När jag pressas över gränsen


och blir riktigt arg... DET sker inte ofta att jag blir riktigt arg. Oftare blir jag ledsen o besviken. Jag är heller ingen älskare av konflikter, även om jag fått lära mig att jag måste ta vissa för min egen skull. Inte för att det ska bli som jag vill eller inte ens att jag tror att jag kan förmedla hur jag ser på saken eller känner i det hela, utan mest för att jag sen vet att jag gjorde det mesta av situationen. Jag lät ingen trampa på mig hur som helst.

Jag är heller inte hämndlysten det brukar ändå inte ge något av det jag kanske skulle vilja. Men denna gång så vetetusan om inte det finns en hel del av den känslan som pyr, o då jag har ett otroligt tålamod i annat så kan jag nog använda det även här... så att ingen kommer undan.

Men nu sista veckorna så har jag nått en punkt där jag - ja jag - kokar över, det finns helt klart gränser för mig med. Det här inte första gången, det har hänt tidigare o det är kanske en del av orsaken till att jag reagerar så starkt. Och kommer låta det pysa över hur mycket som helst o ta till allt jag kan hitta på att använda mig av.

Jag tycker inte om att bli mer eller mindre idiotförklarad, känna mig lurad o ja faktiskt utnyttjad. Och när jag som nu nått den gränsen så har jag inga som helst spärrar att gå vidare, att ta tag i det på ett sätt där berörda får stå till svars, att även andra får veta - ta del av det jag lärt mig. (Oj jag upprepar mig - det säger lite om HUR förbaskad jag är...)

Kommunikation - näää vad är det??? Lyssna på vad jag har att säga, vad som är fel - nej oh nej varför ska det vara nödvändigt, bara mata på med sina egna saker o sen tro att det går att avsluta - icke sa nicke.

Så nu har jag samlat ihop allt jag har på alla sätt vi kommunicerat o skrivit ut - lagt i ett kuvert för att posta vidare - har faktiskt gjort iordning flera för att kunna sända till flera om det känns som en bra sak....



Som sagt känner jag mig lurad, o som om jag är så dum att jag inte fattar något så blir det såhär... jag släpper alla spärrar o låter ilskan leda mig vidare - dumt, ja kanske, men kommer att på något sätt bli attans jäkla skönt...

Någon sa en gång till mig att det faktiskt är bra att vara arg, att visa det, att känna känslan. När min son dött o mitt ex sa att han ville skiljas hade jag en tuff tid o gick hos en terapeut, för att landa i allt, för att klara av att inte ta på mig all skuld, att klara av konflikter... utvecklas som person kort sagt, blir starkare. Hon sa samma sak - att jag måste bli arg, måste få ur mig det som känns orätt - hon till o med försökte reta upp mig, göra mig arg mer än en gång. Hon gav upp, det gick inte... ledsen ja eller till o med irriterad, men inte arg.

Visst det har hänt, få gånger att jag blivit riktigt arg - gångerna är räknade på mina fingrar. Denna gång inräknad - kommer inte svälja, inte bry mig om någon kommer få skit... beteer man sig såhär mot mig mer än en gång så....


Nu är jag dock lite trött o har ialla fall samla ihop allt o gjort iordning... bara lägga på brevlådan ...

Och fortsättning kommer att följa ...

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Pia Widlund
Pia Widlund,
Ja, ibland är det både nyttigt och skönt att få avreagera sig. Ut med det bara, rensa, skrik och gråt. Sen när det mesta är ute kan man börja om igen! Kramarwww.piaw.se
itismadeby
itismadeby,
Exakt så är det - får man bara ur sig allt så känns det mycket bättre sen. Kramnouw.com/itismadeby
by_anniess
by_anniess,
Så jobbigt vännen ..<3<3 får jag fråga vad det gäller? Vill du inte berätta så förstår jag med<3
Kramar!
nouw.com/by_anniess
itismadeby
itismadeby,
Det kommer - jag har bara inte orkat legat i maginfluensa - kram nouw.com/itismadeby
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229