Vems fel är otrohet?

Otrohet – ett hett ämne, o vad är otrohet kanske man först ska bena ut. För mig är otrohet svek, att man ljuger, det behöver inte innebära att det är fysisk sex inblandat. Det är också ett svek om min partner har djupa personliga samtal med en annan kvinna, inte vänskaps samtal utan sådana samtal han bör ha med mig o ingen annan. Men här är det ju olika för oss alla, vad vi accepterar, inte ser som otrohet/svek. Det är viktigt att man har en partner som har samma värdering som man själv, det gäller att vara klar o tydlig med var ens gränser går… så att det där med var gränsen går inte är olika för mig o min partner.

Jag har här ganska snäva värderingar som ni kanske märker, men det är mina o det skulle inte fungera på något annat sätt. Men jag vet ju också att det finns par där det är okey att prata sex men andra, bara man inte gör det fysiskt, sen finns det dom som lever i öppna förhållanden o har sex med andra det är okey så länge det inte sker i hemlighet osv… alltså det finns många olika varianter på var gränserna går för olika personer. Men det är viktigt att man i en relation vet var den där gränsen går.

Så då var det lite lite ut benat var ialla fall jag menar med otrohet. Jag bara lätt skrapade på ytan för att visa vad jag menar.


Mina tankar kom av att igår 2 ggr – det första togs bort då publicerades det in igen o ja även det togs bort… inlägg i en grupp på facebook, en grupp där man annars lägger in saker om orten, vad som sker nu, aktiviteter, eller gamla fina bilder o historia om olika platser o hus osv. Där la en kvinna in inlägget ”Mitt hjärta är mitt, låt honom vara”.. det blev självklart direkt svar, mest svar om att detta hörde väl inte hemma här utan det var privata saker – jag håller med. Men en tjej måste ha vetat exakt vad om gällde för hon kommenterade att om två personer hittar varandra, blir kära kan man inte hjälpa det.

Med motkommentar från trådstartaren att man går inte in o tar någon annans karl, det hann med att bli lite pajkastning.


Kanske jag också fastnade vid detta just för att jag rotat i gamla saker, minnen om sorg – mars utmaningen jag deltar i. Jag hade ju där i sorgen av att min son dog även en skilsmässa att ta mig igenom – mitt ex hade börjat träffa en kollega. Han var alltså otrogen mot mig. Och många har just för hur situationen var frågat mig hur arg jag var på henne…. Jag vet att även hon trott att jag varit mest arg på henne – jag ringde upp henne via mitt ex mobil en gång o bad henne hålla avstånd … så kanske det är lätt att tro så…
(varför ringde jag o bad henne håll avstånd – lika bra att förklara det så att ni förstår – vår son hade dött, mitt ex var hos henne när vår son blev sjukare o sjukhuset ringde o talade om hur illa det var, jag ville åka dit, men exet hade bilen o svarade inte på telefonen så jag hann aldrig åka, vår son dog innan. Sen ringde hon när vi satt på begravningsbyrån, han reser sig o går därifrån mitt i att vi sitter o planerar vår sons begravning, han har varit hos henne över natten, kommer hem o frågar varför jag städade jag svarade att prästen skulle ju komma o prata om ceremonin hur vi ville ha det… jaha säger mitt ex hoppar in i duschen byter kläder o sticker iväg till henne igen. Jag satt med stor börda på mig… skilsmässa o sonens död… tyckte att efter 20 år tillsammans så får man lägga vissa saker åt sida ett tag för att hjälpas åt… som gå igenom begravningen får vår son. Så en gång när han var i duschen o hon först smsade om när skulle han komma o så tog jag hand mobil o ringde upp henne o bad henne att låta oss som familj få ta oss igenom detta först, att vi behövde göra detta tillsammans nu… Till hennes försvar kan jag väl säga att hon faktiskt inte ens visste om att vår son dött…- en tanke jag får, vem vill ha en karl som inte berättar det eller är delaktig i begravningen?? Ja inte jag, men det är ju jag)



Men jag har faktiskt aldrig varit arg på henne, varför ska jag vara det? Det är så lätt att lägga över all skuld på den som står utanför. Den som faktiskt har minst med det att göra – att det sker alltså. Det är den som jag är i ett förhållande med som sviker mig, inte den andra som kommer in. Det är min partner som ska säga nej jag är inte intresserad, jag har en partner – om det är så att någon visar intresse. Och jag kan bara se till mig själv när jag var i mitt äktenskap – om någon var lite flirtig med mig så blev jag självklart lite smickrad, det är aldrig fel att få lite bekräftelse spontant utifrån, men det var aldrig mer, det fanns ingen annan känsla, ingen nyfikenhet att se vad det kunde leda till, för jag hade min man, var kär i honom o vi hade det bra.

Sen när vi slutade ha det bra, när det var mycket tankar på att ta mig ur… ja då var det helt annorlunda om någon visade intresse, helt plötsligt blev även jag lite lite intresserad av att se vad detta var för människa som flirtade lite … det var roligare o intressantare på ett annat sätt. Även om det inte blev mer så var min inre reaktion annorlunda.

Med det vill jag då ha sagt att OM jag själv blir intresserad av någon som flirtar med mig o jag är i en relation eller att min partner helt plötsligt visar intresse för andra på ett annat sätt än som vän, eller att han börjar träffa någon – så måste man först o främst gå in o titta på sitt förhållande – hur bra är det? Vad har man för problem just då….

Jag tror nämligen inte att man ens märker av någon annan på det sättet som gör att det blir mer än bara en lite skojig kort bekräftelse – att det bottnar i att ens relation inte är så värst bra. Att man ska börja där o se vad o varför. Vad är det som blivit lite tokigt, hur ska man lösa detta, hur ska man tillsammans jobba sig förbi eller är det så att man ser att det känslorna man haft för varandra har tagit slut – man kanske gillar varandra men mer som vänner. Att man tar det som en varningssignal att något är fel i den relation man har om det finns intresse för andra, på ett sätt som går utanför dom gränser man satt upp för vad som är okey o inte, vad om är otrohet/svek o inte.



Sen försöka lösa det istället för att lägga energi på att hata o lägga allt ansvar på den här andra personen som kommit in i ens partners liv. För den energin o det negativa kommer aldrig heller att lösa det som kan gå att lösa i relationen man har. För det kan vara så att man börjat ta varandra lite förgivna o vardagen har smugit sig på utan att man riktigt varit medveten om det, allt annat har varit mycket… o det är lätt att i vardagen sluta bekräfta, dela, stötta o peppa varandra på ett sätt som man gjorde från start. Men är men medveten om det, om man nu tar det som en varningslampa o tar tag i sin relation till varandra så kommer man ju hitta tillbaka till varandra o efter det antagligen vara mer medveten o mer rädd om varandra… att tar man inte hand om det man har, så försvinner det.

Nu kommer säkert flera tänka… ja med det finns ju dom som verkligen gör allt för att gå mellan i ett par, som gör allt, som lockar på alla sätt dom kan… det är som ett spel, dom SKA mellan, dom ska ha den där gifta personen till sin. Visst det är jäkligt dålig stil, så gör man inte…. MEN det är fortfarande så att har man en bra relation med den man är gift/sambo med så kommer inga ansträngningar att löna sig…det är bara när det inte är helt bra som det ens går att komma mellan. Det är min tro o jag lägger först o främst ansvaret på den som då går utanför sitt förhållande o sen att man tittar på hur förhållandet är… men aldrig först eller enbart bara lägga all skuld på den part som är utanför. Men det är klart, det är ju enklast, då behöver man inte ta ansvaret för att laga, ta itur med det förhållande man har. Se vad som måste ändras eller inse att känslorna är slut. Gå ifrån en trygghet osv.. det är ju aldrig enkelt att bryta upp oavsett vem som vill, eller varför det blir så. Och då är det många som envist håller sig kvar, ofta genom lögner för sig själv. Jag vet har ju varit där själv, att försöka lappa o hålla ihop för barnens skull, dom skulle inte bli skilsmässobarn som jag var, dom skulle ha sina föräldrar… så fel av mig, det ser jag idag – både för barnen men också för mig o mitt ex – så många år som slösades bort.

Så det där med vems fel det är, inte en så enkel fråga många gånger för vem vill svara ett svar som gör att man har stort ansvar själv. Och även om man inte ska lägga skulden på den person som kommer mellan, så förstår jag att man inte är så förtjust i den…. (milt sagt)
Men jag tror att vi alla som är vuxna måste kunna lösa saker, tillsammans. Jag tror på kärlek <3


Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Ingajohansson
Ingajohansson,
Hoppas du har det bra själv 💓 kärlek ger trygghet 🌞 trogen ska man vara 🥰
nouw.com/ingajohansson
itismadeby
itismadeby,
Har det bra, har ju ledigt 😊. Helt med dig, det är så det ska vara <3nouw.com/itismadeby
Ingajohansson
Ingajohansson,
Hoppas du har det bra själv 💓 kärlek ger trygghet 🌞 trogen ska man vara 🥰
nouw.com/ingajohansson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229