I morse blev jag kär
Det såg inte stort ut utifrån, men vilka ytor inne - hallen var stor luftig... visst det var inget bra hem att bo i om man är äldre o har vårt att röra sig... för det var små trappsteg ner o upp till nästan varje rum... o det gör det ju svårt att röra sig. Men jag älskar personliga hus ... o gamla fina hus som är fint bevarade o renoverade...
Jag är ledsen att jag inte kunde få prata med farbrorn som bodde där mer, jag han bara spontant säga "åhhhh vilket hus" när vi kom in - tror han uppfattade direkt hur jag kände för han berättade att huset var från 1700 något... så det var inte bara gammat utan jätte *ler*. Men sen var det till att koncentrera sig på att bära... få farbror in till där han ville vara från den liggande transporten (bår)...
Men visst är det lustigt det där hur man får en känsla av ett hus eller lägenhet... eller bara ett rum. Jag brukar se på programmen på tv där dom letar sommarhus eller hur att flytta till o det är ofta paren har krav på vad dom vill ha... men när dom får det o kliver in infinner sig inte rätt känsla - sen kan dom få se något som inte alls egentligen stämmer med deras önskemål... men när dom kliver innanför dörren så är bara allt helt rätt....
Önskar att jag haft mer tid att få sitta o bara prata med farbrorn o låta honom berätta om huset... han verkade vilja göra det :)
Har jag lite tur kanska kanske jag hamnar där igen... o kan ta tillfället i akt.
Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!
