Äntligen klart

I 10 år har jag levt ihop med Janne. I 10 år har jag känt på mig att han har adhd. Och idag fick han sin diagnos. Det kom ju verkligen inte som någon överraskning. Jag som styrt och organiserat allt vet ju hur svårt han har för att göra det. Därför jag tagit på mig den rollen. Men för ett halvår sedan så rann allt över för mig. Han är lättirriterad, impulsiv osv. Jag orkade inte längre med att behöva ha kommandot över precis allt. Planera allt osv. Även om han alltid är med på allt och gör hälften så är det jag som måste planera alla saker. Så jag kände att nu gör han sin utredning så att vi vet om min tanke hela tiden har stämt och att han då kan få medicin för att kunna få livet att fungera lite smidigare. Med kanske mindre utbrott och mindre lättirriterat. Känner liksom att nu kan det bara bli bättre när vi vet. Man kan ha mer förståelse dessutom i vissa områden om det inte riktigt funkar jämt. Jag får antagligen fortsätta att planera mycket, gillar ju att ha den kollen. Men det skulle vara skönt att också någon gång kunna släpp lite på kontrollen och veta att det kommer funka ändå. Sen är jag lite av ett kontrollfreak också. Jag behöver ha kontroll, annars blir jag sjukt stressad. Så får bli en balansgång där.

Så skönt när alla utredningar nu är nästintill klara. Liam fick sin diagnos för ett år sedan. Janne fick sin idag och Milton får sin innan midsommar. Eller ja det kan vi ju inte veta helt säkert. Men på bup sa att dom att de var säkra till 99% att även han har adhd. Så nu är det bara medicinen för pappa som ska ordnas. Sen hoppas vi att det ska flyta på. Hinder kommer ju alltid uppkomma men då har vi bättre koll på varför och hur vi ska göra.

Ha det bäst ????
  • adhd
  • Nära Skokloster

Gillar

Kommentarer