Först ville jag, sen skulle jag inte - nu är jag där o provar ialla fall.... hur hände nu detta?

Vi har mer eller mindre alltid haft hund, i min uppväxt, när jag flyttade hemifrån o sen när familjen bildades. Jag har nästan alltid haft pälshundar o även haft intresset att ställa ut.
Men så i början av detta år så fick vi inte ens något val, vi fick bara acceptera att våran tant - 11 år gammal - var tvungen att få somna in. Livmodersinflammation, jag vet att det är något som sker, tyvärr ganska ofta att tikar får det, men jag har varit förskonad från det under alla år (och jag hoppas att det fortsätter vara på det viset)

Våran lilla "Tita" som vi älskade högt, farbröderna på jobbet blev charmande av henne... hon hade dock 2 sista år där jag mer än en gång tänkte - nu går det inte längre, men det gick o hon gav oss mer tid tillsammans.


Skulle inte ha någon ny hund - men hittade en som fanns lite väl långt bort, men som var så otroligt söt. Med långt bort menar jag annat land med krångligt pappersarbete - tittade på hennes stamtavla o tänkte "nu blev jag avskräckt" för jag känner nog inte igen ett endaste namn... Men icke det var tvärt om, det var nästan bara hundar jag kände, ja inte bara kände igen, utan svenska hundar som min väninna fött upp, och jag träffat o umgåts med. Aj, detta var svårt.

Men det blev för dyrt o krångligt med alla papper o tid som skulle gå för att ta in henne.
Så jag har vant mig vid att vara utan hund. Men så kom frågan, vill du ha en liten sötnos på foder... ha en liten kompis o ställa ut.
Tankarna for - ja, nej, ja, nej..... men det gick ju inte låta bli att åka o hälsa på... o ta hem på prov - och jag är helt förälskad - vilket go liten tjej detta är. Hon är så näpen o så mjuk, så smart, så busig, så gosig - ja hon har verkligen allt. Visst det finns små saker som en ung hund får ha som mindre bra... rumsrenheten är inte helt som den ska... men det kommer. Sen märker jag att det är skoj att smågnaga på mina papper, block osv *ler*. Vi har redan haft några små diskussioner om den saken....

Jag känner hennes pappa väldigt väl, han är helmysig Dez. Han finns hos min väninna som har kenneln som jag skrev om tidigare. Han börjar också bli sig lite till åren så det är nog sista kullen efter honom.


Helt omöjligt att inte bli kär i denna sötnos eller hur?

Men nu så kommer så samvetet in - kan jag ge denna lilla energituss det hon behöver? Jag kan ha med henne på jobbet vilket gör att hon inte kommer vara ensam hela mina arbetspass, men dom är mellan 10-13 timmar långa - hon kommer till o från ha sällskap o jag vet att dom andra kommer ha henne i knät o skämma bort henne.
Jag jobbar nätter o sover bort stor tid av min dag - när jag inte är ledig. Jobbar många dagar i sträck o är sen också ledig ganska många dagar i rad.
Kan jag ge henne det hon behöver? Hon är snart 6 månader, full med energi... Det kan inte enbart vara en fråga om vad jag vill - för jag är redan såld. Det måste nu bli en fråga om det är bra för henne...

Tankarna mal på o det är inte ett allt för lätt val o inte så skoj att inse att jag kanske inte kan ha henne för att jag jobbar för mycket... Vi får se, vi provar o känner efter o ser hur hon mår o hur hon anpassar sig i det som är mitt liv just nu :)

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Pia Widlund
Pia Widlund,
Man får prova sig fram. Utan hund är livet trist!!www.piaw.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229