Bara en timma kvar tills tjejerna ska sova och det ska bli så otroligt skönt. Trots att jag släppte allt och åkte hemifrån några timmar på förmiddagen och trots att barnen har varit hos deras morfar Bengt till sena eftermiddagen så längtar jag verkligen. Jag är så slut på energi och ångestfylld. Det är som att vända på en hand från tidigare dagar… Och ja man kan ju ha sånna dagar ibland men jag tror ganska bestämt att det är ägglossning på gång och att det är dags för ännu en pmds-period. 😫 Håll tummarna att jag lyckas fånga upp mig själv och lyckas få det under kontroll framöver.

Jag var så upprörd och uppgiven på förmiddagen och kände mig desperat efter att bryta det onda mönstret inom mig… Så jag pausade allt och åkte till Sandra, Sonny, Felicia, Alice och nyaste lilla tillskottet Alfred. Som jag saknat dom och längtat efter att få träffa goaste lilla Alfred. Jag åkte dit med känslan av att jag ville sälja mina egna barn för att sedan åka hem med känslan av att vilja skaffa 10 till. Alfred var underbar, precis som resten av familjen.

Och om ni undrar över hur gårdagen gick så kan jag berätta att fotograferingen med Lisa gick över all förväntan. Lisa är en supercool tjej, lättsam och så duktig. Jag fick dom här superfina bilderna som ni kan se här skickade till mig redan igårkväll.

Efteråt var vi alla trötta och hungriga så vi köpte mat från Rosalis Deli och McDonalds och åt i bilen på vägen hem. Väl hemma var det bums i säng, även jag la mig och somnade tidigt.

Kolla in Lisa på instagram för att se mer av hennes fina bilder!

Igår storstädade vi och så hade besök av min mormor och morfar. Det var en bra dag igår, en väldigt bra sådan utan varken sammanbrott eller tårar. Annars hör det till våran vardag numera att bryta ihop och komma igen. Fy jag känner mig totalt urlakad på energi emellanåt... För att inte tala om hur mentalt utmattad man blir utav vardagskaoset som kan uppstå med två små. Jag vänder ut-och-in på mig själv för räcka till och vara båda till lags, men ändå lyckas jag inte... Tjejerna håller på att få tänder och jag har PMDS. Eller jag har haft, rättare sagt, tills idag. Jag hoppas att kommande två veckor kan få vara lite mer stabila nu.

Som ni kanske märker så har tillfällen till att blogga blivit färre nu under veckan när Daniel börjat jobba igen. Sen när jag väl fått tid så har jag inte orkat helt enkelt. Den här mamman behöver helg och lite avlastning!

Tjejerna sover och jag äter frukost - havregrynsgröt med äpple och kanel på. Jag ska så småningom ta på mig träningskläder och försöka ta mig iväg till gymmet. Jag får passa på nu när Daniel fortfarande är hemma! Om 2 veckor börjar han jobba igen...

Jag scrollade föresten förbi en artikel om PMDS som jag vill dela med mig utav. När jag var 21 och fick diagnosen så hade jag aldrig hört talas om den innan. Det känns skönt när det är fler som pratar om sina besvär, det får mig att känna mig lite mindre ensam och lite mindre konstig. Innan jag fick hjälp så kunde jag känna att jag inte ville finnas till under dessa perioder. Förstå mig rätt - Jag ville absolut inte ta livet av mig, men jag orkade bara inte med alla känslor och utbrott som uppstod då. Jag ville försvinna och komma tillbaka när det var över.

Dagens tjejer.