“Everyone knows what we hate, but how many knows what we love?”

Läste härom dagen på en blogg, detta uttryck o bloggarens tankar kring orden. Det fick mig också att tänka till lite om det här med vad man gillar eller ogillar, vad man är nöjd med o vad man vill ha, vad man saknar o hur man förhåller sig till dessa motsatser.

När jag läser vidare går tankarna till olika personer jag känner o hur jag upplever dom - som lyckliga eller mer åt det bittra hållet med ett missnöje över sitt liv. Men också över hur jag själv tänkt o mått under olika faser av livet, med alla "ups and downs"

Märker att den stora skillnaden är inte på vad man har, utan mer hur man tänker på det man har o vill ha.

En person som känner att det fattas saker i livet, fokus ligger på hur man ogillar/hatar den delen, det visar en form av avudnsjuka mot andra som har det man vill ha. Det är en fokus på att se på saken på ett negativt sätt, kanske som att man aldrig kommer få, eller med stor otacksamhet mot det man faktiskt har.
Jag har tänkt tillbaka själv på tider som varit mindre bra, otroligt jobbiga - hur tänkte jag själv? Och jo det var samma mönster, jag såg bara det jag ville ha, inte det jag hade, såg jag det jag hade så var det i otroligt negativa tankar. Inget var bra, inget dög, det var fel på det mesta.


Medan jag märkt att människor som verkar mer harmoniska o lyckliga som man kanske utifrån då tror har allt det där som dom vill ha. Inte alls har allt, det finns massor av saker dom också önskar sig, eller vill ha bättre av.

Skillnaden är ofta att istället för att se på det man har på ett negativt sätt o nästan lika negativt tänker på det man vill ha - för det har man ju inte. Så tänker man med tacksamhet på det man har, man är tacksam för den lilla billiga gamla bilen man har - det är bättre än inget, man har en bil som kan ta en dit man behöver åka. Men drömmen om en nyare finare bil är för den skull inte borta, man tanken är inte negativt riktad på att en sådan vill jag ha o missnöje med den man har, utan man är nöjd med det man har o tänker att en dag framåt ska jag ha en sådan jag verkligen önskar mig.

Det här gäller allt i ens liv, att man kan se på saker, tänka på det man har på två sätt... göra det negativt o på så sätt vara olycklig o bitter, eller vara nöjd med att ha något överhuvudtaget o sen på ett positivt sätt sträva efter att förverkliga att få det där man vill ha, det man drömmer om.


Lite lika med att man så lätt visar missnöje, talar om vad man "hatar" - det vet nästan alla omkring en med stor säkerhet, för det är så enkelt att förmedla. Men det är konstigt nog inte lika vanligt att man vet med samma säkehet vad personer runt omkring en verkligen "älskar". Varför är det så svårt att uttrycka på samma enkla sätt som det man inte gillar?

Det är ju samma sak med att ge feedbac till kollegor, eller överhuvudtaget personer man kommer i kontakt med. När vi ger feedback, när vi har något att säga så är det som oftast klagomål, talar om att något är fult, att vi inte gillar, att någon gjort något fel osv Men det är ovanligare att spontant säga något positivt som - vad fin du är idag, det där tyckte jag du gjorde bra.... osv.

Visst vore det bättre om man istället för att förmedla vad man "hatar" var mer benägen att istället berätta vad man tycker om, vad som är bra, känna sig nöjd - ja allt som är positivt o bra istället. <3

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229