Tiden rinner iväg - kommer ihåg det som om det var igår - eller ja nästan ialla fall. Min första arbetsdag på Taxi... första passet jag jobbade, eller hela den dagen faktiskt.

Det var den 21 feb 2014, jag skulle bara komma till Taxi för att få lära mig taxametern, bli visad runt lite... o jag vi hann sätta oss ner framför övningstaxametern o starta upp den o logga in... sen var det kört så att säga, det var sjukt mycket jobb o åkaren som skulle lära mig blev tvungen att sätta sig i en bil o hjälpa till.

.

Och jag fick följa med... det blev en "liten" tripp till Skutskär o påvägen hem så ringer en annan åkare o frågar om jag möjligen kunde tänka mig att börja köra redan ikväll? Det var en som precis sjukanmält sig...

Min tanke var då... tja första gången är alltid första gången så lika bra kasta mig in i det på engång - så sagt o gjort - väl till stationen så fick jag ta med mig den bil hem som jag skulle köra på natten - en fredagsnatt.
Hem för att vila lite, byta kläder o undra vad jag egentligen gett mig in på *ler* för det där med att få lära mig, öva ... det försvann ju.

.

.

Ser på bilden att det ju också var snö *ler*... för den här bilden är tagen just då innan jag sätter mig i den för att jobba första passet.

Vet också exakt vad min första resa var... en sjukresa, att köra blodprover från lasarettet till lab, på akademiska. Perfekt start - lådor har liksom inga krav på en ;)

.

.

Trodde nog aldrig att jag skulle bli kvar här så länge, det var menat som ett extra jobb. Men det har varit underbara år, både jobbet i sig själv, kunderna, bra chefer o för att inte tala om mina kollegor. Jag har hittat vänner för livet här bland dom som jag lärt känna - det är speciella människor på sina unika vis :)

Vi skrattar tillsammans, vi stöttar varandra o hjälper varandra. Vi har varit iväg på roliga saker tillsammans - som kryssning - tyvärr är det lite svårt för flera att få ledig samtidigt... men vi försöker få ihop det då o då för att kunna umgås ostörda.

.

.

Min absoluta favorit bland bilarna vi haft... den fanns när jag började o vi har hunnit byta ut bilparken mer än en gång sen dess... men just den där Volvon är speciell för mig.

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Ja inte än ialla fall. Jag har nu suttit o försökt lära mig det ny systemet för bokningar. Det är inte det mest enkla eller roliga - det är som att ramla tillbaka till 1995... typ. Och det är rörigt... vissa saker gör man i huvudprogrammet - Classic, i dos-miljö (japp det här om att vi är en bra bit in på 2000-talet har dom missat) men sen finns vissa saker som görs i en webbdel av programmet.

En av tjejerna som sitter heltid i växeln sa när hon suttit 2 dagar - "det finns ingen logik" - o jag kan bara hålla med henne i det uttalande. Egentligen är det bara att köra på o för eller senare så lär man sig - förhoppningsvis.
Innan vi ens fick titta hur det såg ut så visste vi att det var dos-miljö, o vi fick höra att ALLT skulle göras med kortkommandon, bara lära sig alla olika... Vi planerade redan tidigt att göra en lista på alla för att sätta upp o enkelt se... Fick också höra att den chef som lärt upp heltidarna i växeln hade suttit bakom en o petat till henne på fingrarna när hon hade använt datamusen istället för kortkommandon... När man då inte vet exakt hur programmet ser ut så är det lite svårt att förstå hur hon kunnat använda musen istället för det vi fått inmatat.... kortkommandon.
Men nu när jag själv suttit framför skärmen, delvis lagt in beställningar men också tittat på andra funktioner som "kan" uppstå en kväll o som man måste kunna - ja då förstår jag. Det går ju hur bra som helst att använda musen om man nu arbetar på det sättet - o vi behöver inte skriva någon lista för alla kortkommandon - det finns knappar o länkar att använda om man vill det.

.

.

Vi småskrattar lite då o då, för att det mesta är på svenska men så då o då har ett norskt ord blivit kvar. Och först undrade vi vad dom menade - tills vi kom på vad det var - bara översätta, så enkelt var det :)

Jag trodde att jag skulle vara helt fullproppad av information i huvuvdet efter natten... men konstigt nog är jag ovanligt lugn, inte ett dugg oroad för hur det ska gå nästa helg då jag ska jobba helt själv i vxl. Men gissar att jag hinner bli lite smånervös tills dess.

En sak att ha ett nytt system man lär sig när man har någon att fråga... men att jobba som jag på natten - man ringer inte direkt kl 2.30 till någon o frågar - man ringer bara när det är ett måste att ringa o väcka...

Och det är lite mycket nu då med att lära mig både det som är nytt i vxl o sen det som är i bilen.... gäller bara att ta steg för steg inte stressa upp sig - allt FÅR ta lite mer tid när det är helt nytt.

Den här filmsnutten visade en av mina chefer mig innan jag skulle börja sitta i växeln - o jag skrattade gott o tänkte, det är en parodi, överdrivet för att vara roligt.
Men en sak har jag lärt mig o lärde mig det fort - det är ingen parodi, det är inte överdrivet... det är på pricken hur det är att sitta i en taxiväxel o det är sju resor värre vissa gånger... tur att man som oftast kan skratta....

.

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

Det är verkligen skoj när man får upp minnen på facebook, det är nog det bästa med hela sidan. Visst kommer man ihåg saker - men just det här att man också blir påmind om hur länge sedan det var...

Som när jag gjorde den här snygga parkeringen vid 6-tiden en morgon... Det är hela 6 år sedan idag, där satt jag i ca 2,5 timme innan bärgaren kom. Det hade varit katastrofhalt på stora vägarna så han hade haft fullt upp med att dra upp bilar på vägen till mig, där jag stod - ute på landet.

Nydikad vägkant, så det var inte en chans att komma upp... jag kommer körande o framför mig är en S-kurva - ser på lyset från mötande bil att det går fort för den bilen o hur den glider ut långt i kurvan - så jag saktnar ner ordentligt o styr ut till kanten - höll mig där det var plogat o såg även dom orangapinnarna som stod i kanten för där det var plogat... bara det att dom hade satt pinnarna ca 30 cm för lång ut... o därför var det också plogat över dikeskanten... så jag känner hur bilen långsamt långsamt sjunker ner på höger sida....

Den sjönk ännu mer sen, jag hade snö upp till sidospegeln....

Ringer först till växeln för att tala om att han måste sända en ny bil för att hämta kunden jag skulle hämta... sen ringde jag åkaren som ägde bilen... Det första han frågade var om jag gjort mig illa... sen kommer frågan "Hur fort körde du?".... ja jo ca 10 max 15 km/h - så började han skratta för då förstod han att mitt "glida ner i diket" var just det - inte en avåkning för att man själv också kört för fort när man måste väja...

När bärgaren sen väl kom så tittar han på bilen o säger... hmmm tror inte jag kommer få upp den, jag har bara en vinch - den måste nog lyftas upp - kanten på diket gör att drar jag den så kommer den bara glida utmed kanten....
*Suck* inte behöva sitta o vänte ytterligare på hjälp....
Men säger han - vet vi provar, vi gör ett försök... o så berättade han hur han tänkte o hur jag skulle försöka parera med ratt o gas.
Och till både hans o min stora förvåning o lättnad så gick det bra på det där försöket :)

Så var det bara att jobba vidare :)

Sen dess så litar jag aldrig mer på hur det är plogat o hur dom här snöpinnarna sitter... jag håller avstånd.

.

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!