Summering av 2020

Vardagligt småprat, #Nouw30DayChallenge

Det verkar som om dom flesta har sett på det året som gått enbart med negativa ögon. Men visst har vi väl alla även positiva saker som skett?

Och jag kan också göra det valet - summare året som gått med negativa ögon...

Jag kan se att jag måste flytta från den lägenhet jag hade, fast att jag blivit lovad att ialla fall kunna bo kvar där 1,5-2 år till, vilket gjorde att jag måste leta nytt boende. Jag kan välja att komma ihåg den oro, stress o många tårar som rann utför kinderna under några veckor.
Jag kan välja att förstärka o komma ihåg ensamhetskänslan - att inte vara "två" att inte ha någon att komma hem till, kunna prata med, dela allt med...
Jag kan låta den starka rädslan jag hade över hur dålig en kär väninna varit - så dålig att jag faktiskt trodde att vi skulle förlora henne innan året var till ända - hon en kämpe, aldrig gnällig, aldrig ledsen över just sin sjukdomsbild... höra henne gråta i telefonen, höra hur svag o orkeslös rösten var.
Jag skulle kunna välja att dras med i det negativa om pandemin - om att vi inte skyddar våra äldre, låter dom dö eller i nästa andetag, vi låter dom vara ensamma....
Jag skulle kunna hålla kvar tanken om hur otroligt många som inte förstått, hur många som inte tar det på allvar eller framför allt... det drabbar inte mig. Vilket är så respektlöst mot andra o också gjort att smittspridningen ökat.
Jag kan välja att se på hur mycket jag jobbat, och lite jag varit ledig...

Kan fortsätta dra flera negativa bilder som man kan fastna i när man ser tillbaka på året som gott... men tänker inte göra det för jag tror ni förstår vad jag menar.

.


.

Men jag tänker inte låta det negativa ta överhand, för när ialla fall jag tänker efter så har jag fler positiva minnen från året som gått - små minnen, stora minnen, oviktiga minnen o viktiga minnen. Året har inneburit en hel del förändringar, det nya vanliga som det så fint heter.


Jag har inget emot att vi håller mer avstånd till varandra - framför allt ute i affärer, på restauranger osv... jag tycker att det många gånger är jobbigt att ha folk så nära inpå mig. När jag sitter på en restaurang o njuter av mat, pratar med mitt sällskap så vill jag inte ha granne från bordet brevids armbåge i min sida för att vi sitter så tätt, jag vill kunna prata med mina vänner utan att folk runtomkring ska höra varje ord... o jag vill slippa höra deras samtal. Jag tycker att det är skönt att i köer i affären slippa ha folk stående på mina hälar o flåsandes i min nacke...

Jag tycker att det är bra att alla blivit mer påminda om handhygienen, på ett sätt som gör att det sen fortsättningsvis kommer att vara något som går med automatik. Som att ha lite sprit med sig i fickan...

Jag väljer att se 2020 på ett respektfullt sätt, ett år som påminde oss om hur sårbara vi är, hur fort saker kan vända men framför allt så gav det också en fin bild över hur kreativa många varit i att hitta sätt att hjälpa andra - som med att handla hem varor, kunna "umgås" med varandra genom olika media - även synligt, inte bara röster.

Jag ser ett år där flera har blivit medvetna om att det inte är bra att stressa runt, att man ska tid för sig själv o för sina närmaste - att den tiden är så värdefull.

.

.

Jag själv ser att jag visserligen måste leta upp ett nytt boende o det var en tuff tid - en jätte jobbig flytt - men jag hittade en boende jag trivs i, jag till o med sover bättre här.
Och att alla timmar jag jobbat, alla nätter jag kört covid-sjuktaxin har gett mig möjligheten att inte bara tjäna lite extra så att jag kunnat köpa nya fräscha möbler, ny inredning i nya hemmet - jag har också kunnat vara en av dom som fått hjälpa till.

För det är inte alla län som har ordnat med dessa specialbilar - jag har en väninna som jätte sjuk får höra att är det misstanke om covid får du ta dig fram o tillbaka själv, då finns ingen sjukresetaxi... hur gör man då när man är ensam, knappt kan stå på benen??? Och man ska ju inte heller då ut bland andra o åka kommunalt eller ta en vanlig taxi... Så jag är glad att det län jag hör till har ordnat detta på ett så bra sätt.
Det har också gett mig möjligheten att träffa personer som är positiva utan att vara sjuka, personer som är dåliga som blivit friska... jag har träffat på så många positiava människor - men också sett det där som andra inte tror på... att man kan smitta andra även om man inte är sjuk eller bara lite förkyld... man kan vara covid-19 positiv ändå o därför vara noga med att följa dom rekommendationer som finns.

.

.

Jag ser att jag är visserligen singel, men inte ensam. Jag har hjälp om jag ber om det... mina döttrar, mina svärsöner o jag har ju två härliga bonus barnbarn. Har helt underbara vänner - några nära, andra bor lite längre bort, men dom finns där för mig - som jag finns för dom. Jag har också chefer o kollegor som finns där ...
Och jag känner att jag även kan ge tillbaka, jag hjälper dom när jag kan.


Min väninna som varit så sjuk, som varit så ledsen o det hördes hur hon totalt gav upp... o den isande rädslan det gav mig. Jag var beredd att ta ledigt på dan o åka ner till henne... vi bor tyvärr 51 mil ifrån varandra, Men med messenger kontakt, telefon kontakt o peppande att få in henne till akuten, söka vård...
Det har vänt, hon är piggare, låter så mycket gladare, den iskalla rädslan är bytt till förhoppning att snart kunna åka ner och hälsa på henne igen.
Planen finns att göra det tidig sommar, innan midsommar. <3

-

.

Jag är relativt frisk... jag har klart mina krämpor.., men i det stora hela.
Trivs med mitt jobb, har härliga kollegor. Det är ett jobb som passar mig jätte bra. Man behöver nog vara lite speciell för detta jobb...

Jag har haft ett bra år, mitt 2020 har inte varit ett år jag bara gått o väntat på att det ska ta slut. För mig vände det till mer positivt när 2020 började... och hoppas det fortsätter rulla på i samm riktning.

.

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer