time won’t teach you how to heal, but it will hold your hand along the way.

har ni nån gång känt att ni saknar något ni aldrig haft? de kanske är en luddig beskrivning på ett väldigt klart påstående. man behöver liksom tänka lite innan man svarar.

jag gillar såna frågor. som man måste tänka lite på för att kunna svara. allt är så snabbt och ytligt och opersonligt ibland .. jag tror att de är bra att stanna upp och faktiskt reflektera lite ibland över vad vi har, vad vi mist och varför vi känner som vi gör.

igår hittade jag ett foto som gav mig en klump i magen. tyvärr vet jag inte om jag vill dela med mig av vad det var men låt oss säga att vissa saker man försöker förtränga och glömma bort blommar upp igen starkare än någonsin och igår var en sån dag.

mitt liv hade kunna sett helt annorlunda ut idag. tänk hur allt banar väg för vår framtid, VARENDA litet val man gör. samtidigt är jag en som tror på att saker händer av en anledning men ibland har jag fan riktigt jävla svårt att kunna förstå den anledningen eller ens se den över huvudtaget.

det fina i kråksången är att vad man än går igenom, vad man än tvingas att ta för beslut i livet så blir allting bra till slut. kanske inte snabbt, kanske inte på lång tid men tillslut.

jag tycker att vi ger oss sjävla en stor jävla klapp på axeln för allt vi stått ut med, allt vi gått igenom och allt som gjort ont i hjärtat. för ändå står vi här och lever, andas och nånstans förhoppningsvis fortfarande har hopp för allt som komma skall.

till dig jag aldrig haft - i lost you and me in the same day ✨

Gillar