Sorterar mina känslor

Jag är en person som behöver stanna upp när jag mår dåligt eller när något känns jobbigt (av andra anledningar än pmds). Stanna upp och känna in saker. Bena ut den ena saken efter den andra. Plocka fram det jobba, fundera och reflektera över det. Just nu befinner jag mig mitt i den processen och det är jobbigt. Jobbigt men nödvändigt.

Något som jag har svårt för dock är att skilja på det som faktiskt är riktiga problem och sånt som blir en följd av dom riktiga problemen. Men det brukar bli väldigt tydligt när man tillslut benat ut allt. Vad är de grundande problemen till allt och vad är sånt som blir lidandes på vägen just för att man kanske är trött? Ledsen? Arg? Irriterad? Olycklig?

Jag är absolut inte olycklig. Däremot skulle jag säga att tröttheten är ett grundande problem. Just nu kanske det mest grundade för min del. Jag är slut och det bidrar till att jag är irriterad, arg och väldigt ledsen. På allt.

Jag sover i regel en, max två, hela nätter i veckan eftersom jag alltid sover med barnen och dom har en tendens till att fortfarande ha uppvak en del nätter. Ibland känner jag att uppvaken inte stör mig så värst mycket medan jag i andra perioder tycker att det är det jobbigaste som finns. Jag går upp med barnen i stort sett varje morgon och är det inte jag som går upp med dom så är det för att jag jobbar eller för att jag tvingar upp Daniel. Ibland tar det helt ärligt mer energi att väcka Daniel än att gå upp själv. Han är så sjukt svårväckt och morgontrött! Det har mer eller mindre varit ett bekymmer sedan tjejerna föddes. Ännu en bidragande faktor till tröttheten är såklart mitt jobb, nattjobb är inte helt enkelt med småbarn. Vi har även haft tjejerna hemma i ca 2 månader och bara det är ju otroligt påfrestande.

Tröttheten som jag känner nu har även uppstått av den ojämna fördelningen som vi har här hemma. Det finns mycket och många saker som Daniel gör otroligt bra, mycket bättre än mig, men det finns också bitar som han inte gör alls och som alltid lämpas över på mig. Även om det inte är menat från hans sida så blir det så pga att han inte har koll helt enkelt.

Betala räkningar, lägga in förskoletider, meddela om sjukdom/frånvaro, lägga matbeställningar, bädda rent och bädda sängar, klippa naglar och sätta upp hår, planera och laga mat, se till att rena kläder finns och så att allt finns framme, hålla koll på tandläkartider och andra viktiga tider är några av alla dom sakerna som jag ansvarar för... Jag har även en heltidstjänst som arbetsledare där de olika uppgifterna kring att plocka undan, dammsuga, tömma kattlådorna och plocka in ved ska delas ut och påminnas om. Något jag inte alltid orkar eller klarar av. Och exakt där är vi just nu.

En orsak till att det ser ut så här hos oss är för att Daniel och jag är, och har alltid varit, väldigt olika kring saker. Han har alltid lagt sitt fokus på att göra saker han mår bra av, chilla och inte stressa upp allt för mycket (vilket en del av mig också fullkomligt älskar med honom och faktiskt föll för). Jag däremot kommer från att ha tagit ansvar sedan jag var 15, inte för att jag var tvungen, men för att jag ville. Jag hade alltid ordning omkring mig och tvättade alltid mina egna kläder. Anledningen till det är för att ordning alltid varit något jag tyckt om. Jag gillar den känslan. Oreda ger mig stress och ångest, som jag mår väldigt dåligt av.

Med det sagt så har våra olikheter alltid varit något vi vetat om och som vi accepterat hos varandra. Tiden efter att tjejerna föddes har dock varit en större utmaning för oss att hitta ett sätt att mötas på än vad det var innan när vi bara hade oss själva och vårat hem. Det är något vi verkligen behöver jobba på nu för att få ihop livet tillsammans som föräldrar. Vi måste mötas där vi båda hjälps åt och på en nivå där vi fortfarande orkar att hålla ihop som människor och som par.

Vilket ärligt och läskigt inlägg... Men så här ser våran verklighet ut just nu. Kram från mig!

  • 280 visningar

Gillar

Kommentarer

Sigyn
Sigyn,

Hög Igenkänningsfaktor. Kämpa på!

Jag är som du, mitt i en känslostorm, min hjärna går på högvarv för att försöka reda ut stora som små problem i vardagen och relationen. Tyvärr känns dom för många och man helst av allt bara vill sätta locket på. 🤍

nouw.com/sigyn