Vi var på Mt Kenya förra veckan mellan torsdag-måndag, och det var bland det värsta och bästa jag gjort. Med tanke på att vi vandrade 3 timmar, 8 timmar, 4 timmar, 14 timmar och sist 2,5 timmar respektive dag så övervägde jag att möjligen kapa av benen på en av de vassa stenarna vi gick förbi, men jag klarade mig ner, och nu är det mitt knä jag vill kapa av istället.

Jag tog mig inte hela vägen till toppen då sista delen består av väldigt brant klättring med rep och stege osv, vilket mitt knä inte pallade, så jag stannade vid en stuga på ca 4805 meters höjd (toppen låg på 4985 meter), så trots att jag inte tog mig längst upp så är jag nöjd att jag kom så högt, och jag fick också se soluppgången :)

Jag orkar ärligt inte förklara hela bestigningen eftersom det hände väldigt mycket, men tror det kanske är kul att beskriva den långa vandringen i alla fall :) Den fjärde dagen på berget gick vi upp 00.30 för att käka, tejpa våra fötter (då nästan alla hade skavsår från kängorna) och sedan ställa oss på led med pannlamporna på. Vid halv två-tiden började vi gå i ett långt led, och det tog oss ca 5 timmar att ta oss upp till toppen med några pauser emellanåt där några också vände tillbaka ner. Jag blev höjdsjuk dagen vi nådde Mackinders Camp (andra dagen), hade ont i huvudet och mådde lite illa, och det blev naturligtvis bara värre ju högre upp vi kom, men jag var sååå bestämd att inte vända förens jag kom upp till den lilla stugan precis innan toppen, så jag höll mig. När vi kommit upp till stugan hade jag ont i huvudet, mådde illa, frös så mycket så jag kände mig som en isbit (och jag hade 6 lager kläder på mig...) och utöver det gjorde mitt knä sjukt ont, så jag valde att stanna. De andra som inte har vänt om fortsatte upp mot toppen, men Terese som också är skadad kom tillbaka tidigare och vi två gick tidigare med en guide för att vi skulle kunna ta det lugnt på vägen ner. Nästan hela vägen mellan Mackinders camp och stugan är superbrant, och man måste gå i slalom för att man inte ska halka eller ramla. Vi kom ner till Mackinders camp på morgonen vid 8-tiden, så vi packade om våra väskor och började gå ner mot Met Station (på 3048 meters höjd), och det tog oss några timmar. Vi stannade så klart på vägen några gånger för att vila, men jag ville så gärna ta mig ner och lägga mig i sovsäcken så jag skyndade mig ner hehe. (Mackinders camp och Met Station är de två ställena vi sov på, några sov i säng och andra sov i tält).

När vi kom hem på måndagen blev typ alla magsjuka, så jag låg i min säng hela tisdagen och onsdagen, och imorgon (måndag) ska vi iväg i fem dagar igen på en fäetstudievecka vid Viktoriasjön.

Jag såg ett ungerskt klistermärke på Mackinders Camp!!

växterna var lite unika på det här berget, nu när jag (äntligen) sett Star Wars tyckte jag att den högra påminde lite om Chewbacca...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Just nu sitter jag på flygplatsen på Java påväg hem till Sverige i några dagar, så tänkte jag skulle passa på att blogga :)

I lördags gick vi en vandring runt en vulkankrater - vulkanen Mt Longonot som ligger i Rift Valley ca 2 timmar från skolan. Det var hur fint som helst! Upp till kratern var det en bit som var ganska platt och lite lugnare, sedan kom det en bit som var riktigt brant precis innan man nådde kanten. Vi skulle sedan gå runt hela kratern vilket tog 4-5 timmar (med ett längre stopp på toppen där vi åt lunch). Kan säga att det var en ganska tuff vandring ändå eftersom man är uppe på nästan 3000 meter i stekande sol och det var några riktigt branta delar, men det som mest kändes efteråt var nog mitt knä eftersom jag skadat det, så Mt Longonot var mest för att se ifall jag klarar av Mt Kenya eller inte då det är en lika tuff vandring som sträcker sig över fem dagar (I am happy to say att jag kör Mt Kenya och skiter lite i hur mitt knä känns :D rekommenderar den här vandringen ifall någon har lust att se en vulkankrater på nära håll med en utsikt som sträcker sig över Naivashasjön och dalen runt omkring (superfint var det).

Annars har vi inte gjort mycket, vi var på bio en kväll och vi har haft prov, men annars har det varit en ganska lugn start på lovet.


I am writing this as I am sitting in a café in the Airport waiting for my plane to board (in 3 hours), so I thought this would be a great time to blog.

The only exciting thing that's happened this past week was the hike around a volcano in Rift Valley called Mt Longonot. The terrain shifted quite a lot, sometimes it was very steep uphill, and sometimes it was flat. We hiked around the crater of the volcano, which took us about 4-5 hours (and a longer break on the top where we ate our lunch). It was a pretty tough hike, walking nearly 3000 metres up in blistering sun and up a steep hill, but it was very much worth it when we got to see the view from up there. We could see the Naivasha lake and the valley spread out on all sides of the volcano, and even though my knee hurt (and still does, 4 days after) I recommend this hike if someone is going to Kenya.

Other than the hike, not much has happened here in Kenya, we did go to the cinema and had a few tests in school, but it was a pretty calm start of the year.

-J

Likes

Comments

Vennah Atieno

Äntligen tillbaka efter typ en månad utan blogg! Inte mycket har hänt första veckan nu, så jag tänkte blogga lite om ett projekt jag håller på med i skolan istället. Tillsammans med 6 andra hjälper jag organisationen WaleWale att bygga upp ett bibliotek i Kibera (Afrikas största slum) för att barnen ska ha en chans att få läxhjälp efter skolan, men även för att läsa fritt. I biblioteket finns det en sal där barnen kan dansa, ett rum där de kan måla på både väggar och papper, en sal där det finns bokhyllor som så småningom ska bli fyllda med böcker, ett rum där de kan sitta och göra läxor och även ett kök där de kommer få laga mat.

Vi har som mål att samla ihop 1000 böcker, både lättlästa engelska böcker och sånt som de använder i skolan (textböcker), och vi har både tagit med oss hemifrån och tar emot bidrag. Det lättaste sätter att hjälpa oss med det här är att swisha till 0767151599 då de flesta böckerna behöver köpas här i Nairobi, och vi uppskatt all hjälp, oavsett hur mycket du bidrar med så är det ett steg framåt. I söndags åkte vi och köpte böcker, vi köpte ca 115 böcker, och vi hade även med oss ungefär 90 hemifrån, så det går framåt, men vi behöver mer hjälp.

WaleWale är en organisation som är skapad av två svenskar som bygger upp ett bibliotek i Kibera för att fattiga barn ska ha samma möjligheter till läxhjälp och läsning som andra barn, men i princip hela styrelsen består av Kenyaner som är uppväxta i Kibera, den vi har kontakt med heter Vennah och det är hon som också har hand om bokinsamlingen. När de frågade oss om vi ville hjälpa till var det självlärt, det är verkligen en otrolig känsla när man hjälper andra som inte har det lika bra som oss. En bok för oss är kanske inte särskilt speciellt, men för ett barn som inte har råd att köpa det själv så uppskattas det väldigt mycket.


I am finally back after a long break from this blog! Not much has happened this first week back at school, so I thought I would post something about a project I am involved in here in Kenya. Me and six others are working together with the organisation WaleWale to create a library in Kibera (Africa´s biggest slum). We are collecting books, both fictional and textbooks for school so that these poor children have a chance to get help with schoolwork or just read a book like any other kid should be able to do. There are also rooms in which the children can dance, draw and cook food, and the biggest room is the one we are trying to fill with books right now.

Our goal is to get 1000 books, both textbooks and fictional books, and we have managed to collect about 200, but we still need help to reach our goal. We are happy to receive however much you would like to donate; no matter how much it is, it´s a step forward: swish 0767151599.

WaleWale is an organisation created by two swedes in order to build a library where kids in the slum could have a chance to go to read or get help with school. The person who we are in contact with is called Vennah, and she was raised in Kibera, she is also the person in charge of the book drive. The whole board except for the founders of WaleWale is made up of people who were raised in Kibera, so they know what it´s like for the children there, and when they contacted us to help them we said yes immediately; the feeling of knowing you can help someone is truly amazing.

- J

Sofie, Emma, Vennah, Hibo, Terese är med på bilden, sedan finns också Elesine och Frida.

Från i måndags när barnen kunde inviga de nya böckerna vi köpte i söndags.

Monday afternoon when the kids could start using the fresh new books we bough on Sunday.

Likes

Comments

I lördags åkte 16 av oss till en restaurang som heter Picazzo på the Hub för att ha en sorts "avskedsmiddag" för Anna som stannar hemma i Sverige efter jul. En av de bästa sakerna med Kenya är att maten är ganska billig, en varmrätt+dricka+efterrätt gick på mellan 120-160kr på en fin restaurang. Importerade saker är däremot väldigt dyra, en chokladkaka på 200gram kostar ca 45kr... Alla var väldigt i alla fall nöjda med den goda maten och vi fick en chans att säga hejdå till Anna utanför murarna på internatet.


On Saturday, 16 of us went to a restaurant called Picazzo at the Hub to have kind of a farewell dinner for Anna who is staying in Sweden after the break. One of the best things with Kenya is that the food is very cheap, a dinner including a main course, drinks and a desert costs about 120-160kr at a nice restaurant. On the other hand imported stuff such a a cadbury chocolate bar (200grams) costs about 45kr...
Everyone was happy with the food and we had a chance to say goodbye to Anna outside of the walls of the boarding.

Jag ser att bilderna är väldig suddiga, vet inte varför det blev så :/

Likes

Comments

I torsdags (en dag för sent) firade vi lucia på residenset för den svenska ambassaden, och det är alltid svenska skolan som arrangerar luciatåget så naturligtvis var det elever från svenska skolan som sjöng/gick i det också. Jag var själv inte med eftersom jag låter som en tondöv kråka när jag sjunger, men de som sjöng gjorde det väldigt bra och tydligen var det här det bästa tåget hittills :D

Utöver ett fint luciatåg fick vi även (väldig efterlängtade) lussebullar och pepparkakor!! Hemma äter jag inte särskilt mycket lussebullar, men jag var så sjukt sugen på det så det slutade med att jag slukat ner 6 stycken hehe...


We celebrated "Lucia" om Thursday (one day too late) at the residence of the Swedish embassy, and it´s tradition that the Swedish school arranges the celebration, so naturally it was the students from our school who sang in the choir. I was not part of it as I sound like a tone-deaf crow when I sing, but those who did sounded really good :D

Apart from the nice singing we also got lussebullar ("saffron-buns") and gingerbread!! I don´t eat much of the lussebullar at home, but I was craving them so I devoured six of them...

Likes

Comments