ni finns nånstans, de måste ni göra

tror ni nånsin man slutar sakna dom som gått före oss? jag tror inte det. man bara lär sig leva med det. leva utan dom. jag kan komma på mig själv att ibland bli arg för att jag inte kan minnas hur dom låter. deras röst. men jag minns hur deras kramar kändes och hur våra samtal gick. om ni fick sitta på en bänk och prata med en person, vem som helst, levande eller död. vem skulle det vara? jag vet vem min hade varit. jag hade gjort vad som helst bara för att få se personen stå framför mig, kunna tala om allt jag inte hann med, kramas så hårt att hjärtat känns helt igen.

KRAMAS FÖR GUDDSKULL MED ALLA DU TYCKER OM! IDAG. IMORGON. GÖR DET NU. om de frågar varför, säg att du bara är så himla glad att du har dom. jag lovar, de kommer ge er ett oväntat fint ögonblick 🥰

’Cause you never think the last time’s going to be the last time - you think there will be more. you think you have forever, but you dont.’

Gillar