Idag var jag på läkarbesök på Unga Vuxna, som är min mottagning jag går på. Den ligger i St Eriksplan i Stockholm! Har länkat sidan ovanför samt andra bra informationssidor där man kan söka hjälp. Väl där gjorde jag massa tester och svarade på frågor för att min nuvarande doktor ska veta om mitt tillstånd hade förändrats. Det hade det inte. Jag fastställdes för paniksyndrom, ångest och depressionssyndrom. Där kom domen. Jag hade på mig och jag visste att jag fortfarande var sjuk, men samtidigt tyckte jag att det var så jobbigt att se på papper.

I morse hade jag en bokad tid på Sophiahemmet hos gynekologen. Det konstaterades att jag har endometrios, vilket är en sjukdom i äggledarna där mensen kan gå upp i magen. Jag svimmar, kräks och får panikattacker under mensen för det gör så ont att de känns som man ska dö. Dessutom har jag mycket IBS och urinvägsinfektioner, vilket tydligen var symptom.

Annars har jag storstädat mitt rum och skänkt ungefär 10 kassar till Myrorna. Imorgon ska jag dammsuga och damma, men nu orkar jag inte. Det har varit en lång och påfrestande dag och jag vill bara dricka mitt te och kolla på Friends. Rekommenderar "Kvällsro" som finns på Hemköp och Ica vad jag vet. De ger en lugnande känsla i kroppen så man sover bättre. Massa bra örter, och dessutom är den billig! Det är ett plus.

Imorgon ska jag till skolan. Vi har mest eget arbete hela dagen så det är skönt att få mycket gjort.

Kram, H




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har suttit i en vecka och undrat om jag ska börja med detta på allvar. Det började som ett förslag för att få de som mår dåligt att känna en samhörighet och att de inte är ensamma. När jag mådde som allra sämst för ett år sen drygt, hade jag velat ha en plats jag kunde läsa på där andra gick igenom samma sak. Hur det var att leva med ångest och förslag på vad man kan göra för att underlätta smärtan i bröstet. Jag hade också velat ha information varför jag kände som jag kände och hur jag kunde behandla det och må bra igen. Det är just därför jag ska skriva mer. Bloggen kommer vara ett vertyg för de som mår dåligt psykiskt att vända sig till.

Idag ökar den psykiska ohälsan drastiskt och i allt lägre åldrar. Vi jämför oss med idealet och vill efterträda det, så vi blir snurriga i huvudet. Duger jag? Ja, du duger. Du är tillräcklig och det är därför jag valt att döpa denna blogg till det. Du är bra som du är, du är bäst och du är stark. Du klarar allt du bestämmer dig för att du vill klara. Ge inte upp och kämpa på.

Vi hörs snart,

Hanna



Likes

Comments

Från torsdag till måndag var jag i Anjan tillsammans med min familj och familjekompisar. Det var sjukt fina och härliga dagar utan mobiltelefon och naturen. Vi tände brasor, fiskade, åkte skoter och skidor samt åt goda middagar tillsammans. Jag läste en del och lyssnade på musik i vårvädret, men dock var det så mycket snö att man sjönk ner ibland till knäna haha. Jag behövde detta och jag tror det är väldigt viktigt att bara kunna slappna av och inte ha mobilen som stress bredvid sig hela tiden. Få lite frisk luft och koppla av är väldigt nyttigt, samt att ha kul! Jag sprang i full fart med massa hundar och kastade samt rullade mig i snön med dom, det var en befrielse. /H

Likes

Comments

När jag mådde som sämst kände jag mig skyldig. Jag hade tankar i mitt huvud som cirkulerade och berättade för mig att jag inte får må dåligt pga mina vänner och familj. Mina vänner och min familj har alltid funnits där för mig, jag har bra betyg, bor mitt i Stockholm och en kille jag verkligen brydde mig om. Jag hade ingenting som tyngde ner mig, ingen traumatisk händelse elller liknande utan det var jag som tryckte ner mig själv. När jag fick svar från doktorn vad det handlade om, i mitt fall depression, blev jag lättad. Jag hade äntligen ett svar på varför jag jämt var så ledsen och nedstämd, och såg bara ett mörker framför mig. Det gick så långt att jag tvivlade på min existens, att om jag inte fanns så skulle de inte startas konflikter i familjen eller bland vänner pga mitt mående. Jag kände att alla skulle gå bra och att allt skulle ordna sig om jag bara försvann.

Det är okej att må dåligt, och man ska inte skämmas över det. Vi människor har känslor och vi är till för att känna. Ingens liv perfekt, vad är perfekt egentligen? Alla borde få känna att det kan gråta ut och bara släppa på det hårda greppet lite, annars exploderar vi. Det är inget fel på dig, du är fantastisk och unik. Jag är här idag, och jag lever. Idag är jag otroligt tacksam till livet och alla de som stöttade mig när jag var nere på botten. Ge inte upp och få inte dåligt samvete, jag hejar på dig. Kram /H


Likes

Comments