Liv - födelse och död

Ja det är starten o slutet på det liv vi har. Man föds och man dör. I dagarna här på årets första dagar har jag blivit mer påmind om det, det har varit båda delarna mer nära mig än vad det annars dagligen är. För så är det ju, födslar o död är inget vi upplever till vardags, det sker så mycket mer sällan än så.
Men som sagt ibland så sker det mer nära o man blir mer medveten om det.

I veckan, närmare bestämt på onsdag, ska jag på begravning, mina tjejer följer med mig så det känns bra. Min pappas fru dog dagarna innan jul, vill vara med o stötta min pappa. I det sorgliga av att han måste ta farväl av sin fru han haft sen många många år tillbaka - så hoppas jag att jag o mina tjejer kan bygga upp en ny bättre relation med honom. För den har inte varit så bra, ett tag helt obefintlig, men vi har haft kontakt sista åren, inte mycket men ändå. Tänker inte gå in på omständigheterna här om varför det varit så, men jag vet varför o det är egentligen inte ens varken hans eller mitt fel, det har varit en yttre påverkan - men visst vi har kunnat ta oss förbi om vi lagt lite energi på det. Men så har det inte varit o jag tänker inte analyser i det. Bara har en önskan om att vi kan bygga upp något mer o nytt igen - som pappa o dotter o morfar o barnbarn.

En nära väninna har haft dom här första 2 veckorna av året med att stötta sin dotter, som fått ta hand om allt som kommer av att ens förälder dör. Min väninnas ex, dotterns pappa dog ung, för ung, den hemska sjukdomen ALS tog ytterligare ett offer på nyårsafton.
Och som enda barnet så är det dottern som måste ta allt som ska göras. Och då blir man helt klart medveten om hur mycket det är o hur dumt samhället agerar o stela i regler... som man delvis får slåss lite mot för att saker ska gå smidigt, gäller att orka i den sitsen, vilket inte många gör.


Men det är inte enbart döden som gjort sig påmind denna början av året.

Jag hamnade på en blogg nyss där jag läser om en tjej som nyss fått beskedet att hon är gravid, om alla hennes känslor som sparkat igång, och hon använder sin blogg att skriva av sig - ett bra beslut tycker jag, att skriva av sig kan vara en bra form av terapi, det fungerar bra för mig o för många andra. Man kan också få kontakt med andra som gör att man inte känner sig ensam.

Graviditet, att läsa om illamående o känslor gjorde att jag för en kort stund själv ramlade tillbaka till just den känslan - må illa, jag hade oturen att må illa i 9 månader med alla mina 3... Jag märkte att jag var gravid genom att illamåendet kom, jag har aldrig njutit så av att äta något som dagen efter att dom fötts o illamåendet var borta *ler*.

Men som sagt, det har inte enbart varit negativa delen av livet här i början på året - eller nej jag ska rätta mig här, det var ju faktiskt i slutet på 2018. Det har varit den mer positiva delen här i början - födsel av liv. Inte så att jag blivit mormor, eller ens att det är någon jätte jätte nära - men det behöver inte vara släkt eller nära vän som får barn för att man ska vara lite delaktig o framför allt känna glädjen för det lilla livet.

En kollega blev pappa för första gången natten 11/12, vet inte när deras lilla son föddes, före eller efter midnatt *ler*. Men jag är såååå glad över att allt gick bra o att dom fått en liten krabat att ta hand om. Och natten som var, men här vet jag att det var efter tolvslaget så den lilla nya tösen är född idag. Det är en väninnas bonusdotter som fick en liten tjej. Och det gick också bra, o jag delar alla deras glädje.

Och säger grattis till båda föräldrarparen som efter 9 månaders väntan äntligen får hålla sina små i famnen. 💗


Längtar jag efter att bli mormor - ja självklart gör jag det, men mina tjejer får själva känna när det är rätt tid - jag tänker inte tjata på dom eller ja kanske lite då *ler* men bara ytte pytte lite o med glimten i ögat. Allt har sin tid, bara att acceptera o det finns så många andra saker att glädjas åt.



Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Pia Widlund
Pia Widlund,
Livet och döden, ja vi blir påminda om det ständigt. mamma gick bort i somras och jag är enda barnet och vet hur kämpigt det är! Kram till digwww.piaw.se
itismadeby
itismadeby,
Tack. Det var gamla saker som bubblade upp som blev jobbiga som attans. Kramnouw.com/itismadeby
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229