glad, orolig, lugn, stressad, ledsen

Hej igen!

Jag har så mycket att skriva om som jag tänkt på att göra flera gånger men som de står i rubriken så är jag allt på samma gång.

Jag är världens lyckligaste när min familj är samlade, jag hatar att vara utan min pojkvän, hatar söndagar då han åker tillbaka till jobbet och jag o Hampus blir själva.. Jag önskar att han kunde bo hemma så man kunde äta middag tillsammans och även sova tillsammans. Drömmen för mig är att laga middag varje dag till alla och sitta med tända ljus och bara mysa, sen sätta sig vid tv:en och bara ta de lungt, efter som att jag just nu bara är hemma så har ju jag all tid i världen att fixa allt som behöver göras i hemmet typ som att tvätta o städa och fixa diskmaskinen alltså allt som behövs göras.


Jag träffade han jag är tillsammans med nu den 23:e september och vi var tillsammans den 17 Oktober och de är en av dom bästa dagarna i mitt liv, att träffa han som jag inte trodde fanns, en kille som bryr sig om Hampus nästan mer än vad han bryr sig om mig, och det var en dröm som jag aldrig trodde skulle kunna gå i uppfyllelse, men det hände och jag är så tacksam för det, att Hampus äntligen har fått en "pappa" .

Jag vet inte om jag har skrivit de någon gång att jag och Hampus inte har någon kontakt med hans pappa än idag, hans pappa har nu missat ett helt år av Hampus liv efter som att det är nu bara 1 vecka kvar tills min älskade lilla son blir hela 1 år!!! Det är tråkigt men de finns många anledningar till att jag inte vill prata med pappan till Hampus. Men jag hoppas att en dag kan Hampus ta det beslutet om han vill prata med sin riktiga pappa eller inte, jag tänker aldrig säga att han inte får prata/träffa sin pappa när han själv kan bestämma och berätta hur allt känns, men just nu i den åldern han är i så vill jag bara att hans pappa kan försöka själv, men nu är de så att han skiter väl inte helt i Hampus men i helhet så bryr han sig inte så jätte mycket. Men nu är jag lycklig med min nya kille och jag älskar han så enormt mycket, och Hampus älskar honom massor och de känns så skönt!


Jag har skrivit att jag är orolig och de är ju på grund av att min älskade mormor har sin cancer och nu denna vecka ska vi få reda på om det har blivit bättre, att denna cellgift har kunna stoppat upp allt lite eller om de inte hjälper alls.

Att se hur min lilla älskade mormor försvinner är så jobbigt, även fast jag säger till folk att de är okej med mig gällande mormor delen så är det inte okej, det är inte alls bra det känns som att det är något i mig som håller på att dö, en del av mig som inte orkar så mycket, och jag önskar att någon av mina vänner kan se hur dåligt jag egentligen mår över detta, att gå och förbereda sig för det värsta är inte lätt, det tar på en mer än vad man tror. jag känner mig trött att jag inte orkar tänka, jag försöker göra så mycket roliga saker för att jag inte ska gå under, men de är svårt och det gör mer ont att vet att en dag står jag här utan mormor, utan min stora trygghet, utan den människan som alltid trott på mig, hon som alltid har funnits vid min sida, hon som såg mig först, hon som höll mig som mini bebis och jag kissade på henne och de ända hon säger är att det är okej det är änglar-kiss!

HUR FAN SKA JAG KLARA MIG UTEN HENNE??

Nu vill jag bara spola tillbaka tiden så man kan upptäcka allt som har med cancer och göra, jag vill att min mormor ska leva i många år till!

Livet är så fruktansvärt orättvist

vet att jag skriver mycket om att de är så synd om mig osv under dom sensate inläggen och det är för att jag tycker att de är så himla jobbigt!

Men jag hoppas alla får en bra vecka


Gillar

Kommentarer