Det känns så bra just nu. Jag lever. Får saker gjorda. Träffar alla jag lovat att spendera mer tid med. Vill mycket. Är mer kär än vanligt. Drömmer stort. Skrattar högre. Tar för mig. Allt känns så bra att jag knappt kan förstå hur det möjligtvis kan kännas så mörkt och vidrigt ibland. Men jag vet ju, att för en sådan som mig så kan allt vända på en dag så är man där igen. Men jag antar att det är okej.

Det viktiga är nog att se till att lära sig hur man ska handskas med mörkret på bästa sätt, och såklart hur man ska ta vara på ljuset på bästa sätt. Ta lärdom av båda det onda och det goda och bara göra det bästa man kan. Men också att acceptera sig själv och inte tro att man är svag bara för att man har ett mörker inom sig som ibland tar över. Jag vet att många vill påstå det, men faktum är att sådana som vi är de starkaste av dem alla. Hela vårt liv kommer vi få kämpa bara för att leva och för att klara av att bemästra mörkret, samtidigt som vi måste göra allt det där andra.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När jag var liten tänkte jag att kärlek endast handlade om romantiska gester, röda rosor och fina middagsdejter. När jag blev äldre tänkte jag att kärlek handlade om passion, sex och skratt. Kärlek är såklart allt det där, men jag har också lärt mig att kärlek också handlar om att dela med sig av sin mat även fast hon säger att hon inte är hungrig. Det handlar om att inte kunna sova för att han snarkar för mycket. Om att ligga vaken klockan 4 på morgonen och torka hennes tårar i din famn. Kärlek är att göra bort sig framför varandra och skämta om det, och att försöka göra bort varandra framför andra och skratta åt det också. Men också att hylla och hedra varandra. Det handlar om stora och små bråk och att sen bli sams igen. Det handlar om att skapa minnen, fina som jobbiga. Jag tror att det viktigaste att komma ihåg när det gäller kärlek, och det som vi borde lära våra kommande generationer redan från start- är att kärlek inte bara är vackert och romantiskt. Kärlek är att treva och snubbla sig fram genom livet med någon man älskar vid sin sida.

//

When I was young, I thought love was romantic gestures, red roses and fancy dinner dates. When I got older I thought it was passion, sex and laughter. And love is all that, but I have also learned that love is sharing your food even though she said she wasn't hungry. It's not being able to fall asleep cause of his loud snoring. It's holding her in your arms and drying her tears at 4 am. Love is making a fool of yourself infront of each other and laugh about it, it's trying to embarrass each other in front of others and laugh about that too. It's also to honor and praise each other. Love is the stupid fights and the big fights, and most importantly the make ups. It's creating memorable moments. When it comes to love, I think the most important thing to remember is that Love isn't only pretty and romantic, Love is stumbling through life with someone you love by your side.

Likes

Comments

Orutinerad, njae egentligen inte. Naiv, absolut men inte dumstridig. Det här är något annat. Jag antar att det kanske är så främmande och nästan bortom mitt förstånd att jag liksom inte förstår. Jag är heller inte ute efter att provocera eller på något vis vara respektlös. Jag tänkte långa byxor, längre blus, sjal... inte alltför många och stora öppna ytor. Men jag glömde att det inte får existera öppna ytor alls. Jag glömde att jag inte kommer undan bara för att jag är turist, snarare tvärtom.

Så längs gatorna i Hurghada gick jag. Försöka täcka så mycket av mig själv med min sjal, men det spelade ingen roll. Bilar tutade. Körde sakta upp bredvid oss och talade om för mig att de älskade mig, slängde kyssar åt mig och frågade om jag ville åka med i bilen. Längs en bakgata visslade de efter mig, klappade händerna och tjoade. Blickarna som omgav mig var hungriga och törstiga. De var som rovdjur, och jag kände mig som ett byte som sick-sackade bort från farorna. Även poliserna kallade efter mig som om jag vore en katt?

Jag kan inte låta bli att undra vad detta bottnar i? En skev kvinnosyn till all ära, men vad är det de vill mig? Vill de ha sex med mig i gränden? Vill de våldta mig och straffa mig för att jag blottar mig? Vill de bara vara snälla och genuint tycker att jag verkligen är det vackraste de sett? Oavsett vad deras motiv är, så förändrar det inte min upplevelse. Jag var rädd. Log försiktigt mot männen som dreglade efter mig. Tackade snällt nej när de erbjöd mig att handla av dem eller åka med dem i bilen. Snäste bara en gång när jag bara inte kunde ta en till kommentar av samma man. Tittade försynt ner i marken och kände verkligen hatet bubbla inom mig. All respekt för alla religioner, typ, jag vill känna så- men när jag skamsen och rädd måste springa bort från den bedrövliga respektlöshet gentemot mig, enbart för att jag är kvinna så har jag svårt att känna någon som helst respekt tillbaka.

Likes

Comments

Hej på er. Hoppas ni njutit av er helg. Isolerad från allt och alla så njöt jag av min. Vet inte om det är de runt omkring mig, staden eller mig själv som gör att jag vill gömma mig. Mitt vanliga jag som söker socialisering, drinkar och dans knackade mig på axeln för ett tag sen och sa att hon lägger skorna på hyllan nu. Förbluffad funderade jag över det ett tag och undrade vad hon menade egentligen. Kände mig nere och lite vilsen ett tag. Blev orolig över mig själv. Tänkte att jag kanske var påväg ner i ett mörker igen. Fast vanligtvis blir jag ännu mer sugen på dans och drinkar då. Jag vet, det är en otroligt dålig egenskap som jag besitter. Osunt till tusen, men dimman av några glas vin och ett dansgolv är ganska bedövande det måste ni hålla med om.

Då insåg jag att det kanske inte är ett mörker jag dras mot. Det kanske inte är neråt, utan uppåt jag är påväg. Hon som knackade mig på axeln kanske var det flyktiga jaget som sa att nu flyr vi inge mer. Från och med nu finns det ingen tid och plats för mörker, dimma och dåliga vanor. Jag lägger mina skor på hyllan så att vi kan fokusera framåt. Jag kom på att viljan av isolation beror på att jag vill hålla mig borta från det som möjligtvis skulle kunna dra ner mig i mörkret. Från allt som leder mig in på villospår. Jag pratade men min kära pojkvän om detta. Kanske för att stämma av om det bara var jag som inbillade mig allt det här. Han sa då att jag känns lugnare. Mer balanserad. Mer rofylld. Att han sett en positiv förändring i mitt beteende och mående den senaste tiden. Det gav mig ännu mer styrka och ännu mer hopp. För han vet. Han vet allt, och han är nog gladast av oss alla att "hon" lagt skorna på hyllan. Att han fått sin sanna flickvän tillbaka.

Jag är också glad, och det här är väl det bästa sättet att påbörja ett nytt år på. Är stolt över mig själv.

Likes

Comments

Hej på er. Torsdag men känns som måndag. Dagarna har liksom flutit ihop. I skrivande stund är klockan inte ens 10. Jag har varit vaken i ca två timmar. Hittills har jag redan fått höra att mitt hår är fult. Mina shoppingvanor är orimliga. Helt ärligt iza, du måste sluta. Jag suckade. Mest för att jag vet att det är sant, inte att mitt hår är fult men att jag inte behöver fler plagg med prislappar kvar på i min garderob. Det är faktiskt ett av mina nyårslöften. Sluta spontanshoppa och spara mer. Vill trots allt köpa lägenhet. Så från och med nu: MINDRE shopping.

Nu sitter jag på ett hotell i Stockholm och försöker skriva på min B-uppsats. Det börjar redan mörkna ute vilket gör mig lite ledsen för det blev nyss ljust. Kan heller inte koncentrera mig. I mina tankar springer jag runt på gatorna. Andas in Stockholm och försöker känna efter om det känns som hemma. Om det är rätt plats för mig. Sen tänker jag på Oliver för jag saknar honom. Så tänker jag på annan skit och andra människor. Sen är jag tillbaka på gatorna och sen vaknar jag upp från tankarna och strecket efter senaste punkten på B-uppsatsen står fortfarande och tickar och antalet ord har inte ökat.

Likes

Comments

Jag älskar dig precis för den du är. För under hela min existens har jag aldrig känt någon som dig. Och för att förstå det var jag tvungen att förstöra oss båda. Typ som att jag var tvungen att ta isär hela pusslet bara för att se hur vacker varje enskild bit var. Typ som att jag inte kunde se det när pusslet redan var lagt. Onödigt kan tyckas, men så var det nog och så är det nog med mycket- att vi har svårt att se det vackra när det finns precis framför våra ögon att bara ta föregivet. Och det är så fruktansvärt att såra någon som man verkligen bryr sig om, och att göra det så omedvetet.

Jag önskar det fanns någon slags mekanism i hjärnan som kunde tala om för oss i förväg när något verkligen var värt att älska och uppskatta lite extra. Typ som när man går igenom en smyckesavdelning och verkligen ser hur de riktiga diamanterna skiner och nästan blixtrar jämfört med de andra smyckena. För visst är det lätt att vara efterklok. Det är lätt att säga förlåt. Men det är ändå aldrig lätt när något förstörts. Det kan vara lätt att gå vidare, men det kan också vara svårt. Och ibland är det inte att gå vidare som är svårt, utan snarare att lära sig att börja om. Det kan vara så svårt att kämpa, och det kan vara lättare att ge upp.

Dock har jag lärt mig en sak när det gäller dessa diamanter som man får i livet. De är få. Och med dem handlar det inte om att välja sina strider, vara rationell, tänka vad som är svårt eller lätt, och man ger helt enkelt inte upp. Man släpper aldrig taget om en diamant. Man kämpar tills man dör för dem.

Jag älskar dig precis för den du är. För under hela min existens har jag aldrig känt någon som dig. Du är den finaste mest unika diamanten jag har.


Likes

Comments

Gick upp 4.30. Pussade min älskling hejdå för veckan. Åkte hem. Somnade om. Vaknade 2 h senare än jag planerat. Tog en lång VARM dusch. Drack kaffe. Sminkade mig i nästan 2 h. Provade hela garderoben. Sprang tre misslyckade ärenden 30 min innan jag skulle börja jobba. Hann till jobbet i tid. Fick migrän. Jobbade. Kom hem klockan 21. Åt denna raw food pad thai (slängde ihop de ingredienserna som fanns hemma). Kollade på The Bachelor med pappa, vet ej varför han kollar på det?? Nu ligger jag i sängen och planerar sista julshoppingen, B-uppsats, julen, nyår och allt jag kan komma på i huvudet vilket stressar mig. Hmm vet inte varför jag alltid gör så. Ska genast sluta. Ska försöka stänga av hjärnan för idag. Nya tag imorgon.

Likes

Comments