Bebiiiiis

Har inte riktigt hittat orken att skriva här på länge nu. Sorry, vet att det är många av er som efterlyst uppdate på läget. Nu på slutet så var jag inlagd i två omgångar. Ena gången fick jag åka hem på torsdagen och komma tillbaka på måndag för att ta nya blodprover och kolla blodtrycket på bedömningsmottagningen. När måndagen kom så kände jag direkt att blodtrycket nog var högt så jag förberedde mina grejer till väskan ordentligt. Mycket riktigt så var det precis som jag misstänkte. Jag var då i v 34+5. Så beslutet om inläggning kom inte som någon överraskning.

Den natten och natten därpå så fixade vi med höjning av medicinen och lyckades under dessa två nätter att få ner blodtrycket. Läkaren sa på onsdagen att håller sig trycket fint nu så kan jag nog gå hem på permission över helgen. När fredagsmorgonen kom så var jag förhoppningsfull. Blodtrycket togs och det var högt igen. Där försvann allt hopp om hemgång. Bara ta de som de kommer nu sa läkaren och informerade att dom nog inte ville vänta mycket till. Jag ringde Janne och berättade att jag inte skulle få åka hem till helgen iallafall då trycket var sämre igen. Bara en kort stund efter samtalet så kom läkaren in igen för att hon vill vi skulle göra ett flödesultraljud. Ultraljudet såg bra ut med flöden och bebis mådde kanonfint trots att de senaste ctg-kurvorna varit lite mer stillsamma.

Nu säger läkaren och tittar på mig med en allvarlig min; Nu tycker vi att det är dags att den här lilla damen får komma. Även om hon mår bra där inne så vill vi inte fortsätta att pressa ner ditt blodtryck mer heller. Så vi har enats om att sätta igång dig rätt omgående. Jag tar nu upp mina tankar om snitt. Och läkaren säger att vill jag ha snitt så gör dom det absolut. Beslutet är helt och hållet mitt eget. Så jag väljer att snitt är det bästa för oss. Anledningen till att jag känner en viss oro är att det ska sluta på samma sätt som när jag sattes igång med Noomi. Att igångsättningen kommer att få avbrytas efter massor av timmar för att det inte händer något. Visserligen så var jag i v 34+0 med Noomi och med denna bebis i v 35+2. Men denna gång skulle det inte att gå att ha lika högt på det värkstimulerande droppet. Och det var ju precis det som avgjorde akutsnitt med Noomi. Att droppet inte gick att höja mer pga hennes hjärtljud gick ner vi de starkare värkarna. Och denna gång skulle vi inte kunna höja droppet lika mycket med risk för att livmodern skulle brista då jag har två akuta snitt sedan innan. Så ja därav mitt velande och sen beslut.

Jag känner även nu i efterhand att det var helt rätt beslut att ta. Har ju grubblat och tänkt igenom allt hundra miljoner gånger. Och allt från början till slut med snittet gick så himla bra. Eftersom jag precis ätit är vi bestämde angående snittet så ville dom vänta i 6h. Så blev inget jätte akutsnitt ändå. Lite halvplanerat. Läkarna och narkosen och sköterskorna under op var verkligen kanon. Jag var mycket mer med på allt som hände denna gång än med de två andra snitten. Dom var ju så mycket mer bråttom så även om jag fick mycket förklarat för mig så han jag nog inte riktigt förstå allt mitt uppe i allt.

När det väl satte igång att skäras och bökas runt i min mage så kunde jag bara tänka på att jag ville höra skriket. Och de tog inte länge förens dom sa; nu kommer vi dra lite i magen och du kommer snart att ha din bebis på utsidan. Och så kom skriket. Vilken lättnad! Jag grät som alltid 😂 av glädje då förstås. Dom torkade av henne, mätte och vägde. Sen fick jag prova att amma direkt. Helt galen känsla att ligga där med öppen mage och försöka sig på att amma. Allt det jobbigaste var nu över. Jag kördes till uppvaket och Janne kom kort därefter dit med bebisen. En helt ny upplevelse för oss då mina 2 andra snittade barn hamnat på neointensiven för att få hjälp med andningen. Min spinalbedövning släpper rätt fort och jag känner mig redo att åka till bb 😂🙈 meeeen mitt blodtryck är högt. Säger min nål som mäter blodtrycket i handleden iallafall. Det tar ca en extra timme innan dom inser att nålen visar fel. Så dom tar blodtrycket manuellt istället som visar att jag ligger precis som jag ska i blodtryck. Så nu äntligen får vi komma till bb.

Det här är sista bilden innan det är dags att åka till op. Janne helt lycklig 😂🙈

Den här bilden får vi av barnvaktera hemma ❤️ kusinkärlek ❤️ våra fina tjejer. Blev så himla glad av denna bild.

Våra fina busungar ❤️

Lilla gullerumpan. May-lea Kira Jatala är hennes namn. 2760 g och 48 cm lång föddes hon i v 35+2. Att se sig själv så svullen i ansiktet känns helt sjukt. Så mycket vätska överallt. Nu efter 6 dagar har jag tappat 8 kg och jag känner redan att det är lättare att ta sig fram 😂

Vi trodde att vi skulle slippa neo. Men dagen efter hon kommit så pendlade hennes blodsocker en massa så vi bestämde att det var bäst att komma ner på neo och få en sond så att vi skulle få upp blodsockret så att hon skulle orka börja amma. När blodsockret sen var stabilt så började kampen att få henne att vilja amma mer. Inte så lätt. Men på hennes 4:e dag utan för magen så bestämde vi ändå att det var dags för oss att åka hem och landa. Att stressen på sjukhuset var för stor och gjorde att min mjölk inte ville rinna till ordentligt. Mycket riktigt så var det precis så. För efter ett dygn hemma så fixade det sig alldeles av sig själv. Där jag i lugn och ro fick ta det i min takt istället. Igår när hon var 5 dagar gammal så åkte vi till sjukhuset igen för att planera. Sonden är kvar och vi ska nu försöka fasa ut mängden som vi sondar så att hon ska vilja amma mer. Igår blev hon även utskriven med hemsjukvård. Så nu kör vi på hemma. Tillbaka imorgon för hörseltestet och kolla ny vikt. Lilla damen är bra på att dra ur sonden också så den fick jag lära mig att sätta i innan vi åkte. Tur de för hon drog ur släden imorse igen. Blev ett långt inlägg detta. Hoppas någon orkade läsa.

Ha en bra dag ❤️

Ha det bäst ????

Gillar

Kommentarer

Mäklarmorsan
Mäklarmorsan,
Grattis till nyföddingen! Skönt att ni mår bra också!
nouw.com/mäklarmorsan
LocolifeStreetwear
LocolifeStreetwear,
Skönt att allt gick bra för er och ett jätte grattis till den lilla skatten 😁
nouw.com/locolifestreetwear