Jag skrattar när… Bloggutmaning dag 11

En ny vecka startar, dagarna går fort, för fort ibland, inte nog fort ibland.... lustig egentligen att samma tid kan uppfattas så otroligt olika. Och nu är mina lediga dagar över, du är det jobb hela veckan, så även denna vecka kommer rusa fram.

Utmaningen är startad av Madeleine , här är hennes dag 11:a i inlägget hittar ni länkar till alla andra som är med – kanske även du känner för att vara med, alla dagar eller några av punkterna.Det är skoj att se hur fler o fler hänger på i utmaningen.


Jag är en glad person som oftast ler o skrattar, det är min natur. Och jag kan inte sådär direkt komma på något som skulle göra att jag börjar skrattar – visst något skoj som sker utlöser ju alltid skratt.
Jag är en mycket mer känsloperson än jag skulle vilja vara, vilket innebär att inte bara dom positiva känslorna känns, men dom är dom som jag mest visar utåt. Jag glad o skrattar mycket privat och vi skrattar mycket på jobbet, vi har tack o lov ganska så lika humor, dom flesta av oss ialla fall o det gör att det är många o ofta skratt där. Antingen är vi lättroade eller så är vi glada prickar med samma humor.

Men om jag ska hitta en ganska ny situation där jag började skratta så tårarna sprutade, så var det en situation som kunde ha gått riktigt illa, men tanken på hur jag måste ha sett ut, o tacksamheten att jag var ensam… ja jag skrattade hjärtligt.


Jag är på jobbet, kommer utifrån, har parerat mig ganska så snyggt över isen som fanns framför dörren, ha händerna fulla med saker som ska slängas, öppnar ytterdörren kliver in o fötterna bara försvinner… såg nog jäkligt rolig ut när jag flaxade med armarna sakerna for iväg – allt för att hitta balansen. Nu blev det inte någon pladask landning, utan jag landade på knä, inte i sig bra för mitt ena knä gillar inte sådana övningar. Det blev svullet o ömmade ordentligt några dagar efter. Men jag ramlade ialla fall inte o slog mig gul o blå, eller så att jag slog i huvudet.

Att det blev såhär, att fötterna bara försvann, ja det var kallt ute, varmt inne, man har snö o fukt på fötterna som blir en fin hinna is på skorna direkt när man kommer in i värmen. Någon smart (läs städare) hade flyttat vår matta från att ligga precis innanför dörren till att ligga ca 1 meter ifrån – så att man direkt när man kom in hamnade på plastmatta. Swich så var fötterna borta. Det var fler än jag som råkat ut för det… innan, men inget gjort (lite typiskt eller hur, att det sker någon men ingen rättar till det så det inte ska ske igen, man bara går därifrån) – jag skrattade o svor om vart annat plockade upp det jag tappat o släpade sen fram mattan i rätt läge.


Iblande sker det också att jag har andra känslor, som att jag blir ledsen eller orolig i någon situation med människor runt mig - istället för att visa det kan jag börja skratta.... ett sätt att släppa ut någon men inte visa vad, som en mask

Jag är som sagt oftast glad o skrattar, visar sällen det andra negativa mående, det är bara dom som känner mig väl, o är lyhörda som märker av när jag inte mår på topp.

Livet är ju så mycket trevligare med glädje o skratt - positiva energier.


Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Orsakulla mamma vid 20 specialpedagog & doula
Så fint tolkat som även innan 😃. Jag känner som du här att livet parerar verkligen och nog är glädjen härlig 😃www.saramadeleine.se
itismadeby
itismadeby,
Tack 😊 - jag tror att livet ialla fall blir enklare om man accepterar att det är så 😊nouw.com/itismadeby
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229