funderingar kring mobbning

det som jag har tänkt på den senaste tiden så är mobbningen. det är ganska länge sedan jag skrev inlägget om mobbningen i skolan som jag var med om , och det är sååå många som har kommit fram och pratat med mig eller skrivit till mig. det som chockar mig mest är att det är så många som har råkat ut för samma mobbning som mig i samma skola!

och det som jag har tänkt på att varför har ingen gjort något? varför skall så många må dåligt över några mobbare ? om inte skolan kunde göra något så varför inte polisanmäla dom , eller blanda in socialen ? frågorna så är många men svaren allt för lite.

och här om dagen så pratade jag med en så härlig kvinna , som också har gått i samma skola som mig , och hon också har blivit utsatt för brutal mobbning. och det som jag ser nu i efterhand att det är brutal mobbning, jag fick ta emot sparkar , blev slagen osv , och denna kvinna så fick kläder sönder i skolan. alltså jag blir så arg , så arg att ingen gjorde något. många tror att det försvinner med tiden , och jo det svalnar med tiden , men man bär alltid med sig det. och det som man alltid har i minnet nu när man har själv barn som börjar närma sig i skolåldern , att kommer det att hända dom ?

själv är jag livrädd för det. jag är livrädd att mina barn skall bli utsatt för mobbning. men det skall ni veta , jag gör allt vad jag kan att det inte skall hända, den dagen det börjar hända något för dem så är jag inte rädd att göra allt för dem , kommer att fråga efter hjälp om det skall behövas.

som gör mig ledsen nu redan är att min son har redan börjat bli mobbad. han är bara 6 år , och redan så börjas det. man undrar ju bara vad det är för fel på föräldrarna.. är det så svårt att prata med barnen om vad som är rätt och fel ? är det svårt att prata om att alla ser olika ut , alla är inte samma. man slår någon inte i magen för att man är tjock. man drar inte skon av någon , detta har reden hänt för min son. och jag är så ledsen för hanns skull , att han redan måste ha varit med om det.. jag är ledsen på mig själv att jag inte har sett allt som har hänt för honom. och att det har gått så långt att man inte kan lära sina barn att vara snäll , dagligen så pratar jag med min son att om någon slår dig så slår du tillbaka , om någon kallar dig för något fult så seger du tillbaka!! alltså tänk att man måste lära sina barn så???

det är ju hemsk.. och mår så dåligt över dom åren jag var så deprimerad, att jag inte såg. men nu kämpar vi med här hemma att lära mina barn att inte vara snälla, att slå tillbaka om det behövs , att tala fult tillbaka. att han skall stå på sig mera. hör ni hur sjukt detta låter??? det är ju helt sjukt.

men jag kommer alltid att finnas där och stöda mina barn , dom skall alldrig behöva gråta sig själv till sömns för dom är rädd att gå till skolan , dom skall inte behöva ha sjuk mage för att våga gå till skolan! och det kommer jag att kämpa för!

redan nu med min son han skyddar mobbarna , han är rädd att det skall bli värre om jag pratar. men som sagt , jag kommer göra allt i min makt för att få stop på mobbningen. och jag önskar att alla föräldrar tar ett snack med sina barn!

för denna gång så skall inte mobbarna få vinna , och tur att det finns fin hjälp att fås nu för tiden. och jag är inte rädd att fråga efter hjälp om det skall behövas!



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229