Hemester som går åt helvetet
Hej på er! Jag har äntligen semester, är inne på min tredje dag, vilket är förbannad gött men samtidig fruktansvärt jobbigt. Jag trodde helt ärligt att Jonas ljög för mig (då han va hemma förra veckan med barnen) - att det är jätte jobbigt att va med dom. Inte som personer, det är våra barn herregud utan att barnen är på två skilda nivåer av utveckling. Livia har fyra års trots, utan tvekan. Det är mycket - JO! JAG VILL! JAG SKA HA! NEJ, JAG SKA INTE ÄTA MAT, osv osv. Ni med barn förstår sääääkert vad jag menar. Lincoln, han är en frustrerade tickande bomb, som utlöses 711 gånger per dag, jag skojar inte. Han vill så mycket, vad? Ja det vet jag inte. Jag frågar, jag pekar & jag visar varenda dag på vad han står och öööööhaaa på. Men knappt nåt svar, stackars kille. Tålamodet hos mig är på noll redan strax efter frukosten. Vi träffar andra, vi är ute och leker osv, miljö ombyte, myser, pysslar, leker, dansar, sjunger, ja allt dedära man kan göra. Så det har varit tre icke så mycket semester ”firandet” för min del, för att va förälder är ett helt tids jobb, semester får man när dom blir 18. Men det är skönt, att va med dom, det finns stunder och kommer fler stunder, har semester nästa vecka med. Inga andra planer då? - Nej, hemester. Ta vara på tiden helt enkelt, ingen stress. Vill jag ta en tupplur med barnen efter lunch, då gör jag det. Vill Livia ta en tupplur, då gör hon det, det är semester. Man får lov.


