När något måste ändras för att de ska bli bättre

Ponnysarna

När de inte längre känns kul att åka till stallet. När de bara blir någonting man måste göra, inte ens där känns de kul. Fixa så snabbt som möjligt och åka därifrån igen. Jag som alltid älskat att vara i stallet och ta hand om hästarna, inte nödvändigtvis rida utan bara vara där... Har känt en längre tid att de på något sätt tagit emot men du har de blivit ännu värre, nu är de på riktigt inte roligt längre. Att komma till stallet ska vara frihet inte ett tvång. Jag kan inte ens förstå att jag själv känner såhär så antar att mina hästvänner tycker att de  är väldigt konstigt... Men nej, nu måste jag ta tag i det här, jag måste hitta en lösning.

Ett första steg måste bli att minska på antalet hästar. De är förhoppningsvis redan på god väg. Först och främst har vi hittat en lösning till Toya som jag hoppas blir jättebra och hon kommer, om allting går som de ska flytta redan om någon vecka. Nästa steg är Sally, hon kommer att lånas ut till en början och åker framåt mars är planen. Jag tänker dock inte ropa hej fören de faktiskt har lämnat gården... Kvar blir alltså Conrad och Skrållan som är mina, sen Hugo som är syrrans. Skrållan kommer att åka till sin uppfödare april och få sitt föl där. Hon kommer hem framåt oktober-november igen. Tills dess blir de bara Hugo och Conrad så skönt! Hade jag inte haft Conrad hade jag nog gjort mig av med allihop men han måste ha sällskap och jag tror att jag kommer ångra de om jag säljer honom. Han får iaf vara kvar ett tag till...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229