MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 2

EFTER FÖRLOSSNINGEN

Så den 17 augusti 05:47 kom hon alltså ut 14 dager efter tiden. Som vi väntat och längtat. Precis när hon kommer ut tar barnmorskan mina händer och jag får känna nånting, för att vara ärlig, slemmigt vilket jag inte alls var beredd på. Så istället för att ta emot henne drar jag tillbaka händerna i ren reflex innan jag fattar. För grejen va även den att jag fattade inte ens att hon var ute haha.
Men sen kom hon i alla fall upp på mitt bröst och den känslan var så sjuk. Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag fattade att hon va ute eller ens att hon låg där. Allt var så sjukt. Men äntligen ute :)

Efter nån minut undrar barnmorskan om vi ska kolla vad det blev. Jag ligger ju där så jag ser inte men P blir den som får avslöja för mig vad det blev. Jag är ju fortfarande stensäker på att det är en pojke, så ni kan ju förstå min förvåning han säger "en flicka". Jag svarar alltså med " Va? Är du säker?" Som att han skulle ha sett fel haha. Det tog lång tid för mig att ens fatta att "han" var en hon. Det händer faktiskt nån gång ibland fortfarande att jag råkar säga han om Adele haha.
Men hur som där ligger man nu med en liten varelse på bröstet. Med massa hår! Sen säger barnmorskan att det är dags att få ut moderkakan. Jag har varit lite rädd för det då jag läst om folk som beskrivit det som att det är som att föda ännu en gång.
Men alltså nej jag märkte knappt av det. Barnmorskan sa åt mig att krysta, jag tryckte lite och sen var den ute. Ska jag vara helt ärlig igen så gled den mer eller mindre ut av sig själv och jag blev återigen förvånad igen över att det inte ens kändes. Men jag förstår ju att det är olika för alla, för mig var det inget. Adele var ute 05:47 och moderkakan var ute 05:52 och den vägde 630 gram.
Barnmorskan frågade om jag ville se på den vilket jag direkt svarade nej på då jag tycker allt sånt här med kroppen är lite obehagligt och "äckligt" om man nu får säga så. Dock ville ju P tydligen se den vilket gjorde att jag också kollade ändå. Och ja, jag säger inget om den haha.
Sen tryckte dom på min mage för att få ut massa blod och sen fick jag två stygn då jag fick en liten bristning. Sen fick jag massa beröm över att jag varit så duktig under förlossningen. Duktigare än många flerbarnsföderskor för att skryta lite haha :)

Vi hade en helt fantastisk förlossning med vår barnmorska och undersköterska. Dom var verkligen fantastiska. Dock hade dom bara drygt en timme kvar av sitt pass efter Adele föddes. Klockan 07 var det skiftbyte.
Vi blev lämnade själva på förlossningsrummet efter en stund. Vår barnmorska sa att hon skulle komma in innan hon slutade för att se hur det går. Så just innan 07 kommer hon in igen. Hon säger att hon kan passa på att väga och mäta innan hon slutar. Hittills har hon ju legat på mig under täcke så när barnmorskan ska ta fram henne får vi se att hon redan har lagt sin första bajs. Över halva henne och mig. Och bebisars första bajs är ju inte det lättaste att få bort heller...
Så Adele fick sitt första "bad" redan på förlossningen av barnmorskan i ett handfat haha. Sen blev hon då vägd och mätt vilket visade på 3720g och 53cm. Samtidigt som detta sker får vi även in vår födelsebricka med mackor. Dock åt vi knappt nåt haha.

Det var som sagt skiftbyte här och vi gick från att ha haft underbar personal och en perfekt förlossning till att vi upplevde att vi blev bortglömda. Från skiftbytet vid 07 fram till ca kl 10 var vi helt ensamma på förlossningsrummet. En av de nya barnmorskorna var inne vi 07 o hälsade lite snabbt o sa att vi skulle bli kvar ett tag då BB för tillfället var fullt. Sen låg vi där i tre timmar utan nån direkt information. Vi passade på att sova lite så gott det gick, P låg på en hård soffa. Här hade vi varit uppe i 24 timmar så vi båda var ju hyffsat trötta.
Runt klockan 10 kom som sagt samma barnmorska som va inne på morgonen. Hon tittar in med en telefon i örat o får ur sig " Jaha ojdå, är ni kvar här. Ni måste packa ihop för vi behöver rummet. " Sen försvann hon lika fort igen. P och jag tittade mest på varandra och undra lite vad som hände där.
Jag kämpade mig in på toan och P slängde ihop våra saker. Sen kom en yngre tjej o hämtade oss o berättade att vi skulle få komma till ett annat rum under tiden vi väntade på att få komma till BB. Väl där är det ett rum med ett skynke i mitten, en säng och fotölj på varje sida och ett skötbord i mitten. Vi får ena sidan och på den andra sidan är det redan ett annat par.
Hit kommer vi ca 10:45 och då får vi reda på att vi bara ska mellanlanda där "en liten stund" då dom snart har ett ledigt rum åt oss på BB. Så vi sätter oss mer eller mindre o bara vänta eftersom "en liten stund" för mig innebär ca 15-20 minuter. Klockan går och går. Barnmorskan som kom in o körde ut oss från rummet är inne några gånger för att kolla till dom innanför och varje gång säger hon till oss att det snart är dags för BB och undrar om vi har packat ihop våra saker. Vi har ju inte ens packat upp några grejer för vi skulle ju bara vara där "en liten stund". Vi får höra att vi ska få komma till rum 7 på BB och att vi är först på tur. Klockan fortsätter att gå och tillslut kommer den här barnmorskan tillbaka och ännu en gång blir förvånad över att hitta oss. "Men har dom fortfarande inte hämtat er, nej nu går jag o ringer" heter det då. 13:38 står det i journalen att vi tillslut flyttas till BB. Då kommer en dam från BB med en rullstol och kör iväg oss.
Vi får direkt en rundtur på BB och sen får vi sitta i som en samlingsdel med soffa och tv i korridoren då det visar sig att vårat rum inte alls är klart. Så där fick vi sitta i kanske 10-15 minuter innan vi tillslut får vårat rum. Och nej, det är inte ens rum 7 som dom har pratat om i flera timmar...

BB-TIDEN

Så klockan 14 får vi äntligen ett rum på BB. Trötta, hungriga och en smula irriterade på allt vi varit med oss vill vi inget hellre än att bara åka hem. Jag känner mig inte trygg för fem öre och vi känner oss mest bara i vägen. Vi börjar googla lite på hur rutinerna ser ut för att åka hem och läser i broschyrerna vi fått. Vi läser om att vi borde kunna få åka hem framåt kvällen då dom har gjort nåt test på henne som ska göras efter 12 timmar vilket skulle vara vid 18. Allt funkar ju för oss och Adele äter som hon ska och hon är frisk så vi ser inga anledningar till att dom skulle kunna neka oss att åka hem.
P går ut för att prata med personalen och kommer tillbaka lika fort o säger att personalen ska komma in till oss. Efter en stund kommer en äldre dam in och börjar direkt med att undra varför vi vill åka hem, Jag säger som det är att jag vill åka hem för att jag känner mig tyggare hemma och har svårt att slappna av där. Vi hör direkt att hon typ gör allt för att få oss att stanna kvar och har en lite negativ inställning åt att vi vill åka hem. Hon pratar om att vi i alla fall inte kan åka hem innan det första testet under kvällen. Vi kände ju till det och tänkte ju ändå inte åka innan, med det verkade hon knappt höra att vi sa. Sen började hon prata om att hon tyckte att vi skulle stanna tills läkarundersökningen var gjort vilket inte görs förns efter 24 timmar. Detta hade vi läst om att man inte behövde stanna för utan man kan åka hem o komma tillbaka tills det är dags för den. Tillslut började hon prata om att hon kunde ringa barnläkaren för att se om hon hade tid att komma under kvällen, men det skulle ju inte alls vara säkert då det var helg fick vi minsann höra. Det var ju inte ens det vi bad om. Vi ville bara få komma hem, sova hemma o komma tillbaka nästa dag för undersökning, vi hade ju bara 10 minuter hem. Klockan hade hunnit bli runt 16 när vi kom fram till att hon skulle hämta nån pärm med info dom vill att man läser och att vi skulle "fundera" på hur vi ville göra och att hon skulle gå o ringa barnläkaren. Klockan började ticka på även här utan att hon kom tillbaka. Jag är ju sån som inte vill vara i vägen o störa i onödan, men P orkade inte vänta mer så han gick ut o frågade om hon fått tag på barnläkaren. Jag höll ju på att bryta ihop totalt när han kommer tillbaka o säger att hon inte ens ringt än. Nej hon väntade ju på hur vi ville göra... Som att vi skulle ha ändrat oss o vill stanna.

Här hade jag börjat inse att nej vi kommer inte att komma hem ikväll så som hon håller på. Klockan hinner bli 21 innan hon kommer med beskedet att barnläkaren inte hinner komma idag så vi måste stanna. För att försöka rädda upp det lite började hon med att hon skulle säga till barnläkaren skulle komma hit o ta oss direkt på morgonen nästa dag. Sen satt hon en stund o "beklagade sig" över att vi skulle behöva stanna kvar. Jag hade ju redan insett att det skulle bli så och jag vill lixom inte vara otrevlig eller elak eller så. Så jag satt där o smålog lite o sa väl typ att jaja, det är lugnt jag förstå. Dock ville jag bara gråta. Sen började jag oroa mig för att P skulle explodera för jag såg hur förbannad han var haha.
Tillslut gick hon i alla fall och vi höll på att dö av hunger. Vi hade inte ätit på över 24 timmar förutom nåt bett på dom där mackorna vi fick på morgonen, och vi hade inte sovit sen vi vaknade vid 09 på fredag morgon. Nu var det lördag kväll...
Det slutade med att P åkte iväg till maxi o köpte plocksallad och massa godis. Sen åt vi och kollade på film. Efter 22 kom dom nya sköterskorna in o hälsade och tyckte vi hade det så mysigt med allt godis. Eftersom allt funkade för oss bestämde vi att dom inte skulle komma in o störa oss i onödan utan vi skulle ringa om vi behövde hjälp vilket vi inte tyckte var något konstigt. Tillslut lyckades vi sova några timmar innan det var morgon igen.

Klockan 09 söndag morgon slog samma barnmorska upp dörren o berättade glatt att barnläkaren hade kommit.
Väl där gick allt så fint, vår lilla tös var precis som hon skulle, inga konstigheter.
Efteråt sa barnmorskan att vi kunde gå in o packa ihop så skulle hon gå o fixa det sista med våra papper.
När hon kom tillbaka fick vi höra att det tydligen gått väldigt bra för oss under natten. Jaha tänkte vi, vi hade ju bara sovit och ammat och varit för oss själva. Men med det menade hon tydligen att det inte är jättevanigt att man inte ringer på klockan ens en ända gång. Men vi hade ju inte haft något behov av det haha. Men där kände både P och jag att vi minsann bevisat för henne att vi inte "behövde dom" som hon försökte få oss att tro i sitt snack om att övertala oss att stanna. Så det kändes skönt haha :) Och det slutade även med att hon bjöd på natten för P, annars ska den anhöriga som stannar betala 200kr natten. 10:43 blev vi tillslut utskrivna från BB. Äntligen skulle vi får åka hem med vår lilla tös och starta vårat nya liv :)

Så, en fantastisk förlossning men en inte lika fantastisk BBtid.
Hoppas ni gillade min förlossningsberättelse och att den inte blev allt för rörig. Jag har säkert glömt något med haha :)

På BB, några timmar gammal <3

Idag, 11 veckor <3

Gillar

Kommentarer

beattriicee
beattriicee,
Det är verkligen så spännande att läsa händelsen bakom din förlossning! 😍 Känns bara sjukt tråkigt att det ska behöva at så långt tid att få ett rum/väntetid, men så är det väl antar jag? nouw.com/beattriicee
izabellanyquist
izabellanyquist,
Åh kul att du tycker det 😍 ja det är tråkigt att det är så, men finns väl inte så mycket att göra åt det antar jag 😊nouw.com/izabellanyquist
Catrinj
Catrinj,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229