Blåljus och sirener

TJUGOFYRA-

När vi svängde in på parkeringen snyftade han.

- Snälla kan du förlåta mig för allt som hänt?! Jag vill ju att de ska vara du och jag. Behåll barnet oavsett om de är mitt. Kommer älska barnet som om de vore mitt oavsett.

Kunde knappt tro vad jag hörde. Hjärtat gjorde ett glädjeskutt. Han har blivit annorlunda.

- Jag väntar här.

Jag klev ur bilen och gick mot entren till centrum. De mesta verkade stängt redan. Hoppas nu att de fanns något som var öppet som sålde test. Apoteket såg öppet ut. Jag promenerade på dörren. Precis då kommer en anställd och säger; tyvärr du får komma tillbaka imorgon.

- Men snälla de här går fort, jag vet vad jag ska ha.
- Okej då. Men skynda dig på, jag har en tid att passa.

Jag skyndade in bland hyllorna. Jag visste precis vart testen hängde. Greppade ett fort och joggade till kassan. Jag kastade fram 100:- och sa de blir jämt och sen gick jag. När jag kom ut till parkeringen så kunde jag inte se husbilen. Gick runt huset ifall att han hade parkerat om. Nej inte där heller. Typiskt honom att bara dra. Jag traskade mot bushållsplatsen, då kom det tre polisbilar i hög fart med blåljus och sirener på. Vardagsmat i den här hålan. Bussen kom och jag tog plats längst fram så jag kunde lyssna på musiken som chauffören hade på radion. Musiken slutade tvärt för ett trafikmedelande.

- En man i husbil åker just nu en vansinnesfärd genom stan med polisen hack i häl. Håll utkik efter blåljus och håll er undan.

Jaha, ja då visste jag iallafall vart Martin tagit vägen. Jag tryckte på stoppknappen då jag alldeles strax var framme vid min hållplats. Väl hemma så visste jag inte riktigt om jag skulle göra testet med en gång eller vänta till dagen efter och använda morgonkisset. Bestämde ändå till slut att kissa med en gång. Plusset kom med en gång. De knöt sig i magen. Jag visste ju med all säkerhet att barnet måste var någon av de okända männens. Hursom så hade jag ändå bestämt mig för att behålla.

Strax efter att jag kom ut från toaletten så ringde det på dörren. Kikade genom dörrögat och där stod två poliser. Jag tvekade men öppnade ändå.

- Hej! Vet inte om du hört ännu men Martin har varit här i krokarna precis.
- Jo jag hörde på radio.
- Okej men då vet du att vi gärna vill att du ringer så fort han kontaktar dig.
- Absolut, jag ringer.

Hatade att ljuga. Visste inte ens varför hag gjorde de för hans skull. De han var anklagad för var ju hemskt. Kunde verkligen inte förstå. Ville inte tro.

Fortsättning följer....

Ha det bäst ????

Gillar

Kommentarer

Jenny
,
När kommer det mer av denna hemska berättelsen.
Jatalanerna
Jatalanerna,
Måste finna tiden och sen komma på fortsättningen 😅
nouw.com/jatalanerna
Jenny
,
Den är spännande 😀
Sanna
,
När kommer nästa del på denna hemska historien ?