20220710 ....

Jag o den bussföraren som var sista "passbussen" sitter straxt efter kl 23 o pratar... skönt tåget har avgått på tid från Västerås o även avgått från Enköping... då slipper vi övertid ikväll.
Lördagskvällen var sista tåget ca 1 timme sen från Västerås, person på spåret o avstängt (inte första förseningen av just den anledningarn denna helg, eller ja veckan för det var en gång även tidigare i veckan).

Så hör vi en stark tuta...

Har någon hoppat ut på spåret??? Kan inte vara vårat väntade tåg för tidigt... tittar i appen - jo anlänt till Bålsta kl 23.14, 1 min tidig.

Men var är tåget???? Vid 23.17 tittar jag upp mot perongen, jag ser folk komma springande uppe på perongen ner till bussen... samtidigt kommer brandkår o direkt efter polis... Ser fortfarande inte något tåg... ringer SJs trafikledning....
Har mitt tåg kommit, kan bussen åka?

Jo tåget står i början av perongen, bussarna kan åka.

Vad har hänt?

En olycks någon har blivit påkörd på perongen"

Direkt efter ringer Bussakuten... "Har du kvar sista passbussföraren?

Ja...

Kan han köra till Västerås? Vad har hänt????

Jo han kan köra, säger till honom att starta bussen. Någon har blivit påkörd.

På med "västen" igen o upp på perongen o hämta passagerare som ska till Enköping o Västerås... då kom första ambulansen... uppe på perongen ropa på alla att dom får åka buss... försöka slippa gå för nära tåget...slippa "störa" och trots folks nyfikenhet så var alla snabba ner från perongen o till bussen

Klockan är inte ens halv tolv... och bara någon minut senare kom ambulans 2 + helikoptern...

Och straxt innan 23.45 tuffar bussen iväg...o vi kom ifrån blåljus o alla människor... Massor av tankar snurrar - vem, VARFÖR en olycka, någon som ville ta livet av sig, någon som har puttat?
Hur mår tågföraren, stackars den personen o övrig personal... ja många tankar snurrar... men i allt måste jag säga hur imponerad jag är över "blåljus-personal" hur snabbt alla dessa olika instanser var på plats, för att inte tala om helikoptern - alla var där inom 20 min från att vi hörde tutet som ju var från tåget.

.

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

... dom går sönder. Det är egentligen fascinerande hur motorer fungerar, teknik som gör att en bil rullar, ett flygplan flyger osv. Men man tar det ganska förgivet, att bilen ska rulla på, inte krångla utan starta o sen bara gå o gå... vilket dom ju faktiskt också som oftast gör.

Bröjade mitt nattpass med att få åka till Västerås o hämta en liggande transport. Skulle hämta en äldre herre som jag gissar har ramlat på isigt underlag... hör hemma i Uppland med varit i Västerås när det skedde.

Det började bra - eller inte för jag kunde inte hitta ingången jag skulle till. Ringer växeln som letade på kartan - det hade jag redan gjort - men nej det fanns massor av ingångar, men inte denna. Blir kopplad till avdelningen, men jag pratade med tre olika personer o ingen visste var ing 45 låg, jag blev guidad till ett annat ställe - eller vi trodde så alla, när jag väl kom fram till dörren lyser en fin stor blå skylt med siffran 45.

Stackar farbrorn, han var ganska blåslagen - o sen det som jag tycker är jobbigast - dement, svår att få kontakt med o prata med... han bara skrek o viftade, var argsint som attans. Förstår att det kan vara så om man har ont o inte kan förmedla sig eller förstå vad man får berättat för sig.

Men allt gick bra, från säng till bår, genom korridor o ut till bilen. Vi tuffade på, o det var lugn traffik, jag har aldrig bråttom när jag kör någon som har ont, skiter fullständigt i om det suckas i bilar bakom mig när jag kör extremt sakta genom en rondell, eller svänger i en korsning, eller en på o avfart. Personen ska ha det så bekvämt det går - inte lätt på en smal bår ändå - ska slippa känna osäkerhet när man svänger.

Så är vi då nästan framme - åker ner för backen, mot rödlysena som visar att man åker in i Uppsala - ja det är ungefär där Stenhagenbettan bor :) - vad händer där jo ett varningsmeddelande kommer upp i displayen.... skoj, nääää. Får upp mobilen tar ett kort, sänder det till ena chefen o ringer sen upp honom....

.

.

Vad ska jag göra?? Man ska stanna när det lyser röda varningslampor.... men, att stanna jag är inte långt från akademiska, jag vill helst inte behöva stanna. Jag vill till avd 70 för att kunna lämna farbrorn så smärtfritt som möjligt.
Att få stopp på bilen inte kunne köra mer med en nyopererad höft, dement person, covid positiv.... näää inte direkt drömscenarie en måndagskväll.

Bilen var snäll o tog mig dit jag ville.... sen ville den inte så mycket mer. Chefen som har hand om bilarna o en förare som jobbar i verkstaden kommer farande för att titta.... Ibland får jag känslan av att dom tror att för att man är tjej så "kan man inget" o är feg.... Att den lät nog inte så mycket - o det gjorde den inte, men nog för att jag inte ville köra den hem... vilket inte gått för den slutade ladda o ville inte ens starta sen - dom startade den med hjälpbatteri för att köra upp den på bärgare. För det gick inte som dom hoppats på att köra så långt det gick hemåt o bogsera den sista biten.... som sagt, männen måste få titta o se själva för att tro på det man säger. Det är något som både irriterar mig o roar mig på samma gång, den där att som kvinna tror dom inte riktigt på vad man säger. Men efter 8 år borde dom lärt sig - än har jag nämligen inte haft fel....

Men som sagt, det var så skönt att tekniken fungerade så att jag kom fram.... det hade blivit knepigt annars... nu slapp jag ta reda på hur det skulle lösas ... Det händer ju saker ialla fall så det aldrig är tråkigt :)

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!

En dag som jag inte kommer att glömma i första taget.

Hade planerat att göra ett inlägg som inte bara var en bloggutmaning - det har ju mest blivit sådana inlägg sista dagarna.

Delvis är just 10 juni den dagen jag en gång i tiden tog mitt körkort.

Jag tänkte skriva att jag nu kört special sjukresor - coronabussen - i 14 månader. (Kör enbart misstänkt - eller bekräftat smittade) Helt otroligt vad tiden gått fort. Man kan inte fatta att vi levt i pandemin så här länge.
Det känns på ett sätt bra att det just nu minskar, men samtidigt ökar det på andra ställen i landet o man blir mer o mer medveten om mutationer av viruset som ingen riktigt vet hur det blir - är det så att vaccinet inte hjälper eller... Hemska tankar att det är på det viset, att viruset hela tiden ändrar sig.

.

.

Hoppas att vanor dom flesta av oss fått under detta snart 1,5 år kommer att hållas i.
Tvätta händerna, hålla lite avstånd (så skönt jag tycker att det är.. avskyr att ha folk på mina fötter) o hålla sig hemma när man känner sig dålig.

Nej jag har inte vaccinerat mig - jag tackade nej till min dos. Så nu kan alla förfasa sig över mig.

.

.

Jag o mina kollegor fick en eller ja två tråkiga saker till oss denna dag, den 10 juni 2021.

Jag slutar kl 7 o åkte från jobbet straxt efter, svänger in om ICA o handlar... kommer hem o hinner plocka upp varorna, göra mig iordning för att gå o sova... Då ringer telefonen o jag hör på signalen att det är från jobbet. Min kollega som satt i växeln den morgonen var så upprörd, hoppades att jag inte somnat, hon bara måste få prata med någon.

En av förarna en som jobbat här över 20 år, en som alltid kommer i tid - hade inte kommit till kl 8 när han skulle börja. Hon ringer, han svarar inte... då blir man orolig när det gäller just den här typen av människor som alltid är i tid eller hör av sig.
Ena av cheferna åker förbi, knackar på - inget svar. Dom ringer till hans son som får komma med nyckeln.... Dom hittar honom död, sittandes i fåtöljen med tv´n påslagen.
Han hade precis fyllt 65 år. såg fram emot sin pension - kunna jobba mindre o tillbringa mer tid med barnbarnen o vänner...

Samma dag får vi veta att en kollega som 2020 på våren fått veta att han har en hjärntumör fått veta att behandlingen inte längre ger någon effekt, så den avslutas..... ingen rolig sak att få höra. Även han en underbar människa.

Efter den dagen så var man ganska så "förlamad"...

Följ ditt hjärta o din magkänsla.
Då blir det rätt!