1,5ÅR SENARE

Människor glömmer bort, som om de går in o ut.

Hur mår du idag? Jag, Jennifer, 18år står med mina bägge ben på jorden. Jag är tacksam för där jag är idag. Jag mår bra! Jag vågar säga till en viss del vad jag tycker och tänker. Men jag är inte stark nog för att redovisa inför en klass, eller gå själv i korridorerna när massvis med människor är där. Men okej.. jag ska inte ljuga, jag är inte glad inombords hela tiden. Jag bär på ett leende, men insidan är de tvärtom.

Fast inte trodde jag att jag skulle klara såhär långt om man ser tillbaka för 1,5år sedan cirka. Då när allt var svart, då jag inte fann någon utväg. Ibland brukar jag tänka, hur hade mitt liv sett ut om jag inte vart mobbad? Hur hade jag varit som person, mer vänner, starkare självkänsla m.m. Jag tror jag själv hade varit helt i en annan norm om jag inte vart utsatt. Jag hade varit (som jag brukar säga) som alla andra tjejer jag ser. 

Jag ska absolut inte klaga, jag är jätte lycklig för de närmaste jag bär bakom min rygg. Finns inga bättre!

Varje dag kämpar jag, varje dag är en seger när jag klarar av en heldag. De värsta dagarna är skoldagarna. Något jag tycker är otroligt jobbigt.

De finns även människor i min omgivning som vet mycket väl vad jag fått gå igenom, men som ej tar till sig och förstår. Ärligt talat är de få som förstår mig, som kan relatera en del till vad jag fått gå igenom. Ytterst få. Självklart min familj, men jag pratar om vänner.

Jag är glad för jag är frisk, jag är glad för jag har en familj, jag är glad för jag lever idag. En sak till jag är glad för alla vi som kämpar. Ingen, absolut ingen ska få trycka ner någon. De är inte acceptabelt! Ni som mobbar, brinn, gå och göm er och kom aldrig tillbaka! Vi som bli utsatta, vi är så himla grymma som kämpar. We rock!!

"Mobbning som förblir ett ärr"♥︎♥︎♥︎♥︎♥︎

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229

Nya inlägg