När man är irriterad, vem är orsaken?

Det där är en otroligt bra fråga som man borde ställa sig själv när man känner sig riktigt irriterad. Nu vet jag ju att det inte kommer att gå så bra, just då finns inte direkt den tanken. Man är bara väldrigt inne i den känslan - alla är idioter o det kokar inombords. SÅ kände jag under en ganska så lång period igår när jag jobbade... kände mig som en fräsande drake!


En väninna/kollega kom upp med glass till mig o säger "ursäkta att jag fräste".... jag tittar frågande på henne ... va har du fräst?? Har jag inte märkt... för jag fräser en hel del jag med, så jäkla irriterad.

Så började vi båda skratta, ja det var ju bra att vi inte tar illa vid oss utan det går bra att fräsa ifrån när det känns så. Vi vet nog båda två o dessa situationer är det så långt ifrån personligt det bara kan vara...

Nu var jag aldrig irriterad på just henne igår, men det fanns några andra av mina älskade kollegor som ska vara glada att dom satt i sina bilar på behörigt avstånd några gånger under kvällen... Men även om jag blir så irriterad så är det inte personligt ändå - låter det konstigt? Att man kan vilja slå något hårt i huvudet på någon men att det ändå på något sätt inte är personligt? Ja kanske, när jag tänker efter.

Sen ska vi inte tala om kunderna igår - det är som att vissa pass så går det någon konstig bakterie i området som merparten av alla drabbats av. Dom blir dryga, näst intill elaka... Tack o lov så verkade bakteriens styrka klinga av o senare på kvällen/natten så var det igen riktigt skoj, kunderna kan så många gånger få mig att skratta - dom är så härliga o glada när dom ringer.

Och ska inte glömma det som då förstärker allt - systemet, det finns vissa stunder då man utan tvekan lätt skulle kunna ta all utrustning - dator + telefonen o slänga rakt ut....
Datorn för att systemet i sig gör väldigt konstiga saker ... kröningar försvinner o ligger o "fladdrar" i etern i 20-30 min sen ramlar dom tillbaka... om man har tur för dom kan försvinna förevigt också.... eller så är det hängslen+svångrems varianten o systemet sänder ut samma uppdrag på mer än en bil.... skitskoj - not.

Tonen som headsetet har när det ringer - i örat - det är en ton med ett tonläge som för mig är rena stressan o jag kan bli tokig av den. Den är hemsk, riktigt hemsk - går inte att stänga av.... ha sådan ton rätt in i örat är inte skoj speciellt inte när man är irriterad o stressen ökar....

Men som sagt, det la sig, det vände... lite glass gör alltid susen eller hur *ler*...

Tillbaka till frågan om vem som egentligen gör en irriterad, är det man själv eller någon annan?

Jag har ju lärt mig via mycket jobb med mig själv när jag mådde som sämst att i slutändan är det ändå vi själva som bestämmer hur vi ska må... Visst det är ofta en yttre variabel som triggar igång en känsla, ett mående, ett minne av en gammal jobbig situation osv. Men det är alltid alltid vi själva som bestämmer om vi tänker stanna kvar i det där som någon annan triggade igång eller om vi bestämmer oss för att nej tack så vill jag inte må o tar tag i det o vänder känslan så att man går ifrån det negativa till ett mer postivt känslotillstånd.

Jag trodde inte riktigt på det där en gång i tiden - att man själv bestämde - men efter att ha arbetat med mig själv, mycket KBT, så har jag lärt mig o fått en del "aha-upplevelser" att det faktiskt stämmer. Det är ingen mening med att stanna kvar i den negativa känslan o älta att någon annan gjort en ledsen, arg, irriterad osv... det sker bara en enda sak o det är att man själv förlorar, man dränerar sig själv på energi o man mår dåligt. Har man otur så blir andra påverkade så pass att dom tar avstånd från en... man blir för jobbig om man fastnar i det där som någon eller något har triggat igång.

Igår så vände allt när jag fick glassen o vi började skratta åt att ingen av oss hade märkt att den andra fräst, bara kommit på att "oj, nu fräste jag kanske lite väl mycket, får be om ursäkt för det var ju inte meningen".

Jag tror att det är först när man ser detta i sig själv, kan erkänna att så är det o märker att när man själv ändrar sitt sätt att tänka så kommer man må på ett annat sätt - bättre. Det är först då man tar makten över sitt egna liv o kan styra det åt det håll man vill.... Ja om man nu inte vill må dåligt o kunna få gnälla o klaga på allt elände, på hur elaka alla är, att dom inte förstår osv... för att man känner att man får en form av bekräftelse på det sättet - man ser bara inte att det är nya som kommer o ger det ett tag, sen försvinner dom för det blir för jobbigt... så snurrar det på.


Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229