Tänk när vi får sjunga denna för våra barn 💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Då jag (Elin) läser till sjuksköterska tycker jag medicinska termer och undersökningar är väldigt intressanta. Tänker därför att jag under resans gång kommer förklara lite mer medicinskt kring undersökningarna vi kommer utsättas för.

På vårat första besök på reproduktionsmedicin fick jag (Elin) spola äggledarna. I en barnlöshetsutredning ingår allt som oftast en undersökning av äggledarna för att se om de är öppna eller om det finns några hinder för att ägget ska kunna ta sig fram till livmodern. Det är ju dock lite annorlunda i vårat fall eftersom Emil har CF så hade det inte spalat någon roll om det var tilltäppt eller inte eftersom vi ska göra IVF vilket fall. MEN i en vanlig utredning kan detta leda till att man hittar orsaken till varför det inte blivit några barn. Denna undersökning görs via en speciell ultraljudsundersökning som kallas HysteroSalpingoSonografi (HSS) och ska utföras några dagar efter menstruationen. Den utförs polykliniskt, alltså att man får gå hem samma dag. 

från http://stockholmivf.se/fertilitetsutredning/:

"Undersökningen går till så att en tunn, mjuk slang försiktigt förs in genom livmoderhalsen så att spetsen på slangen hamnar mitt i livmoderhålan. Därefter spolas en saltlösning in försiktigt, under ultraljudsöversikt. Vid HSS kan vi se om det finns ojämnheter i livmoderväggen (polyper, myom) och om det är fri passage genom äggledarna."

Vad jag har förstått så är det väldigt individuellt hur mycket smärta man känner. Jag kände i princip ingen smärta alls vilket jag är så glad för! 

Likes

Comments

Elin

Sedan vi blev tillsammans har jag velat skaffa hund, jag har alltid sett framför mig hur mina barn växter upp tillsammans med en hund. Mest för att det var min största önskan när jag var barn. Vi diskuterade många vändor fram och tillbaka och kom fram till att vi ville att hunden skulle ha hunnit växa upp och mognat till sig lite för att vi skulle kunna lita på den tillsammans med ett barn, därför var det bäst att skaffa en nu. Sagt och gjort hittade vi en superbra kennel där vi hämtade vår welsh springer spaniel hane 'Milo' i början av Januari 2017.

Alla beslut vi har tagit de senaste åren har alltså lett oss hit, Emil tog precis socionomexamen. Jag tar sjuksköterskeexamen i sommar, några veckor efter det ska vi gifta oss. Om allt går som vi vill nu under våren påbörjas mina hormonbehandlingar i höst!

Emil

En del i att skaffa hund var också att vi ville se hur vi samarbetar kring ett annat liv. Klarar vi att skaffa hund och inte bli galna på varandra under valpperioden så är det ett bra steg mot att klara av att samarbeta kring ett barn. Som tur var så var och är vi duktiga på att samarbeta kring valpen. Därför känner vi oss trygga i att samarbete i hela IVF-processen och även kring ett barn!

Likes

Comments

Elin

Jag har längtat efter barn så länge jag kan minnas... när jag var 16 var mitt favoritprogram  mtv's "16 and pregnant" och senare blev det "teen mum" och fortfarande sitter jag klistrad när "unga mammor" sänds. Jag har alltid velat bli en ung mamma. När jag gick på gymnasiet var jag säker på att jag skulle ha skaffat barn innan jag var 25. Så blev det ju inte riktigt dock.

Jag var 23år när mitt då längsta förhållande tog slut och jag insåg att de va ganska kört att skaffa barn innan 25. Jag gjorde dock det bästa av situationen och reste för att se världen. Något jag är väldigt tacksam att jag gjort, det var under mina resor jag "hittade mig själv" som folk så fint brukar säga. Jag insåg att jag inte hade varit redo för att skaffa barn tidigare så det var tur att det blev som det blev. 

När jag kände mig klar med resandet var det dax att börja fundera på vad jag skulle bli "När jag blir stor". Jag har under mitt liv pendlat mellan olika yrken men alltid haft en underliggande tanke på att bli sjuksköterska så trots att jag gick barn och fritid på gymnasiet hade jag som tur va läst till extra ämnen så jag var behörig för sjuksköterseprogrammet. Jag kom in och en vecka senare träffades jag och Emil för att göra en ändå ganska lång historia kort  (den kanske kommer någon annan gång).

Vi började prata om hur vi ville ha det i framtiden innan vi bestämde oss för att bli tillsammans. Vi båda är lika gamla och kom båda två från långa tidigare förhållande så ingen av oss orkade gå igenom samma sak igen. Vi var rakt på sak direkt, vi ville skaffa barn! Emil berättade direkt hur allt låg till med hans CF och att vi i framtiden kommer behöva göra IVF. Detta visste jag inte så mycket om just då, och inget spelade då någon roll, jag visste bara att jag ville vara med honom för alltid!

Emil var dock i början osäker på om han ville gifta sig, något han har ändrat sig om nu som tur är!

Likes

Comments

EMIL
Igår var vi på första besöken på IVF-mottagningen, eller reproduktionsmedicin som det heter. Först ut på schemat var att jag skulle lämna spermaprov. Jag visste redan sen innan att jag skjuter blanka skott, så där hade jag inga höga förväntningar. Jag möttes av en trevlig manlig biolog som visade in mig i mitt rum. Det var ett vanligt, helt okej rum med en soffa, ett bord och en korg där jag fick välja burk eller provrör att lämna provet i. Jag valde burk, det kändes lättare. Tydligen så var det okej att min sambo följde med in, vilket jag inte trodde. Detta gjorde det hela lite roligare och trevligare. När allt var klart så fick jag lämna in provet och svaret skulle jag få på besöket på eftermiddagen.

Efter lite fika och promenad så var det dags för första riktiga IVF-mötet. Vad kan vi vänta oss? Vi ska nog bara prata lite tänkte vi. I väntrummet blev jag plötsligt väldigt nervös. Jag var nervös för att det skulle vara en läkare som inte kunde något om CF som skulle strunta i att jag har CF och låta oss gå igenom en massa onödiga tester. Vi hade tid klockan 13. Vi blev inropade 13.07 - detta var 7 extremt nervösa minuter. I vilket fall som helst verkade läkaren vid första anblick inte så hemsk som jag föreställt mig. Han fokuserade mestadels på mig och förtydligade att vi skulle utreda mig först innan vi påbörjade utredning på min sambo, Elin. Det är onödigt att börja utreda Elin om jag ändå inte ena har spermier i pungen menade han, vilket kändes rimligt. Jag fick svara på lite frågor kring CF för att läkaren skulle få en helhetsbild av mig, och jag fick en känsla av att läkaren var genuint intresserad. Skönt tänkte jag. Jag fick även berätta att jag haft något som heter hydrosele och spermatosele vilket i korta drag innebär att det blir vätskeansamlingar i pungen, samt små spermieansamlingat utanför pungkulan. "Jag ska känna lite på din pung och kolla med ultraljud så att allt känns och ser bra ut i slutet på dagens besök" så läkaren. Jaha, det var ju bra att vi kunde kolla det idag också, detta flyter ju på bra tänkte jag. Vi fick även berätta om vår livssituation, vad vi jobbar med samt att vi planerar att gifta oss till sommaren. Det hade ju vart skönt att kunna planera ett första försök efter bröllopet, till hösten någon gång förklarade vi. Läkaren sa att det inte är omöjligt att bli klara med första stegen under våren.

När vi fått redogöra för mig och oss så informerade han även Elin om hur processen skulle se ut för henne och att hon skulle behöva spola äggledaren. "Förresten, vi kan nog göra ultraljud på dina äggstockar idag också" sa läkaren till Elin. Vilket vi tyckte var en bra idé. Sedan började läkaren fråga kring Elins menscykel och när senaste mensen var avslutad. Tydligen så ska man göra spolning av äggledaren i dag 8-12 in i menscykeln. Det visade sig att Elin var i dag 9, så läkaren sa att det nästan var ämnat att han skulle göra den undersökningen idag. Så snabba ryck upp i gynstolen för spolning och ultraljud av äggledare. Detta kan göra ont varnade läkaren. Som tur var så gick det bra, och vips så var hela Elins utredning klar. Allt såg bra ut! Så skönt. Att vi hade sådan enorm tur gjorde att vi slapp 4 månaders väntetid för att tajma mensen rätt. Vi är så glada och tacksamma för den turen, och en fantastiskt bra och mänsklig läkare som tyckte det kändes befängt att skicka hem oss när det var en sån perfekt dag. Besöket tog ändå inte längre tid än beräknat!

Efter Elins undersökning fick vi gå in i ett annat rum för min ultraljudsundersökning, den gick också bra och allt såg bra ut med både testiklar och bitestiklar. Så långt såg allt bra ut, nu skulle vi vänta en stund i väntrummet för de ville ha ett blodprov på oss båda också. Blodproven gick också hyfsat smidigt, mig stack dom på första försöket och Elin på andra försöket. Under tiden vi väntade hann läkaren skicka iväg remisser både till PGD (preimplantorisk genetisk diagnostik) och till operation. Läkaren ville säkerställa att jag har spermier i pungen och detta kollar man genom ett litet operationsingrepp med lokalbedövning. Läkaren för helt enkelt in en nål i pungen och drar (förhoppningsvis) ut spermier. Eftersom jag tidigare haft spermatosele så tänker jag såhär; man kan inte få spermatosele utan att ha spermier i pungen, men det är ändå bra att dubbelkolla. Så nu väntar vi på kallelse till PGD och operation. Spännande! Nu har en del av nervositeten och framförallt ovissheten släppt, iallafall för en stund.

Likes

Comments

Visst jag har varit förberedd på att jag någon gång i framtiden kommer behöva genomgå IVF. Provrörsbefruktning.. "Man tar väl ut spermier från min pung och lägger i ett ägg" var ungefär så långt jag hade tänkt på det tills för ett par år sedan. När det blev verkligt så insåg jag att det är lite mer komplicerat än så. Vad betyder ens IVF? In vitro fertilizering, fertilizering i glas, tydligen. Sista månaderna har jag lärt mig väldigt mycket kring IVF. Det har kommit många frågor kring olika termer och protokoll. och fler lär det bli. PGD är något vi med stor sannolikhet kommer göra. Jaha, vad är det då? Preimplantorisk genetisk diagnostik. Detta görs för att vårt barn inte ska få CF eller någon annan sjukdom som går att upptäcka med PGD. Detta görs alltså för att jag har CF. Detta kan, vad jag förstår, också ge högre chans att bli gravid samt högre chans till ett friskt barn.

Likes

Comments

EMIL
Jag har Cystisk fibros och kan därför inte få barn på naturlig väg. Detta var något som jag fick reda på under ett läkarbesök när jag var 14. "Som du säkert vet så kan ju du inte få barn på normal väg" sa dom. Vilket var något jag inte alls visste. Då blev detta en chock och jag kände att det kunde vara tillräckligt att "bara" ha CF. Jag bröt ihop och hatade att "jag skulle drabbas av allt" och var väldigt ledsen ett tag över detta. Så småningom var det dock bearbetat och jag var beredd på att jag någon gång i framtiden, tillsammans med min partner, kommer behöva gå igenom IVF. Jag var då färdig-gråten och hade alltså accepterat den oundvikliga IVF-processen.

För två och ett halvt år sedan, i slutet på augusti 2015, träffade jag min blivande fru och vi pratade om allt mellan himmel och jord, där jag också berättade att jag inte kan få barn på normal väg.

Sista November 2017 bad jag min CF-läkare att skicka remiss om att påbörja denna process som jag bittert accepterat för 11 år sedan. Det kändes för mig ändå skönt, samtidigt som det fanns en viss sorg i att behöva genomgå detta, även om jag som sagt gråtit klart över det. I början på Januari fick vi ett brev att vår remiss var mottagen, och helt plötsligt var processen inte bara ett koncept i mitt huvud utan något högst verkligt. Framförallt blev det verkligt för min sambo, som vad jag förstod först senare, gick igenom samma sorgeprocess som jag hade gjort för 11 år sedan. Eftersom jag redan bearbetat detta så visade jag inte lika mycket sorg, vilket fick henne att känna sig ensam i processen. Jag fick då förklara hur min process blev för så många år sedan och att jag visst förstod vad hon gick igenom, bara det att jag inte hade fler tårar tillägnade uppstarten till IVF. Vi pratar om allt och när vi fått uttrycka våra olika versioner så var vi åter på banan igen, tillsammans i vår resa, IVF med CF.

Likes

Comments