Våra ettåringar

Det är bara att konstatera att mina besök här på nouw bara blir färre och färre. Tiden räcker inte till och det är fullt upp hela tiden, även dom dagar som jag inte har något särskilt inplanerat.

Jag har alltid varit en sådan person som finner ro till att samla mina tankar och att skriva några rader när det är lugnt och stilla omkring mig. Men det känns som att det var längesen som jag skrev under dom omständigheterna. Nu sker det för det mesta under väldig tidsbegränsning och stress. Så det är helt enkelt inte lika givande eller lätt längre. Jag är heller inte någon person som levererar under stress.

Jag känner egentligen ingen press över att leverera något särskilt till andra, för allt som jag delar med mig utav har alltid varit för min egen del. För att jag tycker att det är roligt och för att jag vill ha min blogg som ett arkiv att bläddra tillbaka i. Foto, bild, text och skapande är något som alltid intresserat mig. Både att göra själv och ta del utav andras. Men nuförtiden blir det helt enkelt mindre utav just det.

Denna helg har vi lite kalas för tjejerna och det är fasiken inte lätt att styra ihop något sådant heller när man har dom små att se efter hela tiden. Det är tur att vi får hjälp med en del för annars hade det varit bättre att bara strunta i att ha kalas, för allas skull. Jag menar... Vad är det för mening att lägga tid och energi på att förbereda ett kalas om tjejerna ändå blir ledsna över att vi inte är med dom. Så det lilla kalas som vi ställde till med igår (plus ett likadant idag) får gott och väl räcka.

Lilly och Viola fick ännu ett par hantverk från deras gammelmormor. Dom ska användas flitigt under våren och hösten. Jag älskar kombinationen utav ett par tighta byxor och en oversize-tröja.
Jag gjorde en varsin enkel liten minitårta på sockerfria muffins, banan, hallon och grädde bara för att låta dom kladda och ha kul. Jag är övertygad om att dom föredrar en banan eller vilken annan frukt som helst framför tårta/fika. Dom kväljde mest bara av den lilla mängd grädde som dom fick i sig. Men att kladda var himla kul!
Vi passade även på och såg kalaset som ett litet hejdå-tillfälle då mamma, Roland, Charlie och mormor åker till vårat hus i Thailand idag och stannar en hel månad.

/Josefin 

  • 1 589 visningar

Gillar

Kommentarer