Med och motgång

Hej min vän

Första dagen där jag är med i huvudet lite grann. Jag förstår att ni är många som undrar vad jag har gjort även fast jag kort har berättat. Så jag tänker att jag ska skriva igen.

Sitter just nu I soffan svarar på alla jobbmail som har legat. Ser in till köket på min hunk som förbereder kvällens fisksoppa och känner mig så enormt tacksam över så mycket i livet. Livet ja de vi ofta tar för givet. Oss själva och även de vi håller kärt. Man lär sig mycket genom resan. Genom motgång och framgång. Det är ett riktigt liv. Ingen går genom ett utan att utmanas på vägen. Om du tror det så har du fel. Om social medier får dig att tro det så har du fel.

För mig är det extremt viktigt att visa alla sidor av ett liv. Jag vet att extremt många människor följer mig och jag vill inte att ni ska tro annat än att jag verkligen älskar allt med mitt liv som det är idag. Men jag möter också prövningar och utmaningar det är dem som bygger mig. Mitt bästa jag. Varje dag, För jag vill inget annat än vara den bästa version av mig.

I många år har jag haft besvär med min mage men de senaste 2år har det blivit mer och mer problem. Så pass att jag inte kunde sova, leva som jag brukar. Ont, blödningar samlag ja det kan ni ju tänka er hur det är när man har ont. Min löpning som är bland det finaste och skönaste formen av träning, rensa tankar och må gott av fick det bli allt mindre av då jag hade ont. Fruktansvärt ont. I dec togs cystor bort via en titthålsoperation. Jag blev inte bättre snarare sämre men jag tänkte att det går över.

I mars sökte jag hjälp igen och nya mymoer hade börjat växa. Vi testade hormoner mm för att blödningar skulle avta. Jag hade ju gått med dessa problem så länge och tänkte så länge cellproven var ok så är det ingen fara.

Maj fick jag komma in igen för nya kontroller och jag hade ett stort myom på vänstra sidan som hade börjat växa över min livmoder. Samt massa små. Efter samtal med läkaren var rekommendationen att ta bort allt då de växte så många och bäst vore att ta bort även livmoder.

På min kontroll innan op hade myomet blivit enormt sedan sista kontrollen. Efter operationen kom kirurgen in och pratade med mig. Hon förstod att jag hade haft ont och en större operation utfördes. Då hela livmodern var täckt av myomer. Samt den stora som började ta över min mage. Sammanvägning hade bildats runt livmodern och det var mycket slit för att få ut allt. Jag kund må dåligt efteråt sa hon. Inte konstigt. Man har tagit bort organ. Allt utom äggstockarna har tagits bort man ska läka igen. Du har varit med om något stort men nu ska du må bra och får ett värdigt liv. Ja tack.

Har fått många frågor om det är värt det. Du har så ont. Ja. Eller är det värt att ha ont varje dag? Att gå igenom ett par tuffa veckor efter operationen det vet jag. Och tro mig första dagarna var fruktansvärt. Jag grät dag och natt. Jag har gråtit floder. Går på starka smärtstillande och alla genomgår olika grad av operation. Din kanske inte blir lika tuff som min. Tycker inte vi ska jämföra och jag är inte här för att skrämma upp någon. Det har ju gått för lång med mig. En lång tid av smärta och lidande. Jag säger inte att man bara ska gå och plocka bort organ och det kan man inte heller ett friskt organ tas inte bort.


Men, OM du har allvarliga problem sök hjälp. Det är inte ett värdigt liv att inte kunna leva fullt ut. Att konstant oroa sig. Tycker inte vi kvinnor ska skämmas längre. Så många som har PMS problem och även detta men aldrig pratar om det. Man skämtar om det, det är ingen skämt. Det är inget att skämta om eller skämta bort. Varför ska någon behöva lida när man kan få hjälp.

Nu ska jag vila. Blir mycket av det nu. Vila och korta promenader inomhus. Frustrerande men jag drömmer om farmtiden. Om mina långa smärtfria löprundor. Att slippa bära trosskydd och älska med min man utan smärtor. Utan konstant oro för vad allt detta kan innebär.

Ta hand om er. Kram J

Love by Jana

Gillar

Kommentarer