pussel

Hello!
Börjar med att sätta en TW på detta inlägget då jag pratar om självmordstankar.
I vilket fall... Idag är verkligen ingen bra dag. Nu för tiden är dagarna faktiskt bättre än de var för nån månad sen medan andra dagar är helt jävla pissiga rent ut sagt, idag är en sån dag speciellt nu.
Jag vill egentligen inte dö, jag vill gå klart min behandling och göra utredningar men så känner jag inte i stunden. För just nu vill jag inte leva en minut till. Det känns som jag gått sönder i så många bitar att det är lönlöst att försöka limma ihop dem. Hur lång tid kommer det egentligen ta att fixa ihop alla bitar?
Jag tycker 1000 bitars pussel är jobbiga och tar lång tid att lösa men jag är i jäkligt fler bitar än 1000, hur lång tid kommer jag ta att lösa? Eller är jag ett sånt pussel man ger upp på för att det är för långtråkigt och alldeles för svårt, kanske, jag vet inte. Jag och massa andra har försökt att fixa ihop alla bitar så länge och många gånger att jag inte orkar mer men samtidigt kan jag inte va ett ofärdigt pussel. En bit gör stor skillnad, jag måste börja med en pusselbit för att sedan sätta ihop den med en annan. Allt hänger ihop och tillslut kommer jag till den sista pusselbiten. Jag kanske måste göra om det massa gånger, kommer troligtvis bli arg, ledsen och frustrerad för att det är svårt och tar så lång tid men jag måste ju lyckas nån gång. Jag måste fortsätta kämpa även om jag verkligen inte vill och orkar för i slutändan är det värt det. I slutändan kommer jag se hur fint det blev.
Ni kanske inte tror det men detta inlägget var svårt att skriva men även nyttigt för mig. Jag vill verkligen bara lägga mig och gråta men istället går jag emot känslan och skriver om det istället. Dock gråter jag samtidigt som jag gör det men det är ju okej, jag måste inse det. Jag är inte töntig för jag gråter och det är inte pinsamt även om jag tycker så, det är naturligt.
Nu ska jag kolla serie och sen sova, har en hel skolvecka framför mig med möten hit och dit, ha en bra kväll❤️
Chips

Gillar