nej, hemester. Ta vara på tiden helt enkelt, ingen stress. Vill jag ta en tupplur med barnen efter lunch, då gör jag det. Vill Livia ta en tupplur, då gör hon det, det är semester. Man får lov.