Jag var den på högstadiet som… Bloggutmaning dag 4

Dag 4:a, och det har varit lika enkelt att få ihop något, jag läser frågan/utmaningen o sen börjar jag skriva o låter det som kommer fram som minnen eller tankar nackas ner ord för ord. Låter det bli min tolkning, det där första spontana som jag kommer att tänka på.

Utmaningen är startad av Madeleine , här är hennes första dag o i kommentarerna kan ni förhoppningsvis hitta länkar till alla andra som är med – kanske även du känner för att vara med, alla dagar eller några av punkterna.


Som inte syntes, som egentligen kort beskrivet gjorde det jag skulle men absolut inget mer. Jag varken trivdes eller vantrivdes i skolan.
Jag hade inga toppbetyg, men klarade mig igenom med medelbetyg, visst jag hade kunnat plugga lite – det var jag jäkligt dålig på helt ärligt, pluggade sällan. När min kompis satt o pluggade o pluggade satt jag o läste annat. Men som sagt klarade mig ändå bra. Idag tänker jag på vad som kunde ha hänt om jag lagt ner lite mer tid på skolan, läxorna o inför proven.

Jag hade ju turen att känna mig trygg i skolan bara för att mina klasskamrater var i stort sett samma som från den dagen vi började 1:an, bara några få hade flyttat o bara några få hade flyttat till orten o hamnat i vår klass. Det var en ganska lugn klass, även om vi hade dom 2 populäraste/snyggaste killarna i min klass, ja om man ser till tjejerna i klasserna under oss tyckte *ler*, så var det inte några som var ute o festade, eller att någon skolkade mer än kanske någon enstaka lektion då o då. Även om det fanns en trygghet i att man kände alla så var vi ingen klass där man träffades utanför skolan, alla var lite mer sina egna på fritiden. Inte förrän efter att vi varit på klassresa till Danmark, självklart då på vårterminen i 9:an så det hade vi inte så stor nytta av då högstadiet bara var någon vecka till efter att vi kom hem.




Jag hade få vänner, det är tydligen något som följer mig genom livet – nu är det nog mer medvetet självvalt än då. Kanske var det ett på sätt o vis eget val även då, men ändå inte medvetet som det är idag. Jag var ingen partypingla – men jag o min kompis var iväg på disco både på hemorten o grannorten. Vi var dock inte i innegänget, vi skötte oss själva kan man säga.

Men ett lite roligt minne har jag faktiskt av just en discokväll som var i grannorten – två killar hade börjat slåss (ja nu var inte det i o för sig så roligt) den ena var från orten o jag hade pratat o dansat med honom under kvällen – det andra var en kille från hemorten, en jag inte hade haft någon som helst kontakt med, men visste vem han var…

Jo dom hade ”slagits om mig” … det var så att jag trodde att dom som sa det drev med mig… men så var inte fallet.



Min tid på högstadiet gick nog mest ut på att vara i stallet, även om jag då var ute med min kompis på disco (ja det hette så då 😉 ) och en period var jag även aktiv inom friidrotten. Kan man inte tro idag, men jag var snabb som attans på kortare distanser o hade en jäklig bra spurt om det var nödvändigt att ta till på lite längre distanser. Men stallet, hästar, rida det var där jag trivdes bäst o den stora drömmen att få ha en egen häst var stor, men det blev aldrig så - då ..


Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229