Som skrivet i mitt förra inlägg så kom snön även till oss, och det snöar fortfarande! Planen var att jag skulle ha gått ut tidigare med Akilles och busat i snön, men jag sov alldeles för länge - men det gjorde ingenting. Han var lika lycklig ändå, finns ingen som älskar snö lika mycket som han gör.

I en timme gick vi runt och promenerade, bland annat förbi mamma och busade i snön där och tiggde godis, ja alltså inte jag utan hunden såklart.Godis hos Matte Mia är bland det bästa som finns, allra helst i kombo med snö. Trots att jag och Mamma bor grannar så tog det mig och hunden ungefär 30-40 minuter att gå dom där hundra meterna för han sprang runt och jagade snö, anföll snöbollar och rullade runt och hade superkul. Trots att promenaderna blir ett helvete så är det så kul att se honom trivas så mycket som han gör under vintern!

När vi gick från Mamma så tog vi en lång runda runt Nya Bruket, och stannade till utanför Katrine, och lyckades övertala henne att komma ut och leka i snön med oss! Hur vi lyckades med det är lite oklart, Men jag är så glad över att hon faktiskt klädde på sig och kom ut och lekte! Vi må vara snart trettio, men ibland måste man faktiskt få leka av sig - det är ändå livsviktigt!

Vi gick ner till stora gräsplanen som nu var täckt av över en decimeter snö och bestämde oss för att bygga snögubbar och kastade snöbollar med hunden som levde sitt livs lyckligaste dag med oss haha! Akilles grävde sönder mitt första försök till en snögubbe, och mitt andra.. Men tillslut fick jag ihop bottenbollen till en snögubbe iallafall! Katrine lyckades hinna bygga ihop en hel snögubbe! Vet inte hur men jag är fruktansvärt dålig på att bygga snögubbar tydligen, var det inte Akilles som hade sönder den så rasade den bara ihop, Men Katrine verkar ju vara expert! Tyvärr lyckades jag aldrig få en bild på hennes snögubbe, för precis när ja skulle ta ett foto på den så insåg jag att telefonen inte längre låg i fickan. Inte heller i någon annan ficka, eller rakt nedanför där jag satt. Sååå det blev en halvtimmes jakt på en försvunnen telefon i djup halvtöig snö.. Men tillslut lyckades världens bästa hund gräva fram den! Den har legat här hemma i lite ris nära terrarierna så den har fått upp värmen igen efter att ha varit iffy efter över trettio minuter i snö.

Det har varit en mysig kväll. Nu ska jag försöka leta igenom kyl och frys efter något att äta, har helt glömt bort att handla i helgen. Inte ens mjölk till mitt te hade jag i kylen. Får ta en sväng till Ica imorgon när jag har vaknat och rastat vovven. Hoppas ni andra har haft en fin måndag också!

Äntligen har det tagit slut, det där fruktansvärda året tjugotjugo. Det har hänt mig så mycket dåligt det här året, och nu räknar jag inte ens med den helt galna pandemin som vi har hamnat i. Men, som någon slags hämnd för allting som har hänt så brakfirade vi in nyåret med en privat liten tillställning med bara skratt och kärlek och god mat.

Jag och mamma började fixa lägenheten så fort jag vaknat och tagit mig dit. Vi förberedde massa mat, blåste upp ballonger, dukade upp bordet fint och pyntade som om det vore det enda rätta. Vilket det också kändes som att det faktiskt var efter allt som varit - Även om pynt på ett sätt är onödigt så gav det sådan enormt härlig stämning med allting! Jag har egentligen aldrig firat nyår, det har varit middag och spel och har följt med något ex på suparfest. Ett år har jag haft nyår med pynt och firande på det sättet, men ändå inte riktigt, det var firande hos ett ex syster med alla hennes vänner. Mysigt och trevligt men inte riktigt min grej.

Detta år började vi med handsprit när gästerna kom, en egen handduk i valfri färg till badrummet och en välkomstdrink på alkoholfri päroncider, citron och hallonjuice samt ätbart glitter för effektens skull. Det var också is, hallon och citronbitar i - den var riktigt riktigt god! Bland det godaste jag har blandat till på måfå någon gång. När vi hade skålat in nyårsafton med drinken så serverades varmrätten som mamma hade lagat. Det blev grillad fläskfilé med jättegod potatisgratäng och en fräsch sallad med fetaost och två olika kalla såser. Alla verkade älska maten och det var verkligen supergott!

När vi suttit och smält maten med goda konversationer så var det dags att plocka fram min efterrätt ur kylen, Jag hade gjort ordning Créme Brülée som jag brände toppen på på plats med brännaren jag fick av pappa i julklapp. Det kändes superläskigt att elda på saker men wooow så gott det blev! Jag kommer verkligen göra det oftare, för jag är lite imponerad över mig själv och hur bra efterrätten smakade.

När efterrätten var uppäten så röjde vi undan på bordet och plockade fram alla snacks. Det var chips, chilinötter, godis, dricka av olika slag, vi hade charkbricka med olika ostar, olika korvar och massa kex. Vi spelade flera olika sällskapsspel och Katrine tog hem vinsten på jag tror alla spel och omgångar som vi spelade. Roligast tyckte jag var spelet 'Helt Hysteriskt' och såklart min personliga favorit Ryktet går. Vi skrattade så tårarna rann och jag hade jättekul. Det verkade som att våra gäster också hade väldigt roligt. Det kändes som en dag som var långt borta från alla problem (utöver hundens rädsla för smällare) och som om vi fick en paus i kaoset. Vi fotade med polaroidkameran, satte upp alla bilder på en ljusslinga på väggen och vi dansade till musiken och vi klappade vovven.

Vid tolvslaget gick vi ut direkt utanför dörren med ett varsitt glas bubbel och skålade in det nya året med pussar, kramar, kärlek och lycka. Vi gjorde det tillsammans med pojkvän och hela familjen Eliasson på facetime eftersom jag tyvärr firade nyår utan pojkvännen detta år. Men det funkade digitalt också, vi fick ju se varandra iallafall! Ganska snabbt efter tolvslaget gick jag in till hunden igen för att hålla honom lugn, och det var ganska skönt att bara sitta i lugnet en stund. Vi satt allihopa å pratade i en halvtimme, fyrtio minuter ungefär innan gästerna började gå hemåt. Marcus åkte hem först, och efter en halvtimme plus liggandes bredvid varandra i soffan med tjejsnack och instax-fotande så gick Katrine hem också. Inte långt efter det gick både mamma och pappa och la sig och jag tog hunden och gick hem till mig. Vi la oss på en gång, och myste och somnade nästan direkt efter att sista efter-tolv-raketen hade smällts av utanför min balkong. Förbaskade fyrverkerier, usch!

Ett stort tack till alla inblandade i vår kväll. Jag sitter här i soffan och tuggar på charkbricke-resterna från igår, dricker julmust och äter Dumle och känner endast kärlek och tacksamhet för gårdagen och natten. Tittar på polaroidbilderna, alla foton tagna med mobilen, och minns allt som hänt i år och allt som komma skall. Hunden ligger bredvid och sover, dröm-gnyr lite. Skönt att han äntligen får slappna av och sova.

Inatt kör jag årets allra första jobbpass och imorgon far jag bort en sväng med Marcus och förhoppningsvis pojkvännen. Det blir en bra start på det nya året, och förhoppningsvis blir kvällen på jobbet inte helt katastrofal som tidigare nätter varit senaste tiden. Nu ska jag sätta mig till rätta i soffan, kolla på Grey's anatomy och bara mysa med hunden tills det är dags att äta middag och sen gå mot jobbet. Jag har samlat mina favoritbilder från kvällen i detta inlägg - samt slängt in fyrverkerifoton från förra årets nyår i Gävle med Lalla och några av polaroidbilderna här under.

Hoppas ni andra där ute också har ett fint nyår, och att ni får en underbar start på 2021.

Även fast det om bara några månader har gått nio år sedan du lämnade oss så kan min hjärna inte riktigt greppa tag om det faktum att vi aldrig får ses på jorden igen. Jag har glömt hur ditt skratt var. Jag har glömt hur dina kramar kändes. Jag tror inte ens att jag minns hur din dialekt eller din röst låter längre. Men det stoppar inte mig från att tända ett litet ljus på din grav på din födelsedag.

Ha den äran, Älskade Ewelina. Jag önskar jag kunde vara med på festen som du och Jonte, och resten av våra vänner har där på andra sidan, Ni har blivit alldeles för många hos dig nu dock. Jag vet hur kul ni har, och det är väl det som får mig att stå på benen en dag som denna. Jag kommer aldrig glömma dig, även om minnet av dig försvagas för varje år som går.